2008-12-30

Mycket nära ögat...

Sista arbetsdagen detta år... och helgen som gick passerade relativt stilla... inga direkta händelser av betydelse... mest sömn, vila och inomhusvistelse... med bara lite vit frost på marken utanför...

Lite tacksamhet måste jag nog dock känna... och det var nog mest tur... att inte julaftonsnatten... slutade i katastrof...

Ungdomar av idag har nog lite andra vanor... än en annan... så när både sonen och äldsta dottern... efter både avklarad middag och utdelning av paket... meddelade att de tänkte, på varsitt håll, gå ut på stan med kompisar... så var det väl kanske inte så konstigt...

Men att sonen sen... först tidigt på juldagsmorgonen... så kom hem igen... var nog både tur och skönt... för det var allt NÄRA ÖGAT den natten... riktigt nära...

Av någon anledning fick han och hans kompisar för sig att besöka en av kompisarnas arbete... vilket råkade vara Casino Cosmopol...

Att de sen råkade befinna sig i entrén... just när skotten föll... och KLARADE SIG HELSKINNADE... ja, det måste nog vara någon sorts änglavakt... även om den psykiska upplevelsen skakade om rejält...

Jag är mycket glad... att han och hans kompisar klarade sig utan fysiska skador... för gränsen i sådana här fall är nog hårfin... och slumpen gjorde som tur var... att de klarade sig utan skador... med blotta förskräckelsen...

Som sagt, årets sista arbetsdag... och det är nog dags nu... att ta tag i mina arbetsuppgifter... så jag säger därför, redan nu...


GOTT SLUT... och GOTT NYTT ÅR !!

//Tierra

2008-12-23

Till Er alla...

Tack för stöd och alla vänliga kommentarer under året... jag avslutar med att säga till Er alla... sköt om Er, ta det lugnt och...

HA EN RIKTIGT GOD JUL !!


Och till följande av mina trogna medbloggare, Amonym, Borthy, Gisan, Socrate och Veronica, lämnar jag en Nice Blog Award - se & kopiera bilden i menyn nere till vänster. Sprid vidare om ni vill !

//Tierra

2008-12-22

Min vana trogen...

"Midvinternattens sköld är hård,
tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter;
snart han i eget blod flyter."

"Nio små nissar i midnattstimma,
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen."

"På trappan står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar;
En stackars Nisse på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt."

"Många springor stugan har,
genom dessa sju nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar Nisse med hull och luva.
Rester från tomteland,
suger kisse bort från tand."

"Sex små nissar mot bordet ila,
och snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
han tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod."

"Fem små tomtar nu i iver,
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen, stackars saten,
rinner ut bland sillsalaten."

"Fyra små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av."

"Tre små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ned på den en av dem hoppar,
men för det, den ej stoppar...
I tak, på golv, i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans."

"Två små nissar sig i granen svingar,
bland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
snart han står i ljusan låga!
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek."

"Husbonn stiger upp i natten,
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
sista nissen blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var."

"Inte en jävla tomte finns kvar..."


----------------------------------------------

"Tomtenissen" - Författare okänd

Länk till originalet: "Tomten" av Viktor Rydberg

Arbetsro...

Måndag igen... och det är nästan folktomt här på kontoret... arbetsro och en sorts stilla ensamhet... utan något egentligt att göra...

Jag passar på att rensa ut olika saker ur datorn... flyttar undan och sparar sådant jag vill ha kvar... och kastar resten i den virituella papperskorgen... defragmenterar hårddiskens minne...

Ska alldeles strax ta en promenad... ner till vattnet, till sjön i här närheten... behöver andas in av luften, fylla lungorna med nytt syre... och samla tankarna...

Det är den årstiden... tiden för eftertanke...

//Tierra

2008-12-18

När är jag där ?



Somewhere I belong...

2008-12-17

Skugga av mitt forna jag...

Står inte ut med att se mig själv i spegeln längre... är bara en skugga av mitt forna jag... en allt smalare skärva av det som en gång var jag... och det jag vill vara...

Med rynkor och veck i pannan... utan den minsta glädje kvar i blicken... synliga revben och smala armar & ben... orkeslös och grå... känner inte längre igen bilden i spegelns yta...

Tyngden på axlarna syns... ihopsjunken och svag... när jag håller i handfatet med bägge händerna... trött, så fruktansvärt trött...

Jag har tagit mina stapplande steg... fler och längre än någonsin... och ändå känns det inte... som om jag kommit en enda millimeter framåt... mot målet... och det finns alldeles för många vassa stenar att kliva på... innan jag är framme...

Försöker verkligen kämpa... men tröst- och hopplöshetens vindar blåser starkare än jag förmår hålla emot... och det gör mig både matt och nedslagen...

Jag tar på mig en stor, tjock fleecetröja... så syns det inte... så fryser jag inte... när jag sakta går ut till garaget för att ta bilen till jobbet... där jag nu kanske bara har några dagar kvar...

//Tierra


Bilden är inte min egen... den är lånad från nätet...

2008-12-12

Bara regn hos mig...

Regnet faller utanför fönstret... kallt, fuktigt och totalt värdelöst...

Jag fryser... långt in i märgen... mina kalla händer skakar... och jag försöker värma dem runt koppen med varm choklad... dagens lilla s.k. "lunch"... framför bildskärmen...

Det är bara skit med det mesta... för att inte säga med allt...

Medicinens dosering ökad... fördubblad för att ge effekt... och jag vill bara drömma ... om en plats där ljus och värmen finns...

Just nu känns det bara som om jag är oförmögen... till allt...

//Tierra


Foto: Tierra-on-the-mobilephone

2008-12-08

Avtrubbad...

Känslolös... kall och avtrubbad... jag går omkring i en känslomässig dimma... utan sorg, utan glädje... kan inte ens gråta när jag skulle behöva... likgiltigt för allt som gör ont...

Tabletterna gör redan det de ska... balanserar allt det svarta mot allt det vita... och allting blir bara en grå, kompakt dimma...

Hoppade över det sövande vita pillret i går kväll... och därmed red sömnlösheten åter min hjärna i natt... tankarna rusade runt men jag ville inte bedöva mig mer just då...

Nytt läkarbesök väntar i slutet av veckan... inte längre säker på att jag vill döva känslorna på konstgjord väg... de gör mig bara svag, oförmögen att ge känslorna tillräckligt uttryck...

Måste hålla hjärnan klar... planera och göra sakerna konkreta... inte bara bedöva allt som driver på... på gott och ont... jag måste hämta kraften från känslorna som rörs om inuti...

Måste hitta meningen med livet igen... nu är allt bara grått...

//Tierra

2008-12-05

Tröstlöst sökande...

Fredag eftermiddag... och jag har mest suttit vid datorn hela långa dagen... och med undantag för en eller annan frusen rökpaus... så har jag fortsatt mitt sökande... mitt tröstlösa sökande efter en ny plats att ställa tandborsten på... eller hänga upp jackan på efter jobbet... det är INTE lätt här i stan precis...

Jag varken vill... eller har råd att köpa något... inte än... nu handlar det mest bara om att hitta en plats där jag kan stänga dörren om mig själv... bygga grunden på nytt... och kanske, kanske lära mig SE livet igen... med insikter och erfarenheter i resväskan...

De senaste åren, kanske 2-3, har lärt mig massor... visat mig så mycket... både sånt jag aldrig trodde jag skulle få se... men också sådant jag aldrig ville se eller uppleva...

Det finns flera saker jag ångrar djupt... sånt som sagts, sånt som gjorts... från mitt och andras håll... men de går tyvärr aldrig att göra ogjorda... jag kommer för alltid att bära med mig dessa...

På vägen har jag förlorat mycket... men kanske samtidigt vunnit en del erfarenheter... om hur jag själv och människan i stort fungerar... kanske kan allt vara en ledstjärna framåt... så att jag åtminstone inte gör samma saker igen...

Klockan närmar sig hemgång... och jag har inte heller denna dag lyckats åstadkomma något som är värt att noteras... mörkret faller utanför fönstret och jag längtar hem till sängen...

Tror jag ska sova till på måndag...

//Tierra

2008-12-04

Mitt i allt...

Jag sitter framför datorn här på jobbet... och kan inte ta mig för någonting... bara stirrar ut genom fönstret, på parkerade bilar och människor på väg till lunch... eller nått...

Mentalt kravlar jag ännu kvar i det mörkaste svarta... långt nere på botten... och de enda ljusa prickarna jag ser... är de pyttesmå vita tabletterna... som snart ska hjälpa mig upp på knä igen...

Jag tog den första sent i går kväll... och ärligt så vet jag inte om jag kände någon skillnad... vilket nog inte heller är särskilt konstigt... då dosen stegvis måste byggas upp...

Jag kan ännu inte känna någon minsta glädje... över de steg som tagits... allt är ännu bara svart och hopplöst... och jag har ännu inte någon tro på att det kommer bli bättre heller... mina kraft är borta, slut... fullständigt slut...

Det är fruktansvärt jobbigt redan nu... och dessutom väntar nu den allra värsta tiden på året... kanske tur att jag nu kan döva mitt inre med medicin... för första gången i mitt liv... om man nu kan kalla det för liv... mer en plågsam tillvaro...

Och ändå...

Mitt i allt detta... kan jag för en stund inte låta bli att tänka på alla dem som har det mycket, mycket värre... som lever i fullständig fattigdom. tvingas uppleva krig och utstå fruktansvärda övergrepp... som får gå omkring med hungriga kroppar och sargade själar... utan något hopp eller framtid alls... och det är långt ifrån bara i Afrika eller i Asien som sånt sker...

Mycket av detta, om än kanske inte just krig... pågår runt omkring oss allihop... varje dag, året runt... till och med här... i det som vi nog alla tror är det "fina & trygga" Sverige...

Nej, den där "Bullerby-känslan"... som speciellt denna tid på året blir extra tydlig... den ger jag inte mycket för... vi är alldeles för många som mår dåligt... som är ensamma, ibland trots fullt av personer i omgivningen... och jag kan verkligen förstå, mer nu än förr... varför många så här års tar det sista steget...

Vilken fruktansvärt orättvis värld... som vi alla är delaktiga i att forma... och det tar emot... bara vetskapen om att jag kan sitta här, på ett kontor, på en fin kontorsstol... och skriva detta på en dator... mitt i ALLT detta...

För min egen del... kan jag nog bara försöka hoppas... på något nytt... något bättre... på något slags liv...

//Tierra


Fotot har jag lånat från Aftonbladet

2008-12-02

Pillertrillaren...

Jaha... hade väl aldrig trott att jag skulle behöva sånt... men nu är det i alla fall ett faktum... 395 kronor fattigare... och sängbordet "fullt" av små vita piller... med välkända namn...

Läkarbesöket idag blev väl i ärlighetens namn... inte riktigt så som jag förväntat mig... men det var nog bara min vanliga otur... som gjorde att besöket skede just denna dag... när 2 av vårdcentralens ordinarie läkare var borta... och de tre kvarvarande fick stressa sig igenom patienterna... så även mig...

Men hon hann förstå... hann tolka signalerna som funnits där länge nu... medicinerna är bara ett litet steg... ett högst tillfälligt stöd på vägen framåt och upp... och jag kommer följas... med fler och då förhoppningsvis tidsmässigt bättre besök... tid för samtal...

Det tar hårt på krafterna... att försöka leva... att se ett hopp... och det är en lång resa kvar... samtidigt som jag nog nu är så mycket närmare... än jag själv riktigt kan ta in... i allt detta som ännu är svartaste svart...

Men tittar och läser jag tillbaka i tiden... åren som gått... så har det hänt mycket... och NU... nu väntar kudden på mitt trötta, värkande huvud... tid att försöka få lite vila...

//Tierra


Foto: Tierra-on-the-mobilephone

2008-12-01

Pappret på bordet...

Undertecknat och klart... nu är det bara att posta brevet... till berörd myndighet... och betala den obligatoriska avgiften...

Vågar jag nu hoppas... eller blir det bara som vanligt... bottenlös besvikelse...

För övrigt... plats 534 av 540 i kön till fröet jag sådde... bådar inte gott... men det var ju bara första försöket... av flera...

Och i morgon är det dags för läkaren... vissa pusselbitar faller i alla fall på plats... till slut...

//Tierra