Märkligt...

Stora mörka tystnaden
sänkt sig över landskapet
drar sig undan allt

En doft av jorden
blöt av tårarnas droppar
med ensamhetens salt

Dold i utkanten av livet
tyst väntande och vakande
så märkligt tyst

Saknaden är verklig
längtans skarpa egg
skär genom känslor

Omgivningen drar sig undan
vill inte visa närvaro
ensamhet i orostid

Mycket kvar att få ge
av livets gåvor små
som tas emot i stunden