2009-12-31

En smärtsam sorti...


Det är med stor sorg i hjärtat jag nu "tvingas" konstatera... att den här bloggen... mitt virtuella stöd under flera års tid och min långa resa... nu sannolikt spelat ut sin roll...

Kanske är det också passande att inleda ett nytt årtionde med något nytt... avsluta det som varit... och ta första kliven på egna, om än något ostadiga, ben och fötter...

Jag kommer därför INTE att skriva mer här i den "slutna världen"... utan har sedan en tid tagit steget ut i en annan, mer öppen form... några av er vet redan hur & var...

Jag vill med dessa sista ord lämna ett STORT & ÖDMJUKT TACK för den tid som varit... för alla era kommentarer, stöd, omtanke m.m... och jag hoppas att flera av er kommer stöta på mig i mitt nästa & nya liv som nu alldeles snart... äntligen tar sin början.


ALDRIG någonsin kommer jag glömma er, mina kära vänner... en del av er har för alltid förändrat mitt liv och synen på MIG själv och det som doldes under ytan i många, många år...

Med något sorgsna, men varma och omtänksamma hälsningar, samt givetvis en önskan till er alla om ETT GOTT NYTT ÅR !!

//Tierra

2009-12-21

Nedräkning...



Dagen D... 18 dagar kvar...

Vad som sedan händer med den här platsen... den "dolda" delen... en mycket viktig del under de senaste åren... ja, det återstår ännu att se...

18 dagar kvar... sedan lämnar jag Stockholm...

Hoppas ni alla får en riktigt fin, lugn, avkopplande och snöfylld jul och ett riktigt gott nytt år !

//Tierra

2009-12-15

Till slut...

JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET !!

Och om inget mer oförutsett händer... så kommer närmaste tiden tillbringars med att fylla flyttkartonger... och sen går flyttlasset någon av de första dagarna i januari...

Återkommer när tiden räcker till... det är MYCKET nu...


//Tierra

2009-12-04

Tidevarv...



Brytningstid... snart slår klockornas toner in ett nytt år... ett år som ytterligare kommer öppna dörren mot världens alla intryck och utryck... en ny tideräkning, en start med nya vingar på ryggen - redo att lyfta...

Uppbrottstid... då gamla rostiga kedjor smärtsamt och känslofyllt brytas, samtidigt som nya vänskapsband kan få utrymme att skapas eller fördjupas... en tid för mig och andra att hitta grunden att stå på, att åter kunna känna, få se och höra...

Framtid... att i samförstånd och för gemensamma arvefröns bästa... kunna och få bygga fristående fortsättningar där ljus, syre och livslust åter kan sippra in mellan bladen i livets bok...

Fritid... många, många är ännu pusslets bitar... men de fogas samman bit för bit... en ny tid som börjar och de bitar som i brytningstid känns avlägsna eller saknas kommer att hittas med den största tillförsikt om öppenhetens styrka och möjligheternas obegränsade fantasi- och lekfullhet...

//Tierra


Foto: Tierra

2009-11-30

Transaktion...



Andra transaktionen uppifrån... är den viktigaste av ALLA...

//Tierra

2009-11-24

Första RIKTIGA steget...



Första riktiga steget taget... jag realiserar och agerar... nu finns det ingen väg bakåt... bara framåt.. NU är jag på väg !

//Tierra

Foto: Okänd

2009-11-20

Statusrapport... även här...



Trött, tröttare... tröttast... MEN allt har ju sin orsak, verkan och förklaring... när stenarna från bröstet rasar som från en stenkross i ett grustag...

Punkter på listan prickas av, dokument på väg från statliga verket och nedladdade från juridiska tillhåll, med ljus & lykta sökande efter en plats att förvara min egen hatt...

Dialog och framsteg, gemensam insikt som ska ge framtid för kommande generationer och jag måste nästan nypa mig hårt i skinnet... för att känna att känslan och drömmen till slut... håller på att bli en sanning för min själ och i mitt hjärta...

Resan är långt ifrån slut och avklarad... men toppen på det som sett ut att vara ett oöverstigligt berg är passerad... Nu kan det bara gå framåt !

//Tierra


Foto: Tierra

2009-11-15

Full storm...



Stunden är HÄR... nu är det verklighet... med full kraft, ilska & tårar... Ett faktum som till slut nått sin destination... nu kommer resan mot ändstationen... nu återstår "bara" det praktiska... och en hel del tårar till...

Om det nu blir lite tyst ett tag... så både vet och förstår ni säkert varför... DETTA kan mycket... väl bli... verkligen... den första dagen på... resten av mitt liv... även om stormen som nu drar in kommer... för alltid... ändra på mycket...

//Tierra

Foto: Okänd

2009-11-12

Runt, runt...



Jag springer runt i en labyrint... en mental labyrint där jag provar olika vägar... försöker öppna olika dörrar... allt med förhoppningen att jag snart ska hitta DEN dörren...

Med kallsvettig panna, orolig sömn där jag kastar mig från sida, till sida.... labyrintens väggar känns närmare... marken under mina nakna fötter hårdare... och fruset kall...

Dörr efter dörr... från mörker till ljus och så tillbaka till mörkret igen... rycker i vartenda dörrhantag, krampaktigt med värkande fingrar... men får inte upp dem...

Jag har befunnit mig i denna oändliga labyrint så länge... från tidernas födelse på bara knän, med napp... uppväxt och irrande genom tonårstidens kraftfulla våndor och frigörelser... vidare mot vuxenlivets mer inrutade och vardagliga gångar...

Det kom med tiden bli så... att de välkända gångarna blev allt mörkare... tills allt ljus försvann... och insiktens styrka växte fram om frihet utanför tjocka väggar av törnesnår...

En dröm om att åter få se ljus... om gröna blad och blommor på snåren och inte bara vassa taggar... om att hitta dörren till något... som även låter själen vakna och ljuset hitta in...

Jag springer ännu runt i labyrinten... men jag vet att jag SKA och kommer att hitta dörren... den finns nog strax runt nästa hörn...

//Tierra

Foto: Okänd

2009-11-04

Se mig... hör mig...



"Jag litar på dig
och jag kan ha fel
Jag förstår inte allting själv
Jag måste lösa upp det här
Jag har klätt mig i för mycket hud"

"Se mig, sa jag.. hör mig, sa jag.. känn mig"

"Det måste ut för att hitta in
Jag tror det svajar i min själ
Det måste ut för att hitta in"

"Du som reser mig
Se mig... hör mig... känn mig..."

------------------------

Text: Lars Winnerbäck
Foto: Okänd

2009-11-03

Mörkersyn...



Det här är f-n nästan den värsta tiden på året... mörkt när man går upp och åker till jobbet... och mörkt när man sedan ska ta sig hem igen på kvällen...

De senaste dagarna har det dessutom stormat och blåst... och det är nog bara tur att jycken som jag leder runt i kopplet... är lite för tjock & tung på tassarna... annars hade jag nog blåst bort under morgonpromenaden uppe vid skogen...

Jag tar bara en halv dag i sänder just nu... varken kan eller vill se längre än så... trots omgivningens små påminnelser om de helger framöver jag helst både vill slippa och glömma...

Äter mina mediciner noga, till och med oftare.... och fick i går äntligen kallelsen till läkarbesöket jag väntat på... om 2 veckor får jag chansen att både få ett grepp om min fysiska och psykiska hälsa... eller ohälsa...

Varje litet ljus... hur obetydligt det än ser ut att vara och hur få de än är... lyser upp den stig som har och är alldeles för lång... och jag VILL nu inget hellre än att få sitta i solen allra starkaste sken, doppa mina trötta fötter i vattnet nedanför en brygga... och se hur blomornas färger speglas i ytan, doften av en ny vår... och känna beröringen av tunna fjärilsvingar fladdra förbi... och slå sig ner på bryggans kant...

Det känns dock som om tiden börjat tala FÖR mig... och jag SKA, på alla sätt och med den kraft jag sakta bygger upp... jag SKA ta mig till den där bryggan... var den än må finnas...

//Tierra


Foto: Okänd

2009-11-02

2009-10-29

Förmånlig förundran...



Idag har jag fått ta emot en förmån... förtroendet att få ta del av en väns bilder...

Bilder tagna i höstens allra vackraste rödgula färger... sprungna ur djupaste trauma, sorg och svartaste bakgrunder...

Ändå fylls bilderna av en märkligt styrka... barnsliga lekar bland löv och den nedåtgående solens skiraste strålar... starkaste ögonblick av samförstånd och glädje genom minsta lilla detalj... och spegelbilder av själen i ögonen...

Att kunna fånga bilder som dessa är en gåva... och jag kan bara med avundsfylld förundran... bli glad av att få se dessa bilder och allt de ger av känsla, djup och återspeglande...

Alla som fotograferar... dokumenterar omvärlden och livet... på sitt sätt och det är få förunnat att just kunna fånga ögonblick som dessa... möten med livets mest sköra trådar sammanflätade till något stort...

Jag är ödmjukt imponerad av kraften bakom bildernas skapande... och någonstans kanske också läkande förmåga...

//Tierra

Fotot ovan... har dock jag "lånat" från nätet...

2009-10-27

Höststämning...



Vintertiden är tillbaka... eller kanske rättare sagt "normaltid", det är ju faktisk så det heter... sommartid var ju ett påfund som först provades år 1916, men som upphörde redan efter det första året p.g.a. alltför stora protester av bönderna...

1980 var det dock dags igen... och sedan dess har Sverige, liksom många andra länder, infört sommartid permanent... och inom Europa är det bara Island som valt att låta bli...

Oavsett vad vi nu har för "sorts" tid... det är ändå mest bara blött, trist och mörkt... vilket i sin tur gjorde att jag i fredags såg till att hämta ut en ny, större laddning med mediciner...

Dessutom har jag begärt ännu ett besök på Vårdcentralen men tvingades (inte helt oväntat) konstatera att "min" läkare... hon som är/var väl insatt i förra höstens och vinterns olika "små händelser"... naturligtvis har slutat...

Kanske inte riktigt tillbaka på ruta 1... några steg har jag tagit och fler ska det bli... medicinerna & läkarbesök är två viktiga punkter på listan... som jag nu kan stryka...

Nu ska jag nog gå ut och sopa bort lite av alla löven på "min bänk"... den där jag ofta samlar tankar och känslor... i sällskap av en pappersmugg med kaffe... samt reducerar min livslängd med 11 minuter (ja, jag vet att jag inte borde röka så mycket)...

Hmmmm... blev ju ett ganska "vanligt" inlägg idag... hur kan det komma sig... jaja, det lär väl inte vara så länge...


//Tierra

Foto: Tierra-on-the-iPhone

2009-10-23

Osynlig...



I am just invisible,
That’s all I have become,
Lost somewhere between
Dawn and insanity,
I have become dust.

Turned to the effervescent
Powder of my soul,
Somewhat deflated,
Reduced to a picture,
In a frame, tilted on the wall.

So here I am, transparent,
I see you all the while,
But I’m a wreck and torn inside,
Abandon ship, I’m sinking;
Down and down I go.

Will you be there to save me?
Rescue me from this descent
Into a madness of deepest sorrow,
But still you are oblivious,
I’m alive, right here, very much opaque.

-----------------------------
Text: Okänd
Foto: Okänd

2009-10-15

Märkbart för liv...



Små korn av styrka...
Små, små korn når min själ...
Den svarta nålen mot min hud,
präglar symbolen för visdom, mod
och större uthållighet...

Smärtsamma linjer...
Små, små sår som ska läka...
Det svarta ska fyllas med färg,
livslust, förnyad tillförsikt
och framtidshopp...

Allt starkare röster...
Röster och ord med styrka...
Det svarta ska blekna bort,
ljuset åter nå ända fram
och syret likaså...

Nålen trummar djupt...
Smärtan ger endorfiner...
Ett sätt att känna livet,
allvaret, saknaden
och smaken av hopp...

Allt större korn av styrka...
Större korn som når mitt hjärta...
Sakta men säkert samlas kraft,
bläckets mönster formas
och svaren klarnar...

Kanske dags att se upp...
Försöka se mer av vitt...
Vägen dit kan vara lång,
smärtsam, konfliktfull
men ändå livsnödvändig...

//Tierra

--------------------

"Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag"

Text: Kent
Foto: Yngsta dottern

2009-10-03

Ljuslös...


"Jag får nog hålla allt tillbaks
det finns ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker"

"Men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp"

"Om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder"

"Men ändå
du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst"


-----------------------

"Du min vän i livet" - Lars Winnerbäck 2009

Foto från Internet

2009-10-02

Lätt överdrivet ?

Följande lilla mail fanns i mailboxen i morse... och på min dators tangentbord låg ett litet "kit" med rengöringsmaterial...

Är det INGEN annan, mer än jag... som tycker att detta nog nu börjar gå viss överdrift ??

"Hej i influensatider!

Nu är det hög tid att komplettera handspriten på toaletterna med rengöring av våra egna tangentbord och mobiltelefoner i dessa stundande influensatider.

Datorer och telefoner kryllar av bakterier. Kontorsdatorer kan innehålla mycket mer bakterier än en vanlig toalett, enligt en amerikansk undersökning som refereras i tidningen Computer Sweden.

Mirkobiologerna vid University of Arizona hade på vissa av de undersökta datorerna funnit upp till 400 gånger fler bakterier än på toaletten…

…På ert skrivbord på kontoret i Kista har ni förmodligen upptäckt ett rengöringsset för rengöring av tangentbord, mobiltelefon och skärm…

Bakterier bort… fort var det gjort !"
Det är ju ett antal människor som dör, även i Sverige, av vanlig influensa VARJE år... och inte sjutton blir det väl en sådan här hysteri då... eller !?

Dessutom... man kan ju undra... vart tog den där EXTREMT farliga & smittsamma fågelinfluensan vägen ? Den där influensan som gjorde att stora områden runt om i Sverige sprärrades av... så fort någon hittade en död liten gråsparv eller två...

Nej, den influensan "dog" minsann ut snabbt... när de insåg att det knappast gick att spärra av HELA Stockholm... för att några döda svanar hittades i Strömmen...

Nej, jag är övertygad om att vi både behöver och mår bra av ett visst mått av bakterier & virus... att lägga hela livet i handsprit eller knapra antibiotika året om är knappast någon särskilt vettig lösning... definitivt INTE på lång sikt...

Men... det är ju bara min lilla åsikt... och jag tror nog jag står över den där sprutan med vaccin som snart lär anlända i mängder till våra Vårdcentraler runt om i landet...

Ge vaccinet bara till dem som verkligen behöver... och ta resten av pengarna och köp istället medicin som sedan kan skickas ner till något U-land... de behöver mediciner mot olika sjukdomar mycket bättre än vi...

//Tierra


Fotot är lånat från Nätet

2009-10-01

Ovanligt frusen...

En ny och varmare jacka... blev ett måste idag... den 1:a oktober då marken var alldeles vit av frost i morse när jag tog de första stegen strax efter 6...

Mina sista pengar av lönen... investerades därför under ett besök på Stadium i Kista Centrum... och jag kan som vanligt... inte upphöra att förvånas över hur många människor som är ute och handlar en vanlig torsdagsförmiddag...

Det är nog många arbetsgivare... som förlorar massor av arbetstid... när de har kontor & arbetsplatser nära ett stort köpcentrum ;-)

Nåja, JAG var ju också där en stund... och det kanske är ett bra sätt att hålla sina anställda nöjda & glada... lite som en sorts "osynlig" personalförmån...

Själv är jag dock nöjd... om jag nu kommer slippa frysa...

Ibland... eller oftast... får man försöka vara glad för det lilla... mitt i allt annat, mycket större... och mer påtagligt...

//Tierra


Foto: www.stadium.se

2009-09-28

Spår...


"Den lilla pojken med ett blänk,
med knäna hårt mot frusen jord
Han gömmer nått därunder
Långa rader av garage
Långa rader av små ord
och allting som gick sönder"


------------------

Lars Winnerbäck - "Järnvägsspår" - 2009

2009-09-25

Dagar...


Lars Winnerbäck i hörlurarna...

deviantArt på bildskärmen...

Rester av tårar på kinderna...

Koffein och nikotin i blodet...

//Tierra

2009-09-24

Knådad på...

Just nu känner jag mig som en nyknådad bulldeg... inga jämförelser i övrigt med min kropp, snarare tvärtom... har haft möjlighet att få massage här på jobbet... och det var inte helt fel... det är inte bara själen som värker...

Är alldeles matt efter denna behandling, sitter med ett stort glas vatten intill mig och ska bara skriva några få rader till... innan jag ska gå ut och gå en stund...

Det här gav mersmak... varför har jag aldrig tänkt på det förut ?

//Tierra

Bilden har jag knyckt från Internet

2009-09-22

Medkänsla...

"The scars reveal the hidden place deep down in you
Like a shadow from the past and nothing is true
A reflection from a dejected face, It comes to
Memories will last, I am crying for you"

"I’ll give my own time
I’ll give my whole life
I’ll give my only light
Just to heal you
The things that we owe"

"Haven appears with deceitful light and angst follow soon
She’s not welcome here no more, you have to walk on through
Bad dreams haunting the frozen nights, all I can do
Longing for a home"

"I am crying for you, I am crying for you"

"I’ll give my own time
I’ll give my whole life
I’ll give my only light
Just to heal you
The things that we owe"

--------------------
Takida - "The things we owe" - 2009

Mörkersyn...

Det är inte så kallt utomhus på nätterna ännu... men mörkret faller betydligt snabbare... och det märks tydligt att hösten är här...

Att sitta ute... andas in nattluften... lyssna på tystnaden... är på något vis ett sätt att samla tankarna... och det är kanske tur att ingen ser mig sitta där i mörkret så fort tillfälle ges...

Men jag gör det för min egen skull... för att få en liten, liten stund... för mig... och jag kryper ihop på stolen av trä... och sitter kvar en stund till... bara en liten stund till...

//Tierra


Foto: Tierra - hösten 2007

2009-09-17

Det blev en dag på stranden...

På en sten vid havet sitter jag bedrövad och svag... solen blänker mot vattnets guppande spegel... och sakta kluckar vågorna in mot blöta stenar...

Stillheten och tystnaden försöker förföra min sargade själ... locka den på tilltro till liv... ett liv bortom allt det svarta och svåra...

På avstånd hörs stoj och höga skratt... en skolklass på utflykt... med matsäck och oförstörd framtidstro... och livfulla...

Vinden smeker ljummet min tunna hud... som i en stilla medkänsla i ensamheten... som för att visa sin närvaro...

En stor humla, kanske sommarens sista, flyger förbi... sorglös, fri och helt utan vetskap... om omöjligheten i flyktens vibrerande och starka vingslag...

Jag känner solens varma strålar mot ansiktet... men på insidan har höstens mörker och kyla redan slagit rot...

Jag andas in dofterna av tången vid strandens kant... slappnar för en stund av med slutna ögon, ihopsjunkna axlar... och låter de instängda tårarna rinna fritt... på stenen där ingen ser eller hör...

Min själ svider och mitt hjärta värker... försöker insupa livskraft och livsljus... se bakom mina egna demonlika fasader...

Alla de vidrigaste tankarna finns där... varvas med djupa känslor i roten av mitt hjärta... och jag tvingar åter mig själv... att andas djupt... får att få syre...

Jag söker... anstränger min redan svag kropp... för att hitta svaren... men lägger till sist undan pennan och blocket jag haft i min hand... fortsätter stirra ut i stillheten, allt det vackra... som just i denna stund omger hela min uppenbarelse...

Sakta reser jag mig upp från stenens hårda yta... går med trötta, långsamma steg till bilen... för att åka alla milen tillbaka... från platsen, där ingen vet jag varit...

//Tierra

Foto: Tierra

2009-09-16

Oskärpa...

Min utbildning kallar på uppmärksamhet... och trots att de senaste dagarna varit fyllda av orkeslöshet, trötthet, aptitlöshet... och jag åt mat idag, för första gången sedan i söndags... så måste jag, nu när tiden finns... försöka ta några steg på kursen...

Åkte hem från jobbet idag strax efter 12, däckade åter i sängen och sov fram till strax efter halv 8... lagom för att hinna se Rapport på TV... och sedan dess har jag tragglat mig igenom hela lektion 1 inkl. nästan alla övningsuppgifterna...

Bilden ovan är ett exempel... inget särskilt avancerat ännu... men som det står i kursmaterialet - "Katter och prinsessor behöver den här effekten"... och det kanske stämmer...

Bäst att jag fortsätter nu kanske... kanske hinner jag också börja på lektion 2 medans det finns lite kraft kvar i kroppen...

//Tierra


Ursprungsfoto: Mattias Karlsson, Högskolan i Jönköping

2009-09-12

En dag att alltid minnas...


Ödmjuk och för alltid tacksam... för denna dag...

Men ännu står jag i mörker... med tårarna rinnande på kinderna...

//Tierra

2009-09-10

Iakttar världen...

Jag sitter på "min" parkbänk igen... nästan varje dag... den som ofta är mitt sällskap... iakttar och granskar världen som rör sig framför mina trötta ögon...

Människor i en strid ström... män, kvinnor... olika kläder, olika stil... alla färdas de fram och tillbaka... från kontoren, till lunchen och tillbaka... några pratar och skrattar... andra bara går...

Mina ögon ser på... tar in känslan och tolkar bilden... försöker se bakom fasaden, bakom allt det yttre som kan förvilla... funderar över deras liv, hur det ser ut, vad de gör, hur de lever...

Strömmen av människor avtar... snart har alla gått in, nått sina destinationer och mål... och jag sitter ensam kvar på "min" bänk... en avbytarbänk för livet...

Jag tänder ännu en cigarett... minskar min livslängd med ytterligare 11 minuter... jag har ingen brådska tillbaka... jag sitter en stund till i solens ljus... när jag nu kan...

//Tierra


Foto: Tierra-on-the-iPhone

2009-09-09

The story is not over...

Innesluten, mer besluten, ännu envist strävande... efter LIVET !

I brist på ord... RÄTT ord... så kryper jag innanför det hårda skalet och låter mina tanker, kanske t.o.m. böner.... omges av de hårda, svarta, skränande tonerna... och tårarna rinner igen...

"Nothing is for real,
And You know it, You know it
I'm just gonna let it out,
I'm just gonna let it out..."

"Since now, I'm gonna make it alone
Don't try, I wanna be on my own
It's brighter now, I will make it on my own"

"I was broken and alone,
I wanna rest my bones
The sun is shining now,
But still I'm feeling cold..."

Jag behöver LUFT... jag kan inte sitta still... jag måste ut, lämna det instängda kontorets ytor... rensa och rannsaka...

Skiter i jobbet just nu... vrider om nyckeln till bilen... och åker ut...

//Tierra

2009-09-08

Högskolestudier...

Egentligen... så skulle jag ha pluggat det allra första och inledande, 2-timmars, lektionspasset i kväll... men det fanns inte en gnutta ork kvar i kroppen... för matt, för svag... yr...

Jag får väl göra ett nytt försök i morgon kväll i stället... nu ska jag "bara"... fixa några småsaker till... innan jag försöker att komma till ro... och få någon timmes sammanhängande sömn...

//Tierra

2009-08-27

Livets grubblerier...

Vissa dagar... som den här, som nu strax läggs bakom mig... kryper tankarna och grubblerierna på mig betänkligt... sorg & sårbarhet... meningen med livets alltför korta rymd...

Dagar som dessa... då tårarna trängde oväntat fram... inte för denna specifika händelse i sig... men för ALLT annat...

Det blev till en ursäkt att släppa ut det uppdämda... det förträngda känslornas salta bevis... med nedböjt huvud och träbänkens hårda yta mot en sammansjunken kropp...

En enkel men värdig cermoni... de närmaste samlade för ett sista farväl... de som är berörda... söner och dotter, syskon... som nu förlorat sin länk till historien...

Jag ser bara på... deltar på avstånd... för att det hör till... men mina tankar, mina djupaste funderingar... är någon helt annanstans... i sällskap av mina tårar...

Jag sitter nu bara helt tyst... vet vart jag ska... och känner...


//Tierra

Foto: Tierra

2009-08-19

Sista steget ?

Det är olidligt nu... jag står längre ut på kanten än någonsin... det svarta stupet syns allt tydligare under mina fötter... hela tillvaron är på väg att rasa samma... och jag bryr mig inte längre...

Det får gå som det går... jag kan inte fortsätta "leva" så här längre nu... kroppen klarar inte mer... varken fysiskt eller psykiskt... det finns bara tårar kvar...

OM jag kommer ut på andra sidan levande... så kommer allt... vara helt annorlunda... och tills dess låter jag mina bokstäver rinna ut mellan fingrarna... ut i tomma intet...

Nu väntar ännu en nästintill sömnlös natt... och jag sätter mig en stund på altanen... för att få lite syre i min trötta, trötta kropp...

//Tierra

2009-08-18

2009-08-17

Droppen urholkar stenen...

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.

Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.

Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.

Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,
ligger allting ändå kvar

jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.

I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då.

-----------------------------

"Ingen soldat" - Lars Winnerbäck

Foto: Tierra

2009-08-12

Om man vore en insekt...

...och bara kunde sitta bland blommorna...

...inte behöva oroa sig för något...

...mer än möjligen en eller annan fågel...

Stort tack till Manka för inspirationen till lite nya macrobilder !

//Tierra


Foto: Tierra

2009-08-05

1 år äldre... men inte klokare...

Världen där utanför FINNS... frågan är bara hur länge... och om åren som staplas, allt snabbare, på varandra... räcker till...

Ett år äldre... men absolut inte klokare för det... snarare tvärtom och än mer förvirrad i kropp & själ... full av självömkan, patetiskt nog...

Men... UPP TILL KAMP... striden MÅSTE & SKA gå vidare...

//Tierra


Foto: Tierra

2009-08-04

Pride 2009 - Snapshots

Några få "snapshots"... exempel på bilder som jag lyckades fånga i lördags under den årliga Prideparaden... på en plats strax nedanför Kungliga slottet här i huvudstaden...




Betydlig fler bilder finns att se... och även några andra... på en helt annan liten plats ;-)

//Tierra

Foto: Tierra

2009-08-03

Tittar fram...

Jaha... så var ledigheten slut... så det är väl dags att titta in här igen efter 4 veckor på hemmaplan... och inte mycket har hänt...

Den här sommaren går nog till historien... semestern jag mest tillbringade i ett sömngångarlikt tillstånd... och knappt tog mig utanför grinden... med något enstaka undantag...

Men, men... tids nog...

Nu ska jag fortsätta skriva mitt brev... eller text... till någon... ett försök till förklaring eller bara än mer obegripliga bokstäver... men som kanske kan leda vidare...

Kanske är det så jag skulle gjort tidigare... kanske är det så jag kan nå fram... kanske är just det sättet som ger mig de rätta orden att förklara... varför jag vill det och dit jag vill...

Hösten är snart här igen... och kyligare kommer det bli...

//Tierra


Foto: Tierra

2009-06-23

Bommar igen...

Det är den tiden på året, den då det börjar bli dags att bomma igen bloggen... inte för att jag skrivit speciellt mycket eller intressant den senaste tiden... men ändå...

Jag har en vecka kvar på mitt uppdrag... och vad som sedan väntar står ännu skrivet i stjärnorna... kanske är det NU... som något till slut sker...

Jag säger inget mer nu... orden & bokstäverna har kanske redan försvunnit för sista gången... och nästa steg är höljt i dunkla rum...

Ta hand om er allihop... ni, mina kära VÄNNER... och ni andra som kanske bara ramlat in här av en ren & skär slump...

Nu går jag ut i solen en stund... för man vet aldrig NÄR de svarta molnen och regnet kommer igen... bara ATT de gör det...

//Tierra


Foto: Tierra

2009-06-20

Tack för Spotify...

Ömsom sol, ömsom regn och åska... TV:n visar bara repriser på allt som vanligt, samma visa varje år... och jag tackar ödmjukast för att Spotify numera finns i min dator...

Sätter på mig hörlurarna och stänger ute ljudet av regndropparna som trummar mot fönsterblecket... och sen sitter jag där, innanför en vägg av toner... allt medan sommarkvällen glider förbi...

Jag dricker ur en ljummen flaska öl... och till melodiernas slingor mot mina trumhinnor... svävar jag bort mot natten... sömnlös och med en stor värkande klump i magen...

Midsommarnätter... en sol som nästan inte går ner... lika envist uppe på himlen, lika envist som sömnlösheten vrider sin spiral innanför mitt skal... mot morgondagens gryning...

"Trying to find a meaning with this stupid life..."

//Tierra

2009-06-15

800 grader...

"I feel like a pot of water on
a stove someone forgot to turn off...
Someone is waiting for me to boil and bloom
But I fear when they find me
I'll be the same cold, and lifeless
And no use to anyone..."


Text: Okänd
Bild: Internet

2009-06-11

Önsketänkande...

"Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror...

Med blid och livlig värma till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött..."

-----------------------------------

Foto & redigering: Tierra