Gökboet...

Vet inte om det är dags... eller rättare sagt... jag vet att det är dags och jag borde nog... söka hjälpen... och stödet...

Just nu flyr jag bara in i mitt arbete... och det är nog kanske tur att det för tillfället... verkar finnas precis hur mycket som helst att göra här på jobbet... timmarna räcker ändå inte till...

Jag jobbade drygt 52 timmar förra veckan... och det kan nog kanske bli minst lika mycket denna vecka...

Har redan, mer än en gång... letat fram rätt telefonnummer och rätt adress... kollat upp... t.o.m slagit de första siffrorna i numret på min telefon, men sedan bara lagt på... inte vågat... bara inte kunnat...

Rädd att ta emot hjälpen... rädd att upptäckas... skam för känslan av hjälplöshet... oro för mediciner... skuld för orsaken...

Jag behöver vila... den friska luften... känslan av att åter vara mig själv... jag behöver tiden... att få och kunna skriva... och kanske ett visst mått av ensamhet...

Jag vill ta in ljuset och värmen igen... låta själen speglas i avbilden av mig själv... andas in känslan av berörande ord...

Kanske ska jag också sluta med min öppna självömkan... ingen, inte ens jag... blir ju bättre till mods av det... i längden... det är bara så svårt... att låta bli att tycka synd om sig själv ibland...

Just bara för att man själv... är sin egen allra största fiende...

Måste jobba vidare nu... det är kaos & katastrof även här på jobbet idag... f-n också... det är så typiskt...

//Tierra

För mig själv...

Jag bryr mig inte längre nu... all mening har bytts ut... mot en allt tyngre meningslöshet... har ingen ork, ingen kraft... och jag kryper ihop under tårarnas attacker...

Det tunna, sköra halmstrået finns ännu kvar... men jag tynger bara ner dess vilja att bära... jag strider i tysthet mot ångesten som gör allt för att mitt inre ska förbli ett djupt, svart hål...

Min rädsla har övertaget... min ångest vinner mark för varje minut som går... och mina värkande och blodiga händer sträcker sig än en gång upp mot ljuset... som ännu orkar visa vägen framåt... men hur länge...

Det är bara jag... som för mig själv... visa att jag vill leva igen... just nu riskerar mina tårar att släcka ljuset som kan ge ett liv...

Ingen... absolut ingen ska behöva läsa detta... då det är obegripligt i all sin mörka desperation... för ingen annan än jag vet varför... och jag har själv tappat tilltron... på det mesta...

Ändå är det ju bara så... som det alltid varit... att jag inte får eller är värd att få... känna, uppleva och älska... mig själv i allmänhet... och livet i synnerhet...

Tankarna och orden snurrar allt snabbare nu... det är panik i själens absolut innersta rum... och jag förmår inte att beskriva allt som nu brinner som en eld där inne... med brännande skador som följd...

Rannsakar mig själv... behöver ge och visa den som betyder något allt... annars är undergången nära... mer nära än jag kan uthärda vetskapen om...

Sorgen i min själ och i mitt hjärta är äkta... och kan nu bara en enda en... förlåta mitt nu så sargade inre... så har jag åter en chans att se ljuset... livsljuset... och känna möjligheternas fria vindar...

Hur kan jag bevisa... för mig själv... och för någon annan...

"When I look back upon my life...

It´s always with a sense of shame
I´ve always been the one to blame

For everything I long to do
No matter when or where or who..."

//Tierra

Gränslandet...

Jag står ännu i gränslandet... med ena foten i kyla & mörker, på kanten till ett brant stup... den andra i gryningsljus och hopp...

Helgen är över... och den har inte inneburit annat än tankarnas ensamma kamp mot själen & hjärtat... jag är fortfarande rädd och skakad... min ångest har ännu ett stadigt grepp om tillvaron...

Jag lyssnar på orden... som når mitt inre... vågar knappt tro att de är sanna... men känner ändå uppriktigheten i dem... är dock så rädd att de åter ska fly... men vill tro på möjlighetens ljusa låga...

Jag vill bara bort... bort från jobb och vardag... fly bort till en plats som känns trygg... en plats där jag för en stund... kan få känna den där känslan av... att jag är JAG... där mitt inre inte bara är fyllt av sorg och ångest...

Orden rinner ut i sanden... färre och färre tankar vågar sig ut... och jag sluter mitt skal... runt bara det som betyder mest av allt...

//Tierra

Sömnbrist...

Ännu en sån natt... då mardrömmarna rider min kropp... en natt då ångesten gör mitt täcke vått av kallsvett... en natt med de ständiga stegen ute i kökets tysta rum...

Min kroppen skriker tyst... efter att få lite sömn och vila... men det finns ingen lyssnar... jag sätter mig i den nattkalla bilen... och med tunga, våta ögonlock... av sömnbrist och sorg... vinglar jag sakta ut i morgontrafiken...

Att vara på jobbet... mer än full av arbetsuppgifter... ger nog en viss lindring... och en chans att förtränga allt för en stund...

Nu väntar dock ett par dagar i mörker... utan den minsta möjlighet till att se ljuset... då rädslan kommer växa igen... kanske kommer också ångesten förstärkas...

Min värld krymper... jag avsäger mig fler och fler uppgifter... för att jag måste... mitt skyddande skal blir allt tjockare... och där innanför pågår striden mellan det onda och det goda... en strid för vem jag är... och vem jag kommer bli...

Varma hälsningar, Tierra

Ett halmstrå...

Hela min tillvaro är upp och ner just nu... mat och sömn är nästan obefintliga... lever i ett vacuum... som endast avbryts av att tårarna rinner ner för kinderna...

Jag håller fast vid ett halmstrå... krampaktigt med fingrar... livet är skört och fasaden är närmare huden än någonsin...

Orden, texterna... och tankarna... stockar sig i strupen... som ligger blottad... väntar på nästa steg... den vassa eggen som utan min egen påverkan, i värsta fall, kan skära av halmstrået...

Jag måste lita på styrkan... ge såret tid att läka... låta hoppet och tron fläta samman halmtrået... och göra det starkare...

Livets låga flämtar ännu i stormens vind... och bara att få se den brinna... lindrar i den svartaste av stunder... och låter livet sakta, sakta... att återvända...

Varma hälsningar, Tierra

Stum & fylld av känslor...

Vet inte vad jag ska säga... eller skriva...

Aldrig någonsin har jag upplevt något liknande... den värme och omtanke som flera av er visat... både gamla vänner och helt nya medbloggare... i sin bloggar, i SMS och mail till mig...

Jag måste... eftersom jag trots allt skriver här igen... säga att det INTE ÄR FULLT SÅ ILLA... som mina ord kanske kunde tolkas...

Jag måste få lite mer tid... för jag mår verkligen inte bra och jag vet inte vad som händer närmaste dagarna... för grunden till allt detta är något jag ORSAKAT... och som påverkat EN speciell person...

Jag har också... genom den all varma respons jag fått... börja att omvärdera mitt beslut om att stänga bloggen... MEN, det är ännu för tidigt att säga hur det blir...

Varma hälsningar, Tierra

LAST day of my life...

Det är över nu...
Allt p.g.a. mig själv

Ljuset har för alltid slocknat...
Allt p.g.a. mig själv

Allt jag drömt om är försvunnet...
Allt p.g.a. mig själv

Allt det jag älskat är borta...
Allt p.g.a. mig själv

Resten av mitt liv finns inte mer...
Allt p.g.a. mig själv

Denna blogg kommer stängas senare idag... efter nästan 3 år av upplevelser, vänner, värme och så mycket, mycket annat... men nu är det tyvärr dags att säga farväl... Ett stort TACK för allt och hoppas alla ni som varit här, ofta eller bara sporadiskt, får ett bra liv framöver... //Tierra

Frusen och kall...

Kylan har krupit på min kropp
Långt innanför min tunna hud
Mörkret låter det ske

Frusen långt in i märgen
Hjärtats slag som avstannar
Ljudet som klingar bort

Mina händer trevar efter värme
Letar tills de blöder
Liksom tårarna rinner

Försöker tränga undan tanken
Fingrarna söker ljuset
Rösten ropar efter hjälp

Ett löfte om värmens återkomst
Stilla i natten väntar jag
Min tro på livet stärks

Drömmen väcker mina sinnen
Sakta i gryningens timme
Då ljus och värme återkommer

Ännu är det oroliga tider
Osäker mark som beträds
Slutet fortfarande oskrivet

Kära dagbok...

Tisdag förmiddag... och jag har nog för tillfället tappat orden... inte ett enda letar sig fram med någon betydelse...

Jag låter arbetet fylla min dag... min tid... tränger för en liten stund undan allt... allt som gör ont... allt som sker inanför den spruckna fasaden... och samlar upp kraftens ljus...

Det är just nu så stilla... alldeles stilla... tid för eftertanke... och jag låter nu min elektroniska penna vila... bara ett litet tag...

Dagens lunch...

Nej, den är inte mycket att hurra för... en kopp varm choklad för min något frusna kropp... och ett äpple för min mage...

Dessutom samtal... ett telefonsamtal som gör att stormen tar ny fart... regnets tunga droppar slår obönhörligt... mot den redan spruckna glasrutan...

Det är svårt att se klart nu... mycket som fördunklar... och beslutens tid börjar bli nära förestående... samtidigt som det egentligen inte finns alternativ... hur ont de än må göra...

Det är så... det är jag som nu tar på mig skurkens roll... en svår roll att spela... om det nu ens är ett spel... knappast... för om det är ett spel... så vinner ingen...

Bäst att jobba lite... och skingra tankarna en smula...

Bilden har jag helt fräckt knyckt ute på stora internet...

I orkanens öga...

I helgen drog den så in... orkanen med full kraft... och med allt vad det innebär... rörde runt bland insikter, känslor och ord...

En sedan länge väntad storm... som fick flera att inse hur skört allt ibland är byggt... och hur lätt allting kan rasa... trots att ingen sett sprickorna i fasaden och därför hur hårt stormen kan drabba...

Just nu är jag i orkanens öga... ett lugn har lagt sig igen... men runt omkring snurrar orden och tankarna... i en allt högre fart...

Tiden är en viktig faktor som påverkar... tålamod och styrka några andra... det är mer som väntar, mer som kan komma ske... men det här är nog ändå bara början på en resa...

Jag måste se klart nu... sakta ta mig fram genom alla de saker som kastas upp och rivs ner av stormens härjningar... måste bistå dem som också blir lidande... och vara stark nog att se framåt...

Det kommer vara en orolig tid nu... som kräver allt... nog mer än jag någonsin tidigare insett... det kommer det påverka mycket annat och kanske kommer ingen i den omedelbara närheten förstå...

Jag tror ni förstår mycket mer... ni som under lång tid följt med på ordens resa... och jag begär absolut inte att någon ska tycka synd om mig eller stormens härjningar... jag behöver bara få skriva...

Än är resan lång... så mycket återstår... för alla... men jag försöker bara beskriva vad som händer... hur skeenden i livet påverkar...

Hur konstig det än kan låta... jag är inte helt nedslagen... även om hela situationen ger alla sorters känslor... och det är så svårt och komplicerat att skriva sånt här... kanske borde jag inte ens göra det... just för att det är för personligt...

Men... jag tar ännu några stapplande steg framåt...

Ha en bra start på veckan !

Halvmåne...

Uppe på det klara, mörkblå himlavalvet... bland stjärnorna... hänger halvmånen... denna oktoberkväll... så lugnet sakta sänkt sig över bostadsområdet... där grannsamverkan råder...

Står utanför en lång, lång stund... tänker på hur många andra som kanske just i detta ögonblick... gör detsamma...

Jag tänder in cigarett till... och jag andas in den kyliga luften som omsluter min kropp... det är nog faktiskt dags nu... att ta fram vinterjackan i helgen... säkert bara en tidfråga innan snön gör sitt första försök att bädda in landskapet... under ett vitt täcke...

Jag gillar vintern... snö,kyla och frusna sjöar... mycket bättre än den här mörka och blöta hösten... även om färgprakten i skog & mark är oslagbar... men vinter och snö... låter ljuset speglas tillbaka...

Sätter mig framför datorn och skriver dessa små rader... stillheten är total även inomhus ikväll... och de enda ljud jag just nu hör... är surret från datorn och sporadiska katttassar som trippar på golvet...

Helgen är så inledd... och jag ser ut genom fönstret... hur flera av grannarna har besök... middag med vänner och bekanta... kanske något gott att äta... något gott att dricka... givande samtal om en det ena... en det andra...

Det är faktiskt skönt... att sitta ensam denna kväll... men jag ska nog ändå krypa ner i sängen strax och titta lite på TV... istället för att sitta här... i bildskärmens bleka ljus...

Ha en trevlig kväll om ni fortfarande tänker vara uppe... och en god natt om ni liksom jag har planer på att somna inom kort...

Bilden hittade jag på nätet... och lekte sen lite i Picasa...

Olika utsikt...

Hade några minuter över... mellan möten... och annat... satt och tittade genom bilder på hårddisken... och fann några utsikter...

Låter nog bilderna tala för sig själva... medan jag tar tag i nästa "intressanta" arbetsuppgift... Håll till godo !




Foto: Tierra

För fort...

Sitter här på jobbet... lite tidigare än vanligt... och utanför, i mörker, faller regnet på den kalla marken... ännu en vecka är till ända... det har gått alldeles för fort... och tyvärr är helgen redan här...

Önskar ofta att jag hade möjligheten att stanna tiden... ge mig en chans att andas... att få känna... att få leva...

Fredagens alla uppgifter, stora & små, ligger framför mig... som ett pärlband av punkter... som allihop måste klaras av... rätt och i tur och ordning... några ovanliga och nya pärlor... andra minst lika vardagliga som alltid... nästa tråkiga...

Just i detta nu är jag något frusen... och jag låter mina egna små nyvakna tankar sträcka sig ut till någon varmare plats... längre bort...

Jag minns de senaste dagarnas välbefinnande och låter dess redan skrivna ord påminna mig om att det är bra... att vägen faktiskt kan vara både rak och utan uppförsbackar...

Helgen står för dörren och jag samlar orden i mitt inre rum... möjligheter att skriva, att beskriva och beröra finns... kanske låter jag datorns tangentbord förmedla än mer av ordens betydelse senare...

Kanske är det min kameralins som får fånga drömmarna... likt en drömfångare på väggen i en annan tid... och annan plats...

Det får visa sig... tålmodigheten ger kraften och orden som ges i skrift... ger värme och ljus... allt kommer närmare... ju mer tiden går... och dagar räknas...

Nu är det dags att klara av första pärlan på bandet...

Ha en fin förmiddag !

Foto: Tierra

En bra dag...

Dagen har rullat på... i rask takt även denna onsdag... och jag har varken hunnit äta eller dricka idag... eller... liiiite kaffe har jag ju faktiskt fått i mig... men i övrigt, så får middagen i kväll bli dagens huvudmål... det kan bli så ibland...

Jag är fortfarande på ett gott humör... lite förvånande kanske, efter dagens tidvis stressiga tillvaro... men jag är varmt berörd av de fina kommentarerna jag fick på morgonens lilla inlägg...

Rusningstrafiken har så sakta börjat... här utanför mitt fönster... och det är väl nu bara ett par timmar kvar... av just den här arbetsdagen... en dag... som blev en BRA DAG...

Känns lite skönt att konstatera just det... stärker mig i själen... och jag kan faktiskt redan nu känna en lättnad... för varje steg...

Jag hoppas nu att även kvällen kan bli minst lika bra... och att det jag nu känner kanske bara är en början... på en bra period... redan i morgon väntar nya intryck... och med lite tur kanske jag finner än mer kraft... i ord och handling...

Nu ser jag hur solen börjar gå ner... kastar långa skuggor... och jag måste fälla ner persiennerna för att kunna läsa det jag skriver här på skärmen... jag ska göra klart de sista arbetsuppgifterna här nu...

Jag avslutar för idag... och säger bara, till slut...

Ha en trevlig & skön kväll !

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Kära dagbok...

De senaste dagarna har en positivare känsla sakta börjat spira i mitt inre... en livsglädje som gror... och genast... som ett mail i inboxen (modern tolkning)... kommer en svag känsla av skam krypande...

Vill ju må bra, vill känna mig tillfreds hela tiden... men i bakgrunden finns alltid den där känslan av att inte vara värd det... att det liksom är meningen att jag ska befinna mig just i detta gränsland... mitt emellan... glädje och sorg...

Jag anstränger mig verkligen nu... för att befinna mig på den "glada sidan"... och jag tycker nog att jag just för tillfället lyckas ganska så bra... söker och finner stöd på olika sätt... och jag är tacksam för att en del orkar och vill lyssna...

Det finns många med samma tankar... om livet i stort & smått... och jag försöker läsa och ta till mig både råd och tips... men i slutändan är det bara jag som måste ändra inställningen... bara jag som kan skapa förutsättningar att lyckas...

Livet är inte... och kommer aldrig vara... varken lätt... eller särskilt rättvist... och kanske borde man just därför... lägga sina skam- och skuldkänslorna på hyllan... när man råkar känna sig lite gladare och positivare än på länge...

Grunden till att jag nog känner som jag gör... är nog helt enkelt mitt alltför dåliga självförtroende... som verkligen skulle behöva en eller annan vitamininjektion... särskilt den mörka delen av året...

Ja, så får det bli... jag ska försöka nu... ska intala mig själv att jag är värd att få känna mig positiv och glad igen... att det ju inte gör något... och att jag just nu... faktiskt mår ganska bra !

Tänk vad några rader i en dagbok kan göra...

Ordning på torpet...

Eller... ja, verkar onekligen som om jag nog kommit in i någon sorts ny vana... eller så börjar jag väl bara bli gammal...

Efter en snurrig dag... eller är det jag... så tittar jag nog bara in som hastigast här nu... och konstaterar att det blir sängläge före midnatt igen... inte så att jag kanske somnar direkt... liiite TV först...

Men, men... jag sitter åtminstone inte uppe lika länge numera... vad kan det bero på tro... kanske det är slut på sömnlösa nätter ett tag nu... kan nog vara bra, för jag lär behöva krafter... framöver...

Jag hoppas ni fick en bra dag... med intressanta händelser... trevliga upplevelser... eller kanske utmanade uppgifter...

Jag säga nu bara... GOD NATT till er alla där ute i bloggvärlden !

Och tänk på en sak... det finns en ängel där ute... som vakar över var och en... så ingen behöver vara ensam... i natten...

Att räkna med...

Ojoj... hela förmiddagen har det varit fullt upp... med siffror och nummer... ärendenummer, timmar, procent och antal...

Kände att det var dags för lite bokstäver nu en stund... lite ord och meningar... som omväxling... låta fingarna få använda lite andra tangenter... än bara de numeriska...

Anledningen till all denna hysteri av siffror... var att vårt "kära" ärendesystem hickade till i natt... och spottade ur sig en massa saker som måste vara klara senast till 17:00 idag...

Problemet just nu är dock... att det har börjat kurra betänkligt i min mage... och jag har liksom inte tid att äta just nu... fast, jag måste nog gå iväg en snabbis... annars lär jag inte fixa eftermiddagen...

Sticker nu... medans det är lite lugnare... CU LATER !

Orolig natt...

Utan att veta varför, verkligen... så har jag vaknat upp flera gånger i natt... alldeles kallsvettig och fylld av obehagskänslor... och det blev av något okänt skäl en orolig natt...

Brukar komma ihåg om jag drömt mardrömmar... oftare än vanliga drömmar... men jag har inget som helst minne... av att det skulle varit något sådant denna gång...

Gårdagskvällen i framför datorn kändes bra... jag tog till och med en extra sen promenad ut med hunden för en nypa frisk luft... och jag kom i säng som planerat före midnatt... och trots den oroliga natten känner jag mig ganska utvilad...

Kanske blev det just en sån natt... p.g.a. den senaste tidens myckna arbete... men jag faktiskt börjat tänka i lite andra banor...

Kom att tänka på det redan häromdagen... att jag inte längre enbart prioriterar jobbet... även om det ännu är en väldigt stor och nog så viktig del... men jag börjar inse att det finns annat också...

Mina arbetsdagar ligger nu i snitt på 10-11 timmar... och det är ju inte särskilt bra... men det kommer bli en ändring... jag ska hitta sätt och möjligheter... det finns annat i livet som betyder nått...

Dagens lilla bild... får avspegla lugn & ro... rekreation... natur och uteliv... även om det var några år sedan jag spelade golf ;-)

Men nu får jag lägga de tankarna åt sidan... för oavsett vad just nu jag tycker & vill just nu... så väntar jobbet...

Ha en trevlig tisdag !

Foto: Tierra

Livet på en pinne...

Ibland blir det inte mycket roligare än så här... då får man dra sig tillbaka... stänga dörren och låsa om sig... t.o.m fåglarna...

Inte mycket händer i kvällens sena timme... mörkret och tystnaden utanför är kompakt... sömnen har slagit sig till ro i området... och det är inte mycket annat att göra för mig heller...

Så... för ovanlighetens skull... ser jag, denna måndagskväll i mitten av oktober, ut att komma ner under täcket... just före midnattstimmen är slagen... och kan jag nu bara få de där två katterna... lite lugna också... så kanske det blir några timmar av sömn & vila...

Och skulle jag nu inte somna... ja, då finns det ju säkert en massa tankar att tänka... sortera, reda ut och kanske... ja, kanske till och med saker & ting kan klarna... där ute i stillhetens timmar...

Jag säger som så ofta förr... till alla och envar...

God Natt & Sov Gott !

Foto: Tierra

Frön för vinden...

Satt i ett telefonmöte nyss... och passade därför samtidigt på att skriva några rader i här bloggen... för jag lyssnade knappt med ett öra ens... då mina tankar inte är på jobbet nu...

Det är så många känslor som strömmar genom skallen... och runt i kroppen... och ibland växer tankarna igen... då man inte förstår att tolka... då man inte vet hur man ska hantera...

Jag bollar mina tankar... som bollar mot en vägg... kastar ut dem som ord och meningar... försöker se vad som händer när de träffar den elektroniska pappersytan...

Ramlar de kanske bara platt till marken... eller studsar de tillbaka... och träffar min kropp... allt hårdare och hårdare... kanske, i bästa fall... når de ut... når de fram... som avsett...

Pratade med någon förut... beskrev känslan... om hur man ibland kapslar in sig... mer och mer... och jag blev så glad för att just den personen kände igen sig... förstod... och gav sitt stöd...

Att ha mycket att ge... men aldrig kan få... är just det som känns hårt, så fruktansvärt hårt... och det gör ont...

Det är då som det känns skönt att någon kan lyssna... som vill ta emot, någon som går igenom något som påminner... som en sorts avbild... och ändå med stora skillnader...

Det är mycket som spelar allt mindre roll... och annat som växer i betydelse... sånt som jag kanske aldrig riktigt trodde skulle ske... sånt man läser om i tidningen... eller i en bok...

Dagarna är fyllda av tankar... om meningen med mycket... om sånt jag inte visste fanns... om livets kärna och överlevnadens kamp... en tvekamp mellan mörkret och ljuset... kylan och värmen....

Det gäller att hysa en stor tillförsikt... tålmodighet... om att man en enda gång här i livet... mycket hellre än en stor lottovinst... ska få allt det drömt om... att få känna och uppleva...

Dags att runda av dessa snurriga rader och tankar för denna gång... dags för lite luft... dags för en stunds frihet... och kanske en chans att fladdra lite med vingarna... som övning...

Återkommer senare skulle jag tro...

Bilden har jag lånat... från nätet... då ingen av mina passade nu...

Choklad i kubik...

Jag kom inte på någon intressantare rubrik än så... och det här blir väl just några rader om... choklad... massor av choklad...

Det var nämligen chokladmässa här i Stockholm under helgen... och en sådan kan ju knappast passera obemärkt... i alla fall om man är en riktig godisgris... som t.ex. jag...

Det hela gick av stapeln på Nordiska Museet ute på Djurgården och inte helt oväntat var det en lååång kö för att komma in...

Väl där inne väntade ett stort antal stånd fyllda av allsköns choklad i alla upptänkliga former, smaker och färger... och det bjöds på en hel del smakprov hos nästan varenda utställare... mmmmmm...

Det fanns så mycket gott smaka på... men även att TITTA på... tänk vad mycket man kan göra med lite bönor från ett träd...

Givetvis, vore väl konstigt annars, så gick det också att köpa... alla dessa olika sorter av choklad... och det var en lite tunnare plånbok i innerfickan när det till slut var dags att ta sig hemåt... efter drygt 2 timmar i detta chokladparadis...

Hmmm... bara att skriva detta... och att se bilderna... gör att det vattnas i munnen... kanske bäst jag slänger in de 3 sista bilderna också... utan vidare kommentarer...



NU måste jag jobba igen... får försöka återkomma senare...

Ha en bra dag !

Foto: Tierra

Mot våldet...

I kväll sker en manifestation, här i Stockholm... mot våldet... det meningslösa och ofta oprovocerade våldet... som drabbar så många, både ungdomar och vuxna... och som måste få ett slut...

Och vad kan då passa bättre... än kanske just en bild på "Non Violence", Den knutna pistolen... skapad av den välkände svenska konstnären Carl Fredrik Reuterswärd... och som i original finns placerad utanför FN-huset i New York...

Min bild är dock tagen på inne på Sergelgatan här i Stockholm... där det sedan många år finns en något mindre kopia... där den dagligen väcker folks intresse... och säkert en och annan tanke hos dem som passerar förbi...

Man får väl aldrig sluta upp att hoppas... att det någon gång ska bli ett stopp på allt detta meningslösa våld... kanske kan nu en del människor vakna... kanske finns möjligheten att skapa ett bättre samhälle som bygger på respekt och medkänsla...

OM vi alla hjälps åt borde det gå... vi som vuxna har ett ansvar... ni som är unga har också ett... INGEN vinner på att våldet fortsätter !

Med detta avslutar jag veckans bloggar... tar en paus över helgen och räknar med att återkomma på måndag igen...

Ha en trevlig helg !

Foto: Tierra


P.S.
Just det... svaret på frågan i förra inlägget... bilden föreställer faktiskt huvudpersonen, d.v.s rollfiguren i filmen "The Crow" från 1994... men det såg ni väl kanske ? ;-)