2008-01-24

Finnas där...

Ibland behöver man trygghet... bara det att få känna att någon finns där... någon som bryr sig... när allt är jobbigt... då man ska ge sig ut på okänt vatten... av olika skäl och på olika sätt... alla unika...

Ibland vill man GE trygghet... till den eller de... som ska färdas mot okända mål... eller över stormiga hav... ingjuta mod och hopp... en tilltro till att stormen bedarrar... och att ALLT blir bra... till slut...

Det kan vara minst lika svårt... att ge... som att ta emot... att ställa krav utan att belasta... och att säga nej när det blir för mycket... alla går igenom mycket under livets gång... och oftast är vi nog starkare än vi själva tror...

Men, som sagt... ibland kan det som ligger där framme... vara alltför skrämmande... och det är då som vi alla behöver det... tryggheten... omtanken... stödet... från dem vi hyser tillit till...

Att kunna lyssna... att åtminstone försöka förstå... att bara finnas till... och att vara öppen och ärlig... det ger djupet i en vänskap... ger värmen i tryggheten... och då... då kommer man både kunna ta emot... och ge tillbaka...

Jag vill vara sån... en som kan både GE och ... känna att den jag bryr mig om... även bryr sig om mig... att styrkan i tilltron... på att allt blir bra sprider sig... smittar av sig...

Och jag tror faktiskt... i själ och hjärta... att det är så...

Ha en trevlig & skön torsdagskväll !

//Tierra

BloggRegistret.se

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland tror jag att det är svårare att ta emot än att ge.....vi ska vara så starka och självständiga.....inte belasta någon....Men visst är det väl härligt när man kan få stötta någon och verkligen ge av sig själv! Och visst känns det trist när man vill vara till hjälp och man får ett nej? Tror man måste tänka på det när någon erbjuder sig att hjälpa och stötta.....att bara ta emot och säga TACK! Svår konst!
trevlig o skönt torsdagskväll (natt) till dig också!
kram

Anonym sa...

Vad var det jag sa, Tierra, min gode vän - dina inlägg känns betydligt mer ljusa nu...tror och hoppas att det ska fortsätta på den vägen för de två senaste inläggen känns så hoppfulla...

Önskar dig en skön och vilsam helg med mera sömn så du kommer i fas vilomässigt.
Din vän Socrate

Gisan sa...

Här sitter jag med tårar rinnaden utmed mina kinder... Av olika anledningar öppnades mina tårkanaler när jag läste detta. Kramar...

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Mmm, det hörs ljusare ut här nu, det gör mig glad!!!

Det är svårare att ta emot än att ge och det är svårt att säga ifrån om att man inte har mer att ge eller att man inte vill få mer... Människan fungerar ju lite så men det är oxå starkt kulturellt betingat, iaf till viss del...

Jag är en typisk såndär som klarar sig själv och det har varit så jobbigt under den här tiden att känna att jag belastar men varför väljer man ett sånt ord som belasta istället för att ta emot, våga ta emot, att man faktiskt är älskad nog att ha någon som finns där för en när man inte kan det själv just då.

Ja, mycket handlar nog om ordval och vilken värdering som ligger i ordet. Att vilja ge och få är ju något stort och något man ska värna om att få ha kvar, just denna önskan om att vilja ge och få. Hm, jag kanske mest låter flummig idag, får skylla på yrsel...:))

Hoppas att du får en fin helg!

Anonym sa...

Jag vet hur svårt det kan vara att
ta emot den hjälp och trygghet som
så många ändå vill ge.

Själv är jag den sorten som vill GE men jag har lärt
mig nu att även ta lite grann också.
Annars orkar man ju inte ge något heller.

Kramar om dig vännen och önskar dig
en trevlig helg!