2008-01-29

Bland stjärnor och planeter...

Har det varit lika stjärnklart hos er också denna tisdagskväll ?

Har ni liksom jag varit ute... och försökt få en skymt av den där asteroiden, 2007TU24, som passerat jordklotet det här senaste dygnet ?

Det får en onekligen att fundera över saker och ting... inse hur små vi är trots allt... och ensamma... i vår del av universum... och tänk bara på hur det kan bli om bara drygt 20 år... när Apophis, en annan jätteasteroid, som döpts efter egyptiernas dödsgud... riskerar att kollidera med jordklotet...

Självklart kan man ju INTE gå och tänka så... då blir man säkert galen... och glömmer istället bort att leva i nuet... att ta tillvara det som sker och händer nu... innan det är för sent...

Hur som helst... inte såg jag någon asteroid på himlen inte... kanske borde man ha en aning bättre kikare... eller ett teleskop...

Det var i alla fall trevlig att studera stjärnorna en liten stund... vissa stjärnbilder är verkligen häftiga... och jag tror faktiskt att jag fick en skymt av den internationella rymdstationen ISS... vilken lyses upp väldigt klart på en stjärnklar himmel... och man kan t.o.m. urskilja de stora "vingarna" med solpaneler på...

Jag har sagt det förut... och gör det igen... visst sjutton vore det konstigt... om vi verkligen var helt ensamma... i detta enorma och odefinerbara vi kallar vårt universum...

Nej, nu ska jag ta något att äta... behöver ju försöka återhämta lite av min förlorade vikt... jag avslutar väl som vanligt och säger...

God Natt och Sov Gott !

//Tierra

BloggRegistret.se

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar att jag också hade lite förlorad vikt men tyvärr :-)
Är det bara 20 år kvar? Då ska jag banne mig leva ordentligt till dess! Kram

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Skulle det inte kunna vara lite typiskt människan, att tro att man vore ensam i rymden... Jag kan inte tro på att det skulle vara så. Det måste finnas mer där ute:))) Ha en bra dag, vännen!

Anonym sa...

Rymden är såååå hissnande.....håller med, inte kan vi vara ensamma i allt detta...känns ju nästan trist!
Sköt om dig!
kram