2007-02-08

Avbild...

Att vara eller inte vara ?

Vem ska man då vara ?

Vem får man då vara ?

Hur får man då vara ?

Med alla fel och brister ?

Med samma ursprung ?

Med olika erfarenheter ?

Är vi kanske avbilder ?

Är du ?

Jag...

3 kommentarer:

Anonym sa...

OJ.........
Njääää tro jag är jag fortf..
*springer genast ner till spegeln*
Tror *gubben* hemma skulle få lite panik om jag va du.. hahaha
ha en fin dag vännen
Cinapina

Anonym sa...

Eftertänksamt och vackert... Sinnligt. Rörande.

Jag saknar ord, för någonstans bekräftar du det som livet redan vittnat mig, i mötet med människor... Att vi faktiskt, alla, någonstans är varandra närmare än vi tror.

Du som är jag. Jag som är du.

Alla har vi ett budskap att förmedla, något att plocka ur någon annan - för det är just genom möten som vi formas och slipas till en helhet, tror jag.

Ja, av intryck och uttryck, ömsesidigt givande och tagande; allt detta som är så viktigt i det (ibland) osynliga samspelet mellan människor.

Intressant tanke, Tierra, och det märkliga är att jag för längesedan skrev en dikt som just handlar om detta... Att vi alla bär på ett "du" - och ett "jag", för alla är vi en del av varandra.

På något sätt.

Var rädd om dig och förresten, jag har glömt att GRATULERA dig till den fina utmärkelsen för bästa konsultinsats! Det är stort - Och beundransvärt!

Medaljer säger inte mycket om människan, men det gör du med dina ord, om dig!

Kram från Camilla

Anonym sa...

Mycket tänkvärda ord.
Ha det riktigt fint och sov gott
Annelie