2007-11-26

Som en dans...

Uppe på en topp nu... positiva känslor... och det gör att dagar som dessa... känns som om livet går som en dans...

Måste fortfarande kämpa på... men... jag anstränger mig nu verkligen för att bara se det som känns positivt... suger åt mig av energin i luften... och stärker tålamodet...

Jag låter alla värdsliga små problem bara rinna av mig... som vatten på en gås... och jobbar på... på alla fronter... för en dag...

Utanför mitt fönster på här jobbet lyser solen... lite blek men ändå... jag återgår nu till mina arbetsuppgifter... gör det jag ska... så kanske jag får lite mer tid sen... att göra ett besök hos mina medbloggare...

Ha en fin måndag !

//Tierra

BloggRegistret.se

5 kommentarer:

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Läser ifatt lite, har ju varit off här ett tag men nu låter ryggen mig äntligen sitta, inte för länge åt gången bara... Visst är det hemskt med mobbing både hos vuxna och barn men hos barn blir det värre på något sätt, de har inte redskapen ännu, är lite mer försvarslösa... Man MÅSTE, som vuxen, ta ansvar och agera, tycker jag... Så där gjorde du bra!!!Hoppas på en fin måndag för dig, vännen!!!

Anonym sa...

Hallå Tierra! Snacka om att jag är glad för din skull att du känner att livet sakta vänder till glädje.
Så borde det vara för alla - tänk vad vår värld skulle vara roligare då. Nu är det väl en utopi men ...kanske en dag...vem vet...

Ha en toppenmåndag
önskar vännen Socrate

Anonym sa...

Vad härligt att höra att det är lite ljus hos dig! Kämpa på!
Ibland när jag har stimmat på lite för mycket och känner mig otillräcklig brukar jag avsluta varje kväll med att skriva ner tre saker som jag gjort under dagen och är nöjd med. Att skriva är oehört skönt.... men det vet du ju redan=) Bra att påminna sig om de goda sakerna i livet... de hamnar lätt i skuggan av de tuffare sakerna.

sköt om dig och skaffa dig en bra måndag!
kram

Anonym sa...

Hej Tierra!

Till att börja med.... Tusen Tack för din rara hälsning i min Gästbok! Alltid lika härligt att få dina livstecken... Och kanske alldeles särskilt för att det finns en besjälad mening bakom dina ord.

Vacker bild... Där var jag en gång, bakom ett skimrande – glamouröst framträdande, på tåspetsskor. Väntandes på livet... Förlorad i falska spegelbilder.

Och här är jag nu... Kastade mig utför, med en vinge...

Den andra växer ut sakta... Och jag finner det, att om än skrämmande emellanåt, så är det en förunderlig upplevelse, att möta livet. Ja, livet.

Är det inte konstigt, säg... att det ur lidandet föds växtkraft?

Börjar skriva snart. Snart... Snart...

Ska bara ge min vinge mer tid att växa lite till...

Kram på dig, Tierra och du, du skriver så vackert!

Jag finns här och tar del av dina ord.

Camilla

Anonym sa...

Hejsan!
Tro inte att jag lämnat dig vind för våg men de på jobbet tycker att internet hör till fritiden....hmmm... Okay de kanske har rätt och jag liksom flera har tagit oss i kragen, tror till och med att det kan vara hälsosam med lagom nivå av allt...
I dag har jag dock fritid och tänker djupdyka i mina vänners bloggar och tankar!
Jag gänner sprudlande livsgnista här, ett frö som gror och växer! Kämpa att göra som du gör nu, se det possitiva och hämta styrka där ur! Kram