Kära dagbok...

Ny vecka... den förra vill jag helst bara försöka glömma, stoppa i en svart sopsäck och kasta bort... långt, långt bort...

Lite ljusare mentalt idag... kanske just för att ett ny vecka på något sätt alltid en en nystart... ett oskrivet blad, både i min virtuella dagbok och i livet...

Har försökt sortera mina tankar under helgen... försökt reda ut om det är någon idé att försöka komma vidare... vilket det väl trots allt måste vara... men det tar tid, det känns och anstränger ens inre till det yttersta...

I ett försök att tänka... passade jag på att sticka iväg ut... både i lördags och igår... drog iväg ut på Norrvikens is... åkte skridskor... kände vinden och kölden mot ansiket under några timmar... och några mil... motvinden gav mig tidvis andnöd...

Kroppen värkte av ansträngningen, kraften tog allt... helt slut när jag till sist kunde sätta mig i bilen igen... för att ta mig hemåt...

Jag har ännu inte facit... svaren på vad som händer... jag får nog kanske avvakta... se tiden an med någon sorts tillförsikt... kan ändå inte påverka, vissa saker sker ändå... och människan är för liten för att riktigt begripa varför eller hur...

Ny vecka, ny dag... dags att fästa de första bokstäverna på pränt... kanske, kanske kan ordens innebörd leda någonstans... i värsta fall ingenstans... det får tiden och ärligheten utvisa...