2007-10-17

Kära dagbok...

De senaste dagarna har en positivare känsla sakta börjat spira i mitt inre... en livsglädje som gror... och genast... som ett mail i inboxen (modern tolkning)... kommer en svag känsla av skam krypande...

Vill ju må bra, vill känna mig tillfreds hela tiden... men i bakgrunden finns alltid den där känslan av att inte vara värd det... att det liksom är meningen att jag ska befinna mig just i detta gränsland... mitt emellan... glädje och sorg...

Jag anstränger mig verkligen nu... för att befinna mig på den "glada sidan"... och jag tycker nog att jag just för tillfället lyckas ganska så bra... söker och finner stöd på olika sätt... och jag är tacksam för att en del orkar och vill lyssna...

Det finns många med samma tankar... om livet i stort & smått... och jag försöker läsa och ta till mig både råd och tips... men i slutändan är det bara jag som måste ändra inställningen... bara jag som kan skapa förutsättningar att lyckas...

Livet är inte... och kommer aldrig vara... varken lätt... eller särskilt rättvist... och kanske borde man just därför... lägga sina skam- och skuldkänslorna på hyllan... när man råkar känna sig lite gladare och positivare än på länge...

Grunden till att jag nog känner som jag gör... är nog helt enkelt mitt alltför dåliga självförtroende... som verkligen skulle behöva en eller annan vitamininjektion... särskilt den mörka delen av året...

Ja, så får det bli... jag ska försöka nu... ska intala mig själv att jag är värd att få känna mig positiv och glad igen... att det ju inte gör något... och att jag just nu... faktiskt mår ganska bra !

Tänk vad några rader i en dagbok kan göra...

BloggRegistret.se

5 kommentarer:

Anonym sa...

DU ÄR VÄRD!!! Ja, jag vet hur du menar men... Man är VÄRD! Man måste låta sig få det utrymmet, orättvisa och bekymmer kommer man att få ändå med jämna mellanrum så den tid som är bra den ska man unna sig att låta få vara precis så bra som den är!!!

Kram på dig, vännen och låt dig må!!!

Anonym sa...

Åh så glad jag blev nu. Äntligen verkar det som det lättar för dig.Självklart ska du inte ha dåligt samvete för att du nu mår bra,det är bara toppen.
Jag tänkte skriva...tänk på dig själv och skit i andra...ja, nu har jag ju gjort det;-)
Ha det toppen fint/kramar

Anonym sa...

Hej Tierra..
Förlåt mig.. Troode du var med i min vänmodul..Men vi var 7 stycken som stängde våra space tillfälligt för utomjordingar i förrgår..

Ett helt otroligt googlande har det blivit och massor av nytt på space.. klicka på min profil får du se där står allt jag gör sen veckor tillbaks helt otroligt..
vilka bilder jag laddat upp vad jag gjort för bloggar ja allt..

snart står det väl vad jag har på mig också fniss.. men dom ger ut så mycket nu att man inte vill vara öppen för alla på nätet jag hade 154 besök från google i förrgår..
har godkänt allt som går vänner vänners vänner kontakter mm..
så alla spacemänniskor kommer in och alla som har en hotmail och är min vän..
jag har tappat din mail.. gjorde mig ju av med nicki007 efter alla tråkigheter förrut min nya skriv på min sida om du har den eller ej

det som är bra nu är att albumen
vi får koder till varje bild och en kod för varje album om vi vill göra bildspel någonstan..

men som sagt nu kommer du in igen men så här har vi gjort till vidare för alla får se allt om dig inte så kul..
gjorde detsamma med disneysidan..
hemsidan på freeweb är som vanligt kram Nicki

Anonym sa...

Jag brukar försöka tänka så här när tankarna om att jag inte är värd lyckan dyker upp:

Ingen annan blir ju mindre lycklig för att jag är glad. (Det är ju inte så att det finns en begränsad pott som man snor åt sej av.)
Och med min lycka kan jag sprida glädje och göra andra lite mindre olyckliga.

Alla är ju värda att må bra!

Svår Von Friesendorff sa...

Håller med Malve.
Nu vet jag inte varför du kopplar glädje till skam, men jag förstår känslorna precis.
Men jag säger: man måste förlåta sig själv. Inte för glädjen, utan för allt man tycker sig ha gjort fel. Det man tar på sig och straffar sig för.
Man måste inse att man har rätt att gå vidare.

Och det är inte meningen att någon ska vara fast i ett gränsland mellan glädje och sorg.

*kram*