Kära dagbok...

Helgen över och den här hade jag mer än gärna hoppat över... usch, inget vidare alls... inte nog med att den var fylld av tjafs med en den ena... en den andra... kroppen gav också upp, och det kanske inte så konstig... med tanke på hur förra veckan såg ut...

Men, jag släpper det nu... lägger det bakom mig... orkar inte alls bry mig längre... ska se fram emot den här nya dagen i stället... kanske hittar ljuset fram och tillförsikten kan stärka den kraftigt omskakade själens verklighet... den starka viljan och drömmen finns...

Orden tryter ibland och det är inte mycket att göra åt... min egen dagboks blad fylls nog med tiden ändå... för det finns nog så mycket kvar att skriva, i det som komma skall...

Dessa rader får räcka, jag låter fingrarna vila... nu väntar alla uppgifter, samtal och möten... viktiga möten... och då finns inte tiden... för tiden står just nu stilla... och väger ordens värde...