2007-02-12

Om kalla natten...

Nattens mörker omsluter mig... när jag står ute i kylan...

Rök bildas av mina andetag... sömnen vill inte komma...

Fångade ögonblick... i tiden... av en cirkel utan slut...

Kölden får min kropp att skaka... nu och alltid...

Mina händer är kalla... utan blod... utan kraft att hålla...

Snart ska klockan ringa... en ny dag... väckas ur sin dvala...

En ensam stjärnas ljus... i mina blanka våta ögon...

Tyst och stilla... vad ingen ser... vet ingen heller...

VARFÖR... NÄR... HUR... ??

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var sentimentalt och vackert skrivet.
Jag drar ju vissa slutsatser av texten,så....
Jag hoppas du får en bra dag med glädje och skratt.
Annelie

Anonym sa...

kramar dig../Anna-karin