Statusrapport... även här...

Trött, tröttare... tröttast... MEN allt har ju sin orsak, verkan och förklaring... när stenarna från bröstet rasar som från en stenkross i ett grustag...

Punkter på listan prickas av, dokument på väg från statliga verket och nedladdade från juridiska tillhåll, med ljus & lykta sökande efter en plats att förvara min egen hatt...

Dialog och framsteg, gemensam insikt som ska ge framtid för kommande generationer och jag måste nästan nypa mig hårt i skinnet... för att känna att känslan och drömmen till slut... håller på att bli en sanning för min själ och i mitt hjärta...

Resan är långt ifrån slut och avklarad... men toppen på det som sett ut att vara ett oöverstigligt berg är passerad... Nu kan det bara gå framåt !

//Tierra

Foto: Tierra

Full storm...

Stunden är HÄR... nu är det verklighet... med full kraft, ilska & tårar... Ett faktum som till slut nått sin destination... nu kommer resan mot ändstationen... nu återstår "bara" det praktiska... och en hel del tårar till...

Om det nu blir lite tyst ett tag... så både vet och förstår ni säkert varför... DETTA kan mycket... väl bli... verkligen... den första dagen på... resten av mitt liv... även om stormen som nu drar in kommer... för alltid... ändra på mycket...

//Tierra

Foto: Okänd

Runt, runt...

Jag springer runt i en labyrint... en mental labyrint där jag provar olika vägar... försöker öppna olika dörrar... allt med förhoppningen att jag snart ska hitta DEN dörren...

Med kallsvettig panna, orolig sömn där jag kastar mig från sida, till sida.... labyrintens väggar känns närmare... marken under mina nakna fötter hårdare... och fruset kall...

Dörr efter dörr... från mörker till ljus och så tillbaka till mörkret igen... rycker i vartenda dörrhantag, krampaktigt med värkande fingrar... men får inte upp dem...

Jag har befunnit mig i denna oändliga labyrint så länge... från tidernas födelse på bara knän, med napp... uppväxt och irrande genom tonårstidens kraftfulla våndor och frigörelser... vidare mot vuxenlivets mer inrutade och vardagliga gångar...

Det kom med tiden bli så... att de välkända gångarna blev allt mörkare... tills allt ljus försvann... och insiktens styrka växte fram om frihet utanför tjocka väggar av törnesnår...

En dröm om att åter få se ljus... om gröna blad och blommor på snåren och inte bara vassa taggar... om att hitta dörren till något... som även låter själen vakna och ljuset hitta in...

Jag springer ännu runt i labyrinten... men jag vet att jag SKA och kommer att hitta dörren... den finns nog strax runt nästa hörn...

//Tierra

Foto: Okänd