2007-09-24

The S-word...

Ord har yttrats... samtal har förts... och ännu ett steg tagits... nu har även "the S-word" uttalats... en insikt som är kännbar...

Så mycket mer finns inte att säga nu... orden ännu alldeles för få... och inombords snurrar allting allt snabbare... och snabbare...

Ledsen... att orden ännu är borta... borta med vinden...


Foto: Tierra

BloggRegistret.se

7 kommentarer:

**MY LIFE** sa...

När *the S-word* väl är uttalat blir allt så mkt mer konkret.
Man dras mellan sorg på ett vis och glädje på ett annat.
Har varit där, har genomgått det och kommit ut på andra sidan.
Tar du en paus så vet att vi bloggare finns här bakom dig o stöttar dig i livets bergodalbana
XENA

Anonym sa...

Instämmer med damen ovan...ta hand om dig i första hand nu..*kram* vi finns här när du kommer tillbaka..vi väntar på dina ord...

Anonym sa...

När väl det ordet kommer från den ene eller den andres läppar, så på något vis är det precis som xena säger både med sorg och lättnad, samtidigt som det tar en tid att komma i balans igen, det är mycket som ska bearbetas, och det får ta tid, men med vänner runt omkring sig (eller i cyberspacen) som bryr sig om, kanske det går lättare.

Sköt om dig, och kom ihåg..du är inte ensam!, vill du, så finns vi här för dig.

Varma hälsningar Magnus

Anonym sa...

Kramar till dig, vännen.
Finns här som stöd.
/ Wimsa

Anonym sa...

Kram
Skickar mod, kraft och styrka

Anonym sa...

Å, vännen.

Känne mig också tom på ord.
Vet inte vad jag ska säga...
för att trösta dig.

Men som alla andra säger:
- jag/vi finns här för dig.
Det vet du ju. Ta den tid det behöver.
Allt kan inte bli bra bara över en natt.

Vill sitta och hålla om dig, du får
gråta mot min hals.

*kramar om och gråter med dig*

Finns här för dig, ta hand om dig.
- Veronica

Anonym sa...

Ja, vännen! Om jag utifrån tolkning av kommentarer ovan drar samma slutsats som dom, så är det ju så att oavsett vem som drar upp det så gör nödvändigheten ont ibland. För den som tar upp det så gör det nog både ont och känns bra, är man inte i fas med tankarna med varandra så kanske den andre inte nödvändigtvist ser något gott alls i det hela men, det kan ändock vara en nödvändighet...

Jag har varit där, varit den som agerat av nödvändighet, av måstet... Mottagaren var däremot inte positiv till min nödvändiga överlevnad och då blir det av och till väldigt hårt, jag tog det och gick vidare och så småningom bekom det hårda mig inte mer...

Ibland handlar man av nödvändighet och inte bara av den fria viljan och om nödvändighet och vilja är ett och samma så blir det en stor kraft att använda sig av!!!

Stor kram vännen!