I tysthet...

Även denna kväll är jag här... framför dataskärmen... smyger runt bland bloggarna i tysthet... utan ord... sökande efter kraft...

Helgen är, som tur är snart, till ända... och jag ser nu åter fram mot morgondagens gryning... då ljuset bryter fram och väcker min trötta kropp... och jag hoppas få en dag med förnyade krafter... stärkt av just gryningsljuset...

Just nu faller regnet sakta utanför... och det har varit en lång dags färd mot natt... åter en dag i sömnens tecken... och helt utan att se det minsta av solens strålar...

Den gnagande värken ligger ännu och lurar... och jag får anstränga mig för att inte låta den ta över helt... sömnen räddar mig... både från det och låter tiden gå...

Det är dags att låta sömnen åter få inta min kropp & själ... få sluta ögonen och åter få färdas bort till drömmarnas land... där ljuset alltid är tänt... där värmen och friheten finns... där inget är farligt eller skrämmande... och där allt kan hända...

En plats där, kanske även jag kan vara en hjälte... som en prins i mitt eget lilla kungarike... och där livets villkor låter alla människor vara lyckliga... i evig tid...

Jag ber att få tillönska era alla... en RIKTIGT GOD NATT !

Ord om kvällen....

Antagligen är man väl inte riktigt klok i skallen... som sitter med värkande leder, en lördagskväll... och fyller i sina tidrapporter och körjournaler till jobbet via datorn...

Jag har legat däckad större delen av dagen... med rullgardinerna nerdragna... och inte förmått mig ta mig ur sängen mer än för att hämta nästa glas vatten och tillhörande värktablett...

Men inget har hjälp... inget har gjort värken mindre... inte ens den där underbara vetekudden... som man värmer i mikron... och som jag fick av en vän för ett tag sedan...

Jag låg bara där i sängen... hörde hur regnet smattrade hårt mot fönsterblecket...och jag blundade ännu hårdare... försökte drömma mig bort... till en plats där allt känns bättre...

Jag orkade inte prata... hade inte kraften idag... ville bara fly undan allt som måste göras... dra mig undan från verkligheten... och jag känner mig bara så liten just nu... så ensam... i en tillvaro fylld av mörker och kyla...

För även om det finns små ljuspunkter... genom de kommentarer som en del lämnar här... så förmår jag nog inte riktigt ta dem till mig, inte ännu... hur gärna jag än vill och hur tacksam jag än är... verkligen...

Jag borde kanske snart krypa ner i sängen nu igen... dra täcket över huvudet... försöka slappna av och få kroppen att komma till ro... för kanske jag behöver få sova bort en dag till... innan den nya veckan börjar... men, men... vi får se...

Ha en fortsatt bra kväll !

På gränsen...

Mörker och kyla
Ensam med mina tårar
Sträcker ut min hand
Natten har bara börjat
Vilse bland orden

Längtar till gryningen
Värkande ögon
Försöker se
Kan knappt andas
Panik i hjärtat

Ihopkrupen
Ingen ser och hör
En inre kamp
För liv eller död
Varför jag

Rädd att leva
Känner ljuset
Nära själens rot
Längtar ut
Slutgiltigt

Friday night live...

Eller nått sånt... sitter i alla fall här framför datorn... och har inte särskilt mycket att göra... jag har redan uppdaterat ett par andra hemsidor... och nu dags för ett par rader i bloggen också...

Men vad ska jag skriva då... det är ju inte lika enkelt att komma på precis... det är inte så mycket jag har att berätta... hur kul är det att få veta att jag sitter på en hård köksstol framför datorn...

Hade varit mycket roligare att ha haft något annat att göra... till och med hunden tittar upp på mig med uttråkad min... i alla fall en kort stund... sen lägger han sig och sover precis innanför ytterdörren...

Nej, så värst mycket roligare blir det väl inte idag... det får väl bli en stunds planlöst surfande... och sedan får man väl slå sig ner framför TV:n... kanske ska jag passa på att se någon bra film som bara JAG gillar... nu när ingen annan kan tycka si eller så...

Ja, så får det nog bli... och jag får väl därför passa på att önska er allihop en fortsatt trevlig kväll...

Vem ska hitta...

"In a world of desire,
who would come and catch you when you fall
in the wind and the fire ?
Who would come to save you ?"

"High above any danger…
Locked inside the tower of your mind,
dreams are veiled; passion blinded
Safe from fear and fire"

"Who will find me ?
In your midnight eyes,
I see a summer sunrise
Fly far beyond these silver winter skies
I see a beautiful life
Oh, come and get away"

"Do you see the horizon ?
Walk upon the water, you will find
all is still and yet alive
in the morning light"

"Who Will Find Me" - DJ Shah

Foto: Tierra

Våga prova nåt nytt...

Känns som om kommentarer är överflödiga här... ;-)

Kära dagbok...

Återigen är det fredag... f-n vad veckorna rinner i väg snabbt nu... och på måndag är det ju redan 1:a oktober... vart tog september månad vägen egentligen ?

Gråmulen & trist morgon här i kungliga huvudstaden... och dagen ser ut att fyllas av ett antal trista möten... och de gamla vanliga, småtråkiga arbetsuppgifterna...

Kanske dags att försöka hitta ett nytt uppdrag... kanske dags att göra något annat... kanske dags att... *tänker tyst*

Nej, hinner inte sitta här mer just nu... måste hinna med en kopp kaffe... för sedan är det dags för dagens första möte...

Ristat i sten...

Som ännu ett raden av mina, mer eller mindre, små luddiga inlägg och funderingar... så satt jag just och tänkte lite... i brist (läs: lust) på annat att göra... på det här med fotografering...

Förr i tiden... för riktigt länge sedan... då fick de nöja sig med att rista i sten... ni vet, runhällar och andra hällristningar...

Måste nog säga att jag är glad att tekniken gått framåt... speciellt med tanke på hur fruktansvärt dålig jag är på att teckna... med en kamera har jag i alla fall en chans... att fånga motiv... kanske t.o.m. en runhäll...

Men visst, det känns väldigt speciellt... att stå framför en sån där runhäll... och tänka på hur de bar sig åt... och hur de med så enkla hjälpmedel lyckats ge oss en bild av det liv de levde då... för flera tusen år sedan...

Bilder av jakt & fiske... djur, människor och föremål... handel och hantverk... högtider och vardagliga små händelser... allt fångat i en sten eller på en häll... dessutom ofta väldigt vackra...

Misstänker att alla de bilder vi idag tar... och omger oss med... inte alls kommer ha samma "livslängd"... och det finns säkert många skäl att hitta sätt att, både dokumentera... och att arkivera många av alla de foton... som varje dag tas av våra liv...

Det kan ju faktiskt vara så... att någon om ett par tusen år... vill se hur vi, på 2000-talet... levde och verkade...

Spännande att i tanken flytta sig bakåt i tiden...

Bilden... ja, den lånade jag från SVT:s hemsida... gjorde säkert inget ;-)

Igen... och igen...

Så var vi där igen då...

Nere på mina bara knän... med huvudet begravt i händerna...

Så tomt... och innehållslöst... men saknad... och längtan...

Just nu spelar inget någon roll... vill bara sticka...

Kanske dock... ett nödvändigt ont... för livet... till ljus...

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Iskallt inlägg...

Jag är ledsen... kunde inte låta bli... när jag nu satt och letade runt bland alla mina bilder här i datorn... så påmindes jag om vad som komma skall... trots klimatförändringar m.m.

Hittade ett par bilder... tagna den 21 januari i år... och det är nästan att jag känner av kylan även nu... snart är det dags igen...

Usch... i kväll måste jag åka och storhandla... lönen ska spenderas på bröd & mjölk... kyl & frys ska fyllas på igen... nog f-n finns det roligare saker att göra en onsdagskväll...

Hoppas NI får en lite trevligare kväll !

Foto: Tierra

Bra (miljö)val ?

Det är hög tid att byta bil... verkligen nu... eftersom jag tillhör dem som har tjänstebil genom jobbet så SKA man byta vart 3:e år... och den tidpunkten passerades redan i slutet av augusti... men jag har ju också haft lite annat att tänka på...

Det är minsann inte lätt att byta bil i dagsläget... det är många val som ska göras och numera finns det ju dessutom en massa "mjuka" faktorer att ta hänsyn till också... som det med miljövänlighet...

Först och främst... måste jag dock försök bestämma hur stor bil jag vill ha... i dag, i min "gamla" Ford Galaxy, har jag ju sju sittplatser... av naturliga skäl... men behöver jag det i nästa ?

OM jag ska ha det... ja, då är det, vad jag vet, omöjligt att hitta en s.k. miljöbil... de finns bara i vanliga 5-sitsiga varianter...

Jag kommer definitivt behöva ha en bil som det går att lasta lite i... när man som jag ofta är ute i skog & mark... så är det rätt skönt att kunna få plats med alla saker som ibland ska med...

Vill gärna ha en snygg bil också... samtidigt som den då alltså ska vara praktisk... inte en helt lätt ekvation att få ihop...

Tänker efter... så många val... färg, tillbehör... motoralternativ...

Som det ser ut just i detta nu... så står mitt val mellan 3 ganska olika kandidater... en ny Ford Galaxy, en Citroën C-Crosser och Volvo XC-90... alla tre snygga och praktiska bilar... men där både utrymme och möjligheter till miljöalternativ varierar...

Självklart har jag en del ekonomiska aspekter också att ta hänsyn till... priset får inte vara för högt... för då kommer förmånsvärdet att bli för högt också... och det är inte så kul att betala skatt...

Jag måste nog bestämma mig snart... för tiden är på väg att rinna ut... kanske bäst att ringa till min "gamla" hjälpsamma bilförsäljare och kolla lite... brukar ju vara leveranstid på nya bilar...

När jag tänker efter... blir lite nyfiken... om ni har bil... vad är det för märke, modell och klarar ni det här med miljökrav ?

Ha en bra onsdag !

Mera höst...

Ibland säger bilder... så mycket mer än ord...

Foto: Tierra

Framför och bakom...

Det är lite lugnare nu på jobbet... i alla fall nu när klockan snart är 5... och jag sitter här och funderar lite... och väntar...

Väntar på att gå ner några trappor här i huset... vi ska ha en liten "kickoff"... eller kanske rättare sagt... ett litet samkväm...

Självklart med lite information om kunden vi jobbar med (för)... vad som är på gång och som händer den närmaste tiden... troligen även lite mat & dryck... och kanske en möjlighet att få prata med kollegor under, förhoppningsvis, lite mer avslappnande former...

Kan bli trevligt... och tankarna får lite annat att fokusera på...

Annars handlar mina tankar mycket om allt det som ligger bakom mig... allt som hänt tidigare... och allt man gått igenom, roligt och ledsamt, under livet...

Tankarna finns också in i framtiden... i allt det som ligger framför mig... vägen som säkert är lång och krokig... och det är så tydligt redan nu... att förändringarna som kan komma att ske... påverkar både familj, släkt... och inte minst vänner & bekanta...

Det är bara jag som kan klara ut detta... det är bara jag som vet hur jag vill forma livet... och det är ibland bara så obegripligt svårt att beskriva vad just allt detta kommer innebära...

Ibland, när de där riktigt mörka tankarna kryper in i skallen... då vill jag bara sticka... packa min ryggsäck full... med bara det absolut mest nödvändiga... och försvinna...

Men i ärlighetens namn... jag skulle aldrig fixa det... att bara lämna alla jag känner... fullt så ensam vill jag inte vara... även om ett nytt och annorlunda liv kommer innebära en nystart på flera sätt...

Det konstiga är dock faktiskt... att jag... efter 45 år såsom inbiten Stockholmare... faktiskt kan tänka mig att flytta från den här stan... hur otroligt låter inte det...

Kanske har jag, till slut, insett fördelarna med att flytta ut... bort från storstadens alla alternativ... vilka jag ändå aldrig kan utnyttja... ut till någon plats där skogens lugn... och naturen finns ännu lite närmare... själen & hjärtat...

Att sakta gå på grusvägen... i allén... solens strålar passerar genom lövverket... värmer ansiktet... och man får tid att andas...

Man ser bara vägen framför sig... lägger allt annat bakom sig...

Konstig... vad mycket som ryms där inne... i hjärnan ;-)

Foto: Tierra

Kära dagbok...

Flera år... har det tagit mig att komma hit... och det är ändå nu bara början... de första små prövande stegen... och jag känner mig fram på okänd mark... sakta och försiktigt...

Jag har inte bråttom... kan inte ha bråttom... tid för tankar behövs... men visst känns det på något sätt bra att ordet sagts... även om det i sig inte innebär någon dramatisk ändring... ännu...

Det finns mycket annat som händer... i arbete, i vardagen... många hänsyn att ta... och allt kan inte förklaras... till och med jag förstår ibland inte allt... det är ibland som att gå omkring i dimma...

Ena minuten ser man inte handen framför sig... och nästa minut, så kan saker framstå som helt glasklara...

Allt måste lösas i tur och ordning... och allt är inte nattsvart... måste hitta sätten att se de positiva sakerna också... som att hitta ordens betydelse igen... och börja skriva...

För det finns verkligen så mycket att skriva om... tänkvärt, sorgligt, roligt eller spännande... intressant och lärorikt... kanske irriterande eller t.o.m. upprörande... allt går att skriva om... nästan...

Sakta tar jag mig upp på benen igen... och även om jag redan nu vet... att bakslaget kan komma igen... när som helst... så måste jag försöka att formulera orden som tydligen flera uppskattar...

Det här är ju bara... ännu en dag i mitt liv... och just nu... just nu så blundar jag inte längre...

Inne i skogen...

Mitt där i skogen står det... ett gammalt och slitet träd... så där lite i skymundan... så ensamt... nära stigen där alla passerar...

Dess bark är nästan helt borta... avskavd av väder och vind... tidens tand nöter sakta ner dess yta... och mossan tar över...

Ensam bland alla andra träd... som står bredvid och tittar på... när mossan sprider ut sig... döljer alla sår och skador...

Det är dock ändå bara början... början på slutet... för det som en gång var det ett fint träd... ett av alla andra i skogen...

Livets gång... att allt till slut kommer tillbaka... till jorden... för att sedan ge nytt liv... till andra träd... och växter...

Jag sitter på en stubbe... tittar på trädet... och önskar att det kunde berätta... om allt som varit... allt som passerat förbi...

Det är är alldeles stilla... inte den minsta vindpust... inte ett enda ljud... från skogens alla invånare... en total tystnad...

Jag har suttit länge... försjunken i mina egna tankar... mina egna funderingar... på livets mening... men jag förmår mig inte gå...

Trädet tycks titta tillbaka... de gamla och torra grenarna pekar mot något... upp mot himmlen... där molnen just skingras...

Solen bryter igenom... och värmer mina slutna ögonlock... jag reser mig sakta... fokuserar kameran mot trädet... tar en bild...

Tyst vänder jag mig om... går sakta tillbaka utefter stigen... förbi några stora stenar... och jag kan inte släppa tanken...

På ett gammalt, slitet träd... ensamt mitt i skogen...

Foto: Tierra

The S-word...

Ord har yttrats... samtal har förts... och ännu ett steg tagits... nu har även "the S-word" uttalats... en insikt som är kännbar...

Så mycket mer finns inte att säga nu... orden ännu alldeles för få... och inombords snurrar allting allt snabbare... och snabbare...

Ledsen... att orden ännu är borta... borta med vinden...

Foto: Tierra

Tillfällen...

Det finns tillfällen... då orden inte finns... inte räcker till... då man behöver dra sig undan... stänga in sig... bara för att ORKA...

Befinner mig nog där nu... i ett sånt tillfälle... då mina ord här är alldeles för betydelslösa... alldeles för otillräckliga... ett tillfälle då inte ens jag kan formulera allt jag skulle vilja...

Det händer så mycket... på olika sätt... jag måste fokusera på det som är viktigt... på det som betyder mest... mot ett mål...

Jag vill egentligen inte... ta en paus härifrån... men ni ser nog också att jag mest tycks trampa runt i samma sörja just nu... och det är inte givande för någon att läsa...

Det blir ett avbrott... kanske bara ett kort... kanske ett längre... och det kommer bli svårt... tungt och ledsamt... för det här är mitt enda andningshål... den enda plats där jag kan få ut orden...

Jag är nog snart tillbaka... tro inget annat... men just nu räcker inte orden till... att skrivas... behöver fylla på mina reserver... och det finns mycket som tar kraften just nu...

Sköt om er allihop... ha en riktigt trevlig helg... vem vet, kanske är jag tillbaka redan på måndag igen... då abstinensen och kanske saknaden... blivit för stor och ohanterlig...

Ska sätta mig vid vattnet ett tag... ta några riktigt djupa andetag... se på världen och livet... känna vinden och dofterna... och njuta av stundens frihet...

Eller gå ut i skogen... känna doften av den regnblöta mossa... känna granarnas barr mot ansiktet... när jag tar mig allt längre in... till den stillhet och det lugn... som finns där...

F-n... saknar er redan.........

Foto: Tierra

Märkligt...

Stora mörka tystnaden
sänkt sig över landskapet
drar sig undan allt

En doft av jorden
blöt av tårarnas droppar
med ensamhetens salt

Dold i utkanten av livet
tyst väntande och vakande
så märkligt tyst

Saknaden är verklig
längtans skarpa egg
skär genom känslor

Omgivningen drar sig undan
vill inte visa närvaro
ensamhet i orostid

Mycket kvar att få ge
av livets gåvor små
som tas emot i stunden

Pannkaka...

Torsdag... och kanske en passande rubrik... men i övrigt är det totalt stillestånd på orden... och samtidigt bubblar det under ytan...

Förmår mig inte att skriva så mycket här just nu... kanske klarnar det mer under dagen... kanske inte...

Ett stilla lugn inombords... förberedelser... och tankar som sakta reds ut... orden formuleras... men utåt är de ännu osynliga...

På min näthinna spelas olika scenarion upp... röster hörs innanför fasaden... gör si... gör så... och tiden går... arbetar för mig... och inte lägre emot... styrka & tålamod... med ljuset som mål...

Blundar en stund... och samlar tankarna... vet vad jag vill...

"Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Nästan alltid där jag vill
Jag blundar
Och håller andan lite till
Tiden stannar
Nästan alltid där jag vill"

Martin Stenmarcks "100 år från nu"

Foto: Tierra

En kort historia...

Det har ju, som ni vet, funnits en del annat att tänka på de senaste dagarna... men jag kom just på... att jag glömt bort att berätta en annan liten trist sak...

Ni kommer ju säkert ihåg den "lilla hunden"... den vi (läs: äldsta dottern) blev fodervärd för i slutet av juli... den "lilla söta hunden" som skadade benet... vilket i sin tur ledde till ett lite "dramatiskt" avslöjande... häromdagen...

Det visade sig nämligen att de som köpt hunden... inte riktigt sagt allt som de borde till kennelägaren... och för att nu göra en lång historia kort... innebar det att de begärde att köpet upphävdes och att den "lilla hunden" skulle lämnas tillbaka...

Inte mycket för oss fodervärdar att göra... i häromdagen åkte den "lilla hunden" hem igen... till matte och hundsyskon...

Jo, jag vet att jag inte var så intresserad... av att ha en hund till... men det kändes ändå dumt... att efter bara ca. 2 månader... lämna tillbaka den... men, men så kan det ju tyvärr gå ibland...

Tror att "vissa" nu vet att det är bättre att äga en hund själv...

Foto: Tierra

Samlar kraft...

Att det alltid är så... att det som först får stryka på foten när man mår dåligt... är mat och sömn... man äter mindre... nästan inget alls... och sover... det gör man bara... när man till slut nästan tappat all kraft och ork...

Men jag samlar styrkan... söker nya krafter... och försöker fokusera tankarna... jag är rörd över era ord och kommentarer... tar till mig varje liten tanke... och känner stödet...

Det var stillje i går kväll... men allt ligger kvar där... under under ytan... nattsömnen blev som den blev... var ute redan före 5 med hunden i morse... otäckt kallt och fuktigt...

Var extra tidig hit till jobbet också... suttit här med datorn påslagen sedan strax efter halv 7... och det är inte lätt att skriva...

Det är många tankar om nästa steg... när och hur... vad händer... vad behöver hända... är jag beredd... vågar jag... och sen... hur blir det... var blir det... kanske inte ens här...

Känner mig förvirrad... vet ju vad jag vill... och ändå måste kanske hänsyn tas... eller... det är en process... att låta fasaden falla bit för bit... och ändå har den redan rasat mycket mer än någonsin... och det skrämmer... hur kommer reaktionen bli...

Ärligt... jag tror ni vet mer... än många andra... det känns på många sätt också lite konstigt... men jag tror... och hoppas ni respekterar det... för annars... har jag nog gjort bort mig helt... som skriver så pass öppet som jag gjort de senaste dagarna...

Som sagt... jag samlar kraft... och skyndar långsamt... tålamod är nog ett viktigt ord nu... på flera sätt... och jag vet vad jag vill...

Kanske är mina rader här i bloggen lite ensidiga nu... men jag ska försöka att också skriva om annat... visa lite bilder m.m... just nu är dock behovet störst av att få ner ord som dessa...

Jag vet att ni som läser här förstår... och det är just det som gör att jag trots allt vågar skriva... såsom jag gör...

Nu ska jag hämta kaffe, ta lite luft... och ladda batterierna... för jag hoppas... att både jag... och ni... får en riktigt fin onsdag !

På återhörande !

Nej, det är inte jag på bilden... sånt där gör jag aldrig... kommer inte göra...

Tunna vingar...

Tunna vingar i en stilla bris
Fladdrar och rör sig
Vinden har minskat
En ny tid börjat

Luktar på blommans sötma
Känner hur livet börjat om

Så främmande en känsla
En avbild speglar sig
Ser tiden an och ler
Själens styrka växer

Inte ensam i världen
Fler ska vingarna få