Onsdag, mitt i veckan, och utanför fönstret är det grått på himmlen och snöslask på marken... men, hallå... kan det inte få bli vår och sommar nu ?Jag är nog inne i en "sån" period nu igen... en "sån" där som jag var med om förra våren och försommaren... då allt bara känns trist och meningslöst...
Ingenting händer, jag blir sur & deppig... jag stöter bort, kanske också sårar, dem jag tycker om och som betyder något... tankarna snurrar runt i huvudet men jag förmår inte ens att få fram orden längre... trots att jag försöker...
Skrivandet känns mer krystat än på länge och ibland till och med påtvingat... bloggen fylls med allt fler "meningslösa" texter... som ingen egentligen vill läsa... mitt "andningshål & slaskhink" fylls numera mest av riktigt skräp...
Och ändå... så mycket finns att få ut ur skallen... men det mesta går inte att skriva... inte så synligt... det får fortsätta stanna kvar där inne, långt där inne i hjärnans allra mörkaste hålrum...
Jobbigt att inse... men jag är inte ute efter att beklaga mig... eller få uppmärksamhet... eller att någon ska tycka synd om mig...
Jag skriver spontant, inte alltid helt genomtänkt... men försöker ju ändå formulera mig så bra jag kan, så att man förstår... vilka tankar och känslor som rör sig där inne...
Visst kan det ibland tyckas ganska så patetiskt... att skriva här i bloggen... och dessutom vara kille... det tycker även jag ibland... men jag har mer och mer slutat bry mig... bloggen är ju min egen...
Oftast försöker jag till och med glömma bort att det faktiskt finns en del som läser här... för om jag börjar tänka på det, då kanske jag också kommer anpassa innehållet mer och mer... och då försvinner ju hela syftet...
Vet faktiskt inte om jag sagt det förut... eller ens om jag borde tala om det... men det är faktiskt så att ingen i min absoluta närhet vet om denna blogg...
I drygt två år har jag alltså, i relativ "hemlighet"... skrivit här... och ska jag vara riktigt ärligt, och det är jag... så vet nog flera av er mer om mig och mina tankar... än de som finns i min närhet... konstigt, kanske dumt... men helt sant...
OK, det där var nog det "största" avslöjandet jag gjort hittills här... kanske något jag kan få ångra... men just nu känns det inte som om det spelar någon roll... det heller...
Usch... vad ska jag skriva nu... jag försöker balansera min ord, mina texter... jag måste försöka få ut lite av allt som trycker på där inne i hjärnan... för trots allt har jag ju behovet... av att skriva, berätta... ibland bara ge er en bild... som kan säga minst lika mycket...
Tiden rinner iväg... nu har jag suttit här i nästan en timme, låtit pekfingrarna fara fram och tillbaka över tangentbordet... låtit orden föras ut... till den som orkar och vill... men i grund och botten inte för er skull... utan för min egen...
Jag vet inte om jag ska trycka på knappen "Publish"... känner alltid en viss tveksamhet... speciellt kanske just nu... när detta skrivs är klockan strax efter 8 på onsdagens morgon... så när detta väl syns i bloggen... ja, då vet ni hur länge jag tvekade...
Det var länge sedan det blev så här långt... kanske har ni redan tröttnat och surfat vidare till nästa anhalt på nätet... men det gör inget... jag skriver för min skull och om någon annan sedan läser detta, ja... då är det så...
Jag ska väl kanske inte skriva mer just nu... tror nog detta faktiskt får räcka nu... jag har fått skriva av mig lite... jag ska försöka lyfta huvudet, se uppåt... försöka se framåt...
Tack för mig........ för nu i alla fall...
12 kommentarer:
hej vännen.
.....
jag tycker om att läsa dina bloggar, oavsett om du bara berättar vad du har ätit till lunch ..dem dagar du har gjort det vill säga.
- får man bra mat tips =)
ok ..du verkar inte vara så förtjust i alla hjärtans dag ..samma här faktiskt ...
jag brukar ju ge dig kramar i vanliga fall ...men bara för att det är idag, så får du en extra varm och lååång kram =)
ha det bra. -vonkan
Hej Tierra!
Jag har följt dig och ditt skrivande en lång tid - och att jag återkommer, det är för mig en bekräftelse på att det du förmedlar, det berör mig.
Än en gång är upplevelsen i dina ord så påtaglig att man, eller i alla fall jag, får en känsla av obefintligt avstånd.
Det är som att stiga rakt in i en annan människas liv och betrakta helheten, den som finns inuti -
Du är kanske inte medveten om det själv, men du har talangen och begåvningen, att i dina bildsvep, med ord och text, fylla varje inlägg med en känsla att uppgå i, beröras av - och stanna till vid, i eftertanke.
Vem du än skriver för - eller till, så är du din egen mästare, att fånga tankar mellan papper och penna - och jag, jag är bara en av dem alla, som har glädjen att få ta del av allt detta.
Kram på dig!
Camilla
Ord och bild, ska det stå... ;o)
Bloggen är din egen precis som du själv säger..
Fortsätt att använda den.. Både när du behöver ösa skit och när du har ngt att jubla eller skratta åt.
Mig blir du inte av med. Jag har hållt koll på dig i flera år nu..
Jätte kram och en liten klapp på kinden..
Cinapina
Ja som de andra skriver här så gillar jag oxså att läsa dina rader.. du visar din manlighet precis som den ska vara enligt mej.
Du skriver dina tankar sporadiskt och visst kan man undra om man verkligen ska ut med allt i bloggen. Det där har jag för längesen förtränkt. visst.. det är ens egen blögg och varför ska ens egna tankar gömmas undan.. har man tillfälle och kan uttrycka sina känslor.. så varför inte. De där orden förlöser på något underligt vis, då man får ut dessa i skrift. Jag har alltid skrivit dagbok, alltså med papper o penna, tycker den där känslan att få ur sina tankar.. alla de slag är så jätteviktig för ens självkänsla. Så fortsätt du och skriv.. vi är några stycken som läser och som du skriver ingen i din närhet vet om dina rader här.. men om de visste.. Va då?
Samtidigt är det skönt att få ha lite vid sidan om och bara vara så här anonym.
Känner en till här genom bloggandet som jag verkligen har fastnat för.. oxså det en kille. Ju längre han skrev ju mer fick han ut och känner verkligen för att följa den där mannens skriveri oxså.
Ha de nu så fint o fortsätt skriv, för det är du bra på.
Stor BamsekRAM idag på "den snälla dagen".. Alla hjärtans..
Får väl säga som de andra. Jag hälsar på härinne hos dig för att du fångar min uppmärksamhet på ett behagligt sätt.Du berör mig med dina ord oavsett om det är glädje eller sorg.
Idag verkar inte vara en bra dag för dig,vårdepressionen(eller vad man ska säga) har börjat krypa fram och dagen i sig är laddad,men glöm inte att människor bryr sig om och tycker om DIG precis för den du är med fel och brister.
Jag ger dig här en härligt go och mysig kram för att muntra upp dig och att du ska känna att dagen idag är bra/Annelie
Jag är glad för att jag får ta del av dina ord och tankar. Tack för att just du är du
Kram / W
men vad skönt det kändes..Kramar till du..på alla hjärtans dag../Anna-karin
Känner igen mig i mycket.
Att blogga är att andas. Klart du ska skriva vad du känner, det är ju därför den finns till. Ska man fundera på om allt är intressant, genomtänkt eller bra skrivet då skulle allt bli krystat och trist. Det är när en blogg är ärlig som den blir intressant. Jag tyckte om det här inlägget!
Ha en trevlig alla hjärtans dag på dig! Skickar en alla hjärtans dag kram till dig!
Du skriver bra, mycket tänkvärt.. Ärlighet är A och O tycker jag, inför sig själv... ha det fint/micke
Heeej!
Bättre sent än aldrig...
Skickar dig ett gäng bamsekramar & ett par blöta pussar på Alla Hjärtans Dag...
Var rädd om dig vännen!
;)
Nä, det spelar ju ingen roll vad någon annan tycker om vad man skriver egentligen......men det är svårt att låta bli att tycka om det du skriver, så de så;)
kramisar
/M
Skicka en kommentar