Tisdag igen... och semestern känns nu verkligen avlägsen... jag har återigen sovit dåligt i natt och värken i mina leder är tillbaka igen... kanske lite mer än förut dessutom...Kanske beror det bara på flytten igår... kanske har värken förvärrats lite till... eftersom den dyker upp på lite nya ställen... även i andra armen känns det mer än tidigare... och jag tror att jag också haft känningar i en fotled...
Måste nog försöka justera arbetsställningen lite också... minsta lilla förändring där gör väl sitt till misstänker jag... och JAG VET... jag borde verkligen göra ett besök hos en läkare... *skäms*
Sinnesstämningen var ju inte precis på topp i morse... men, som man brukar säga... "Ett brev betyder så mycket"... och det var precis just det, ett mail, som för en liten stund sedan, gjorde att den här dagen genast kändes mycket bättre...
Jag vet att jag inte borde "gnälla" speciellt mycket... det finns de som går igenom så mycket mer och jobbigare saker... och ibland önskar man... att man verkligen kunde hjälpa andra MER... än vad man kanske gör...
Det är kanske också den annalkande hösten som spelar in igen... som vanligt skulle jag nog vilja säga... hur mycket jag än försöker se postivt framåt... och det FINNS verkligen ljuspunkter... så är det ändå något, lång där inne i hjärnbarken, som börjar titta fram nu... sakta men säkert...
Det är en bekant känsla numera... och jag har lärt mig att det är så, varje höst... skillnaden nu... är kanske att det också ger tydligare symtom av andra slag... som det här med värken...
Men, jag ska kämpa på... stå emot när det är som jobbigast... för det kommer andra dagar... andra tider... och någonstans kommer kommer ju faktiskt ljuset och värmen tillbaka...
Att skriva är ibland svårt... orden fastnar... men även här får man vara tålmodig... vänta ut tillfället och möjligheten... har man den inneboende förmågan att skriva så kommer den aldrig försvinna... möjligen ta en kortare eller längre paus...
Skrivandet påverkas av så mycket... ibland flyter bokstäver och ord ur ens inre som en stor och kraftig flod... nästan helt omöjlig att stoppa... och ibland så är det helt enkelt bara stopp...
MEN har bokstäverna väl börjat att sippra ut igen... ja, då kommer orden & meningarna snart också... jag vet, för jag har varit där... på bägge sidor av fördämningen...
Det finns en risk också... att skriva för mycket... så man inte ens själv orkar läsa... då det blir som en mental översvämmning... och kanske ofta också obegripligt... vilket den här något för långa texten snart blir... så det är nog dags att stänga dammluckan lite...
Ska söka mig ut i luften lite... ta tillvara den sol som lyser starkt här utanför fönstret... ljuset & syret i min närhet... och ladda batterierna för ännu en dag... i filmjölkens förlovade land...
6 kommentarer:
God morgon min käre vän =)
Uch..inte har du gått och fått värk i lederna du också...det lät inget vidare..nog skulle du ta och göra ett besök hos herr Dr....
Ja hösten börjar göra sig påmind, men som du redan vet så gillar Tant Rut även hösten och myset som följer med den..tända ljus och så ;)
Ja visst min vän kommer Tant Rut ihåg din första blogg om badrumsrenoveringen, det var ju genom den vi "lärde känna" varadra =)
Du får titta in hur sällan eller ofta du vill, och då du känner för det, du är alltid lika varmt välkommen när än du tittar in till Tant Rut,
Ha en bra dag, hoppas att värken avtar, lämnar en jordgubbspaj till bryggkaffet ;) kram =)
Oj många tankar och ord idag Tierra.
Hösten, den är ofrånkomlig tyvärr.
Min tanke är bara..
SKA du låta den vinna varje år?
Gör revolution mot höst deppen. Sök positiva saker. Jag vet att de finns. Visst kan vi alla ibland säcka ihop. Speciellt när även kroppen säger ifrån..*jag vet*
Känns dock lite som att du *bestämt dig för att NU kommer hösten OJ då kommer deppen säkert osså..
NU kanske du blir tjurig på mig men det får jag ta..
Inget illa menat det vet du..
Kram
XENA
Hahaha... På pricken med den mentala översvämningen blir jag... så ofta... så jag får hålla stenhård disciplin på detta...
Hoppas att värken ger med sig och att du får en härlig dag!!!
mm..hösten med dess baksidor..dom vet vi och kan vi vid alla år man funnits..och idag är man inte så förvånad..man vet det kommer...men..och...ja du vet.
ta nu tag i doktorn..inga onda leder om det kan finnas någon hjälp...Kram Anna-karin
DU skriver så underbart att jag bara vill läsa mer så fortsätt att skriva, gärna för mycket!
Jag hoppas att du går till doktorn! Men hösten är väl inte så bra om man har ont av leder? Fast idag var det förstås varmt här hos oss ,)
"Jag vet att jag inte borde "gnälla" speciellt mycket... det finns de som går igenom så mycket mer och jobbigare saker... och ibland önskar man... att man verkligen kunde hjälpa andra MER... än vad man kanske gör..."
Man mår aldrig bättre av att jämföra sig med andra, det ska man inte göra. Var och en har rätt att må dåligt, känna sig ledsen och vilja må bättre, alldeles oavsett om orsaken är en flisa i fingret eller cancer...
Kram till dig, hoppas att du sover gott och att morgondagen blir bättre.
önskar jag hade förmågan att skriva som du...men jag gör bilder istället...shit happens;)
Skicka en kommentar