Det värsta dygnet i mitt liv har passerat... men jag kan inte sluta skriva... jag måste skriva för min egen skull...Just nu finns bara hopplösheten, tron på livet är borta... har inte sovit eller ätit på mer än ett dygn... all lust är borta... huvudet värker och ögonen är röda, av brist på sömn och av tårar...
Skriver inte det här för att någon ska tycka synd om mig... jag har mig själv, bara mig själv, att skylla... och jag skriver nu här för att jag behöver... för att jag måste... även om orden just nu inte riktigt finns där...
Aldrig, inte ens här, kommer jag skriva eller ens försöka förklara mer än så här... det som gjorts kan inte göras ogjort...
Inget kommer längre vara som tidigare... inget betyder något... men jag måste få skriva... för mig själv och för min egen skull... helt egoistiskt, utan kommentarer eller synpunkter... för nu är läget helt annat...
Kanske kommer en annan tid... men nu är den långt borta, mycket långt... och kanske är tiden slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar