Så var då sportlovet slut för denna gång, i alla fall här i Stockholms-området... skolan börjar igen för ungarna och det mesta återgår till det normala igen...Det märks att det varit lite varmare på dagarna den senaste veckan, snötäcket har sjunkit ihop ganska mycket och barmarken tittar fram mer och mer för var dag som går... skönt, nu saknas bara lite mer värme också... så våren kan få ta fart ordentligt...
Jag fick ett tråkigt mail i helgen... som gjorde mig både ledsen och orolig. En gammal skolkamrat och god vän, en tjej som är 3-4 år yngre än jag, som jag har haft sporadisk kontakt med genom åren hörde av sig.
Hon har haft ett mycket trassligt och jobbigt liv genom åren... mer än många av oss andra skulle klara av tror jag... bland annat har hon en dotter med en ovanlig sjukdom som kräver regelbundna och smärtsamma operationer...
Hennes bror tog livet av sig för ett antal år sedan och själv har hon drabbades av en "mystisk" immunbrist sjukdom för ett par år sedan som gjort att hon inte kunnat jobba på ett bra tag...
Dessutom har hon gått igenom några trassliga förhållanden... men när jag senast hörde av henne via mail hade det börjat ordna upp sig och hon hade träffat en ny kille... det såg ljust ut...
Så, igår kväll, fick jag ett mail... hon låg på sjukhus sedan 5 veckor tillbaka... drabbats av en HJÄRNBLÖDNING... när hon bara är drygt 40 år gammal... det blev nog en mindre chock för mig, att något sånt kan hända... bara så där...
Jag har nu skrivit ett långt mail tillbaka, måste få veta mer... för de korta rader jag fick gav egenligen inte mycket annat än oro... ett gott tecken var dock det faktum att hon kunde skriva mailet...
Kanske innebär det att hon faktiskt är på bättringsvägen, hoppas det i alla fall... för hennes barn och hennes familjs skull...
Nog om det nu... kan väl bara till slut konstatera att livet ibland är både väldigt orättvist... och kanske framförallt väldigt bräckligt och skört... man vet aldrig när något kan hända... och kanske är det just därför som man borde våga mer... inte alltid vara så försiktig...
Helt enkelt VÅGA leva livet... fullt ut... innan det är för sent...
Dags för mer kaffe... och sen väntar jobbet...
5 kommentarer:
Gripande... och förstås ledsamt att läsa.
Samtidigt är det verkligheten, om än väldigt svår ibland, att ta till sig, att vi faktiskt alla är lika sårbara inför livet -
Vi är trots allt bara utandningen mellan liv & död och ja, ibland vaknar vi till insikt att våga ta livet i våra händer och bära fram... uppfylla våra drömmar.
Hoppas att du får kontakt med din vän och att hon kan lugna ditt bekymrade hjärta. Att hon ska få vandra vidare i livet... så ung än.
Vet inte vad jag ska skriva mer... Trots att jag själv skriver så mycket om döden, så är den svåra & stora frågan alltid den, att lära sig att hantera livet.
Vördsamt inlägg. Sorgligt, men vackert.
Kram på dig!
Camilla
hejs vännen.
fy vad hämskt. hoppas verkligen hon är bättre och att hennes liv också är på bättringsvägen.
har själv en kamrat, en gammal skolkamrat. han är lika gammal som jag -27 år.
och år 2005 drabbades han också av en hjärnblödning. han var på gymmet som vanligt o fick världens huvudverk. sen kommer han inte ihåg mera ...mer än att han vaknade på sjukhuset.
så ..ja jag håller bara med dig.
kram på dig vännen och ha en bra måndag.
veronica
Ja vad ska man säja..
Visst finns det så många tragisk öden här i livet. En del drabbas värre än andra och man kan nästan inte förstå orättvisorna i livets galleri.
Skönt hon har dej att bolla mail med.
Vädret ja du här i Skåne skiner solen lite bakom molnen här idag.. ser ut att kunna bli en fin dag idag oxså.. Visst är våren snart här.
Ha de nu så gott.
Tjingeling*
Ja livet kan te sig väldigt orättvist ibland. Hemska tanke men ibland funderar man varför vissa klarar sig så bra,som kanske inte riktigt förtjänar det,när det drabbar andra som inte gör det.
Det var en hemsk tanke,men nog så sann.
Ha en fin dag
Ja, man ska ju det...leva livet medan man kan. bland känns det som om vissa människor har mer otur än andra... kram
Skicka en kommentar