2007-08-22

En stor kopp kaffe...

Så sitter jag då här igen på min stol... på ett än så länge nästan helt tomt kontor... datorerna påslagna (ja, jag har 2 stycken just för tillfället)...

Och det är alldeles stilla... bara ett svagt brus från motorvägen strax utanför fönstret... det hörs att morgonrusningen ökar... och snart är uppe på fullt varv...

En doft av kaffe sprider sig genom kontorslandskapet... kanske mest beroende på att jag har en stor kopp, rykade färskt, kaffe framför mig på skrivbordet... och det lär inte vara dagen sista precis...

Måste säga att det är skönt att vara här tidigt... man får sitta för sig själv en stund... samla sina tankar och fundera... innan allt annat vardagligt pockar på uppmärksamhet...

Jag har nog alltid... så länge jag har haft ett arbete... varit tidig på jobbet... hatar att komma i sista minuten, med andan i halsen och svettig rusa in på kontoret till min sittplats...

Kanske är det därför jag sällan eller aldrig, på vardagar... äter någon frukost på morgonen... jag behöver stillhet, ensamhet... lugn & ro... och det får jag bäst på jobbet... dessa tidiga morgnar...

Jag har, som vanligt, passat på att läsa era kommentarer som ni skrivit... sedan jag var tvungen att stänga av datorn igår... och jag blir verkligen berörd av era ord... TACK !

Det är en balansgång att skriva ibland... ni som bloggar vet precis vad jag menar... det går inte att beskriva eller förklara precis allt... men jag måste samtidigt få säga... att det är vansinnigt intressant hur mycket som det trots allt går att läsa ut från texter ibland...

Nu börjar det dyka upp lite folk omkring mig... sakta dyker den ena efter den andra upp... och intar sina platser i kontorslandskapet...

Det är väl dags att runda av, kanske var detta inte det mest kreativa inlägget... men jag ville bara försöka beskriva den känslan som varje tidig morgon här innebär... för mig...

Ha en fin onsdag !


Bilden på tuppen... jo, den hämtade jag denna gång på Nätet...

BloggRegistret.se

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jaa, så har det alltid varit för mig oxå, i tid, före tiden, få en andningspaus innan allt slår till och det är full rulle...

Det var nog det som var jobbigast imorse att minstingen vaknade före mig för då fick inte jag min frukoststund i tystnad, lugn och ro...

Hoppas att din dag blir bra och du, ett paraply eller en regnjacka kanske???

Milla sa...

Åh nu blev jag så avundsjuk på den där tiden då man hade ett kontor... en lycklig tid fick jag tillbringa på ett toppenkontor med underbar utsikt och många jobbarkompisar runt ikring. Då brukade jag också tycka det var skönt att vara tidig, så kunde man sitta där och pilla lite, småprata när andra kommer och liksom ändå vara på gång med sitt. Nu sitter jag jag oftast hemma och där bryr sig ju ingen om när jag börjar jobba :=)