2008-12-08

Avtrubbad...

Känslolös... kall och avtrubbad... jag går omkring i en känslomässig dimma... utan sorg, utan glädje... kan inte ens gråta när jag skulle behöva... likgiltigt för allt som gör ont...

Tabletterna gör redan det de ska... balanserar allt det svarta mot allt det vita... och allting blir bara en grå, kompakt dimma...

Hoppade över det sövande vita pillret i går kväll... och därmed red sömnlösheten åter min hjärna i natt... tankarna rusade runt men jag ville inte bedöva mig mer just då...

Nytt läkarbesök väntar i slutet av veckan... inte längre säker på att jag vill döva känslorna på konstgjord väg... de gör mig bara svag, oförmögen att ge känslorna tillräckligt uttryck...

Måste hålla hjärnan klar... planera och göra sakerna konkreta... inte bara bedöva allt som driver på... på gott och ont... jag måste hämta kraften från känslorna som rörs om inuti...

Måste hitta meningen med livet igen... nu är allt bara grått...

//Tierra

7 kommentarer:

stella sweden sa...

..kanske inte så bra o döva alla känslor på konstgjord väg? Vet int men tänker att de kanske behöver få fritt spelrum...

Men det är endast vad jag tänker...

Hoppas på att allt helt vänder bara så där! Önskar du kunde se alla raketer o stjärnor som ständigt glimmar i mig...

Gisan sa...

Är det inte dumt att överge de vita till natten? Sömnen är ju en viktig del för själens läkande. Men det känner du givetvis bäst själv. Kramar...

malve sa...

Ge inte upp. Det tar ett tag innan tabletterna börjar verka. Och först blir de flesta sämre.

Jag fick t.ex. ökad ångest i början, men nu mår jag mycket bättre än innan.

Ge det en ärlig chans, tycker jag. Och om inte den sorten funkar så finns det andra.

Anonym sa...

Men du MÅSTE sova!!! Utan sömn får du aldrig tillgång till den kraft din kropp besitter! Sova är A o O! Sen måste man äta lite också.....
Hoppas verkligen att du får en bra läkarkontakt!!!
Här kommer ett boktips från mig:
"Åter till livet" En lättläst bok för dig med depression, ångest eller rädsla, skriven av Felix Berg. Han beskriver sitt eget liv och hur han, tillslut, hanterade allt det svåra. Du kan läsa mer om boken på www.vitalforlaget.com

kram på dig!

Anonym sa...

Man behöver gå den väg man känner att man tror på själv. Om du inte vill ge kroppen kemikalier så ska du inte göra det. Men sömnen är viktig - oerhört viktig.

Råd och tips får du från höger och vänster så egentligen vill jag inte ge dig flera men sömnen är viktig. Både psykiskt och fysiskt.

Vet hur obehagligt det kan kännas att bedöva sig med kemiklaier men jag brukar "tillåta" mig sömnmediciner och då brukar jag fatta beslutet att ta dem i en vecka.

På en vecka hinner knoppen och kroppen återhämta sig en smula och framför allt lättar det lite inombords att inte varje kväll stå med beslutet medicin eller inte medicin?

Varje tanke och beslut kan ju vara så oerhört jobbigt och skapa en massa loopar som bara snurrar där uppe i huvudet. Att "rensa undan" ett av alla beslut kan bara det göra små underverk.

Och du - en timme i taget är helt okej.

Massor av värme
a.

Anonym sa...

för mig var dom trots den gråa dimman något som höll mig över ytan.
jag trodde inte att dom kunde ge mig något men dom hjälpde så pass att jag tog mig vidare..
problemet är ju att ingenting går fort..fast det kanske är tur ändå så man hinner aklimatisera sig? vad vet jag..jag vet bara att jag klantar till det mer och mer för mig..kram Anna-karin

Anonym sa...

Du säger grått....
Att du inte kan leva med det.
Fattar du inte vilken förbättring det är mot den senaste tidens svarta?
Okay, grått är skit men låt det s vaqra en tid och ta för Guds skull sömntabletterna en tid. Det är tillfälligt men du måste upp från botten, upp till ytan så att du kan klara av det här nu. Sedan kmmer ditt ljus tillbaka och du kan trappa up medicineringen. men inte än. Kram