Inga sympatier, tack...

Så fruktansvärt jobbigt... inte ens att krypa till sängs tidigt hjälper längre... nattens mörker är inte längre en skön och lugn befrielse... jag fryser... och ångesten kommer krypande... liksom tårarna...

Trots att logiken och verkligheten finns där... så får ju ändå ångesten alltid övertaget... jag rasar åter ner i en mörk ravin... hjärtat bultar, kallsvetten bryter fram... jag kastar mig från sida till sida i sängen... huvudet värker, blir illamående... kraftlös... svag... yr...

Revbenen allt synligare i badrumsspegeln... jag mår så illa av att se det... och jag undrar hur länge till jag orkar... hur länge min kropp orkar... bli svagare... bli mer viljelös...

Jag vill bara krypa ihop... stänga dörren mot omvärlden... helt och hållet... låt mig vara ifred... jag vill inte vara... och ändå vill jag inte vara ensam... inte HELT ensam...

Är det längre någon mening i att skriva... orden bildar ändå bara en stor avskrädeshög av elände och självömkan... och jag vill inte ha någon sympati... jag vill inte... men ändå måste jag bara få vräka ur mig alla ord och tankar som värker i min själ...

Min yngsta dotter... den enda som är vaken... ser på mig... när jag tar på mig jackan för att åka till jobbet... hon SER... men hon vill inte fråga... hon förstår nog mer än jag vill erkänna... hon ser att jag mår dåligt... och jag böjer som vanligt ner blicken mot marken...

Det gör så ont att se... men jag förmår mig inte ens att ge henne en tyst kram... jag bara går ut genom dörren... för jag måste stänga in känslorna när dagen börjar... avskärma alla mina tankar under de timmar jag är på jobbet...

Trött... så fruktansvärt slut... varje muskel, varje liten led protesterar... vill bara krypa ihop och slumra in... sova bort den vidriga ångesten som trots mina ansträngningar... ändå alltid tycks vinna...

Det riktiga jaget finns där inne... men hur jag ska bära mig åt för att... äntligen... ska få släppa ut det... det vet jag inte... och det känns som ett oöverstigligt problem för det mesta...

Kanske kan samtalet nästa vecka bli en start... jag hoppas ju verkligen det... för på på egen hand klarar jag inte detta längre... jag behöver ett proffs som stöd... någon som kan hjälpa mig ur krisen... hjälpa mig hitta styrkan i MIG SJÄLV...

Snälla... bli inte upprörda eller ledsna... när ni läser alla dessa vidriga rader... jag skriver inte för att få sympatier... jag skriver för att JAG behöver få ur mig orden... som värker alltför kraftigt i min själ just nu...

Jag SKA klara detta nu... och även om det just nu verkligen låter svartare än nattsvart igen... så SKA jag hitta tillbaka...

Det får bli de sista raderna för ett par dagar...

//Tierra

Tid...

"Time flies
Time waits for no man
Time heals all wounds"

"All any of us wants... is more time"

"Time to stand up
Time to grow up
Time to let go"

Time...

Citat: Meredith Grey - Grey´s Anatomy

Händelsefattigt...

Usch... en riktigt händelsefattig dag... eller så är det bara så att min ork inte räcker till... känner mig kraftlös, slö... orkeslös...

Lekte lite med mobilen... tog en bild av min NYA "intressanta" utsikt... innergården i huset där vi sitter... där jag just nu tittar ner på folket... som kommer hit... och som går härifrån...

Jaha... och vad ska jag hitta på nu då...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Obehaglig start...

Jag fick starta denna torsdag... på ett mindre behagligt sätt...

Ja, inte så mycket för min egen del kanske... MEN eftersom jag får ångest bara av att gå innanför dörrarna på Folktandvården... så var besöket där i morse med yngsta dottern... den sämsta starten den här dagen kunde få...

Orsaken var tandvärk... och felet låg antingen i en hörntand som är på väg upp... eller i det lilla hål som hittades... och lagades...

Men dottern... hon är minsann duktig hon... som inte säger ett knyst under hela behandlingen... allt medans jag, hennes "stora & starka" pappa... sitter där med kallsvett och biter på naglarna...

Nu är jag i alla fall på jobbet igen... och jag höll knappt på att hitta till min plats... eftersom det gjordes en hel del omflyttningar här i huset i natt... men, det spelar inte så stor roll... för...

Jag kanske inte har mer än 1 månad kvar här... och den sista mars upphör nog detta uppdrag slutgiltigt...

Ska nog ta lite kaffe nu...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Pluggar...

Hittade hit en liten stund... mest på grund av en ren reflex... eftersom jag egentligen slagit mig ner vid datorn för att kunna klara av en av läxorna... till nästa kurstillfälle...

Jag måste hitta ett par, tre bilder... fotografier som inspirerat mig att börja... och att fortsätta fotografera...

Och det är minsann INTE så lätt... det finns så enormt mycket fina, tankeväckande och fantastiska bilder... som både glada amatörer och fullblodsproffs tagit... så många olika sorters bilder... motiv som väcker tankar, känslor och som berör... på alla plan...

Jag har som sagt letat runt en stund nu... och en bild... en i grund och botten, tillsynes, ganska enkel bild... som jag haft med här i bloggen redan våren 2006... har för alltid fastnat...

Ni ser den här ovanför... bilden av en Afghansk flicka... tagen av en fotograf, Steve McCurry, för National Geographic... i ett flyktingläger 1983... DEN blicken... släpper aldrig taget...

En annan fantastisk bild kan ni se här nedanför... kan man, efter en bra fotokurs... bara komma lite närmare... just DEN där kvalitén på bilder... då blir jag nog glad...

Ska leta fram någon mer bild nu... och sedan läsa lite i materialet vi fick i går... för läxor ska man väl göra noga... eller hur ?

//Tierra

Lyckopiller...

Gårdagskvällens lilla möte... den första kurskvällen... blev i mångt och mycket ett riktigt lyckopiller... eller flera...

20 personer... alla i mycket varierande ålder... från 14 år och upp till en bit över 65... pojkar, flickor... kvinnor och män... alla med BILD i fokus... och naturens skönhet som motiv...

Genomgång av vårt schema... kommande kurskvällar... och med två spännande fotoexkursioner... bl.a. en riktigt tidig utfärd... med start redan kl. 4 på morgonen... allt för att fånga ljuset...

Bilder... slutartider... skärpedjup... och bländare... starten för att få lära grunden... INTE använda automatik... BARA manuellt som gäller från och med nu...

En härlig kväll... egen tid... för bara MIG... och jag ser redan nu fram emot nästa tillfälle... som vi för övrigt fick några läxor till...

Nu ska jag jobba vidare... ingen rast... och ingen ro...

//Tierra

Bilden lånade jag på Nätet... inga riktiga piller för mig (än) inte...

Ljusare punkter...

Jo, de finns... mitt i allt mörker... några ljusare punkter... något att fokusera blicken på... att samla kraften och styrkan kring...

Plats för egen tid... ett tillfälle för talade ord... insikter, tankar och sökande efter den inneboende kraften...

Som i t.ex. kväll... då nya möten med likasinnade... kan ge just den där känslan av tillfredställelse... att få samlas just kring ett starkt intresse... med bilden i fokus... och tid att lära...

Eller som nästa vecka... när tiden nu... äntligen är bokad... bestämd och slutgiltig... ett första RIKTIGT steg... och inte alls längre bara en plan... skrämmande men ändå tryggt förvissad...

Kanske också... som den där personen... som alltid finns där... med ord och handling... ständigt närvarande... alltid lika osjälvisk och stödjande... en ÄKTA ljuspunkt...

Måste lära mig att se ALLT detta... känna närvaron av "stödhjul" och ljuspunkter... i alla dess former och färger...

//Tierra

Falling or flying...

...............

Are we falling or flying
Are we falling or flying
Are we living or dying
I guess we'll never know

...............

Are we falling or flying
Are we falling or flying
Are we living or dying
Cause my friend... this too shall pass
So play every show like it's your last

...............

From Grace Potter & the Nocturnals - "Falling or flying"

På väg någonstans...

Kanske dörren som nu håller på att öppnas... kommer ge upphov till nya ringar på vattnet... kraftiga känslomässiga vågsvall... som gör att mitt skrivande här avstannar...

Just nu känns ingenting längre säkert... hela mitt liv... ligger på ett gungfly... på öppet vatten... och jag måste fokusera hela min person på det okända där ute...

Inget är på något sätt klart... mera grumligt än förr... men de små stegen framåt fortsätter... fulla av insikt...

Kanske har jag gjort något korkat idag... onödigt och som kan ge en bitter eftersmak... och ändå var det bara ett ärligt försök... ett försök att reda ut något... dra ett streck på min lista...

Men just nu orkar jag inte bry mig... allt är ändå bara beroende på mig själv... och ingen annan... det blir ändå bara fel ibland... och det gör mig så fruktansvärt trött... och less på allt...

Jag kan bara hoppas att det som gjordes... till slut ändå tolkas och tas emot på rätt sätt... för det fanns bara ett ärligt uppsåt...

Jag försöker nysta i alla dessa trådar... reda ut och lägga vissa saker bakom mig... konfrontera de olika "demoner"... som rör runt i mitt inre... och jag SKA bearbeta känslorna... med extern hjälp...

INGET är viktigare just nu... än att försöka överleva... och jag måste plocka fram den mest avskyvärda känslan jag vet... den där känslan av fullständig EGOISM... då inget annat spelar någon roll än JAG...

Den känslan bryter mot ALLT jag egentligen är... egoism är ett ord jag inte ens vill nämna... JAG ÄR INTE SÅN...

Men om det nu ändå blir just så... att jag sluter mig i en ännu mera krympt värld... glöm inte bort mina ord...

För jag vill tillbaka... till livet... och hit...

//Tierra

Flytta från stan ?

Jag är född i Stockholm... på Karolinska Sjukhusets BB... för snart 46 år sedan... alltså en riktigt 08... en så inbiten Stockholmare... som aldrig ens tänkt tanken på att flytta från storstan...

Men nu... nu gror sig en tanke inom mig allt starkare... om att bryta upp mina rötter fullständigt... och flytta ut någonstans i landet...

Att starta på ett blankt och oskrivet blad... på en plats där ingen vet vem jag är... en plats helt utan kopplingar... till något som tidigare varit eller hänt...

Visst, mycket måste ske innan dess... men just bara det faktum att tanken gror där inom mig... är något både stort, nytt och skrämmande... kanske också byta yrke... verkligen starta om helt på nytt...

Att flytta t.ex. norrut... till ett helt annat tempo... ett annat liv... säkert inte lättare eller mer bekymmersfritt... men med plats för helt nya intryck och erfarenheter... det tål att tänkas på...

Tanken växer sakta... men tiden får utvisa... var och hur resten av mitt liv kommer landa...

//Tierra

Foto: Tierra

The Fray - How to save a life

Hur kan jag ha missat den här...

A cold wind will blow...

Night will follow day
Sure as the sun and moon
Remember I will always be with you

If i'm out of words to say
And I understand you
When you see a darkness coming through

Remember to keep one take shelter from the storm
The night will not last for much more
I wrote in a small note
put on your winter coat
A cold wind will blow through your door

Night will follow day
Sure as the sun and moon
Remember I will always be with you

Just fold your hands and pray
And I am beside you
Tell mother I hope to see you through

Remember to keep one take shelter from the storm
The night will not last for much more
I wrote in a small note
put on your winter coat
A cold wind will blow through your door

-------------------------
Bill Ricchini - "A cold wind will blow through your door"
Soountrack from Grey's Anatomy Vol.3

Svaret...

I morse låg det i min inkorg... det jag väntat på... det som ska bli ett avstamp... som kanske äntligen kan lösa upp den stora och värkande knuten långt där inne i min kropp... en kropp som synbart tärs av hela situationen...

Hej Xxxxxx,

Tack för ditt mail. Ja, det är lätt att man går och skjuter på ett beslut att gå och prata med någon alltför länge. Om du vågar ta steget nu så behöver inte dina känslomässiga dalar bli lika djupa framöver då du får verktyg att undvika det.

Jag är verksam måndagar och tisdagar och har tider redan i nästa vecka.

Varmt välkommen att höra av dig igen.

Hälsningar, Xxxxxxxxx Xxxxxxx

Det känns med ens så stort, så OVERKLIGT... men jag måste... och jag ska... så snart det bara går... dock kanske inte redan på måndag eller tisdag... måste låta tankarna som just nu snurrar i skallen få en chans att landa lite till...

Att öppna dörren, att ge en okänd människa... öga mot öga... insikt i allt det som göms under ytan... DET känns så väldigt skrämmande... men det SKA gå...

//Tierra

Fotot, som får symbolisera en sorts räddningsplanka, har jag hittat på Nätet...

Flower Power...

"Om du bara har två penningar så ska du köpa
bröd för den ena och blommor för den andra

Bröd för att du ska leva...

och blommor för att det ska vara värt att leva"

Japanskt ordspråk

Foto: Tierra (minns inte om jag använt bilden förut... minnet sviker...)

Ring...ring...

NEJ... det gick inte att nå fram via telefonen... fastnade i ett nätverk av växeltelefonisternas våta dröm... telefonköer...

Tur att även just de lärda... haft tid att anamma den moderna teknikens under... och jag har därför skickat två mail... till att börja med... till olika instanser för stöd och samtal...

Nu kan jag bara avvakta... bida min egen tid ännu någon dag eller två... kanske leta upp ytterligare någon plats för insikter...

Det här första stapplande steget... är nog det svåraste... känns bra att bara ha vågat ta detta lilla myrsteg... och som troligen kommer följas av fler...

Rädslan är så stark... mycket stark... men jag måste för min egen skull... måste bara lita på mig själv... även om djupet i insikternas värld gör att allt känns så bottenlöst och svart...

Jag kan bara hoppas att jag orkar hela vägen fram... för jag är också så rädd att misslyckas... för mig själv... och för alla andra...

Begriper inte ens att jag skriver det här... men vet inte om jag ens orkar bry mig längre... kanske ett misstag...

//Tierra

Frånvarande...

Känner mig lite bortkopplad... frånvarande från verkligheten... och det är kanske just så jag måste göra... för att ta mig vidare...

I morgon ska jag ringa ett samtal... lyfta på telefonluren och slå ett litet telefonnummer... och min förhoppning är att rösten som finns i andra ändan... kan ge mig ett svar som leder vidare...

Kanske ett litet steg för många... men ett ännu större kliv... för den som inte tidigare trott på en hjälpande hand... från detta håll...

En betydande röst... med omtanke och värme... gav mig rådet just idag... och för första gången tror jag faktiskt... att jag hörde... VAD som sades... och varför skulle jag då inte lyssna... när så kloka och viktiga ord yttras...

Kanske krävs än mer närvaro... för att klara en längre frånvaro... en tid för ALLT som ska passera... tjocka murar och sköra skal...

Måste ge samtalet en chans... känna tilltro till de lärda och kunniga människornas tankar... ett extra par stödhjul... på livets väg... alltid lika krokig... alltid längre än man tror...

Trött är min kropp i detta nu... och orden kanske inte längre går att begripa... vill vila mitt innersta rum... med huvudet på kudden...

Ny dag i morgon... i MORGON... en NY dag...

//Tierra

Bilden har jag bara lånat... min kamera får nog vila... ett litet tag till...

Ute i det blå...

Fredag eftermiddag... och här sitter jag... på min blå, och något obekväma, kontorsstol... okoncentrerad och med tankarna på ett helt annat håll... än på jobbet...

Känner mig lite förkyld... frusen... men det går nog säkert över till måndag... bara man får chans till lite sömn och vila...

Fy sjutton... jag ser just att hela luften utanför fyllts av virvlande snöflingor... vart tog VÅREN vägen nu då... *suck*

Helg är här igen... och jag har väl egentligen... inte mycket mer att säga just nu än... HA EN TREVLIG HELG !

//Tierra

Potentiell guldgruva...

Hemma... undanstoppat på alla möjliga ställen... har jag massor av prylar... som jag av olika skäl aldrig använder... och det skulle nog troligen kunna bli en riktig guldgruva... om det inte vore för en enda liten sak...

Att jag är så fruktansvärt dålig på att sälja saker... jag har försökt massor av gånger... via tidningar eller nätet... men alltid samma resultat... nästan ingen hör av sig... eller... om någon gör det... så lyckas jag ändå inte sälja till ett pris som jag kan acceptera...

Just nu t.ex... så försöker jag sälja min obetydligt använda och fint skötta Olympus E-500, en digital systemkamera inkl. två objektiv, extern blixt, kameraväska och lite andra tillbehör...

Nypriset, för lite drygt 1 år sedan, var väl ca. 12.500 kronor... och jag skulle vilja sälja den för 6.500 kronor... kanske t.o.m. något lite mindre vid en snabb affär...

NÅGON intresserad ?? *speeciiial plice for you my friends" ;-)

Ja, ja... jag kanske lyckas till sist... och det var egentligen inte alls meningen att detta skulle bli någon sorts annons... jag ville nog mest reflektera över det faktum att man alltid ha en massa prylar liggandes hemma... som skulle kunna omsättas till en eller annan krona... vet att jag har FLER saker att försöka bli av med...

Kanske är det människans djupt rotade egenskap att SAMLA... som gör att man fyller förråd, källare och vindar med saker... som bara ligger och samlar damm... trots att de många gånger är alldeles funktionsdugliga... eller kanske t.o.m nästan nya...

Hur som helst... så tror jag knappast att jag är ensam... om att ha en potentiell guldgruva... undanstoppad på vinden... ;-)

Nu ska jag nog surfa in på Blocket och någon mer liknande sajt... och kolla om det inte finns ett sätt att bli av med lite prylar...

Ha en bra dag !

//Tierra

Bilden föreställer GIVETVIS INTE mig... fullt så illa är det inte ;-)

Speciella vänners dag !

En dag som denna... finns det några... som förtjänar en
extra tanke... ett litet bevis på den betydelse de har...
för det stöd, omtanke och den värme de bjuder på...

Amonym - En relativt ny vän med ett stort hjärta

Bergmania - Vän med starka ord och stort hjärta som tyvärr slutat blogga

Borthy - Kloka ord och tankar från en liknande bakgrund

Bullen mitt i ugnen - Min äldsta bloggvän, alltid ett omtänksamt stöd

Den inre hungern - Livgivande ord, fyllda av omtanke och tillhörighet

Socrate - En man med mod, stor känsla och stöttande klokhet

Så personligt det kan bli - Bloggvän med integritet och värmande ord

Ni har alla en mycket speciell plats i mitt hjärta
och det är en ära att fått lära känna er... Tack !

Avslutar dessa rader... med ännu en liten tanke,
till frånvarande vänner... var ni än är...

//Tierra

En tanke...

"Ju mer man tänker... ju mer inser man
att det inte finns något enkelt svar..."

Källa: Nalle Puh - A.A. Milne
Foto: Okänd

Vårtecken...

Lunchen är avklarad och jag är tillbaka framför datorn igen... tog även, som planerat, en nypa luft... en kort promenad i solen... som, "kors i taket", fortfarande behagar lysa upp världen här utanför...

Jag kom på en sak... nämligen vilket det ultimata vårtecknet kan vara... jag menar... nu när jag ändå var ute och finpromenerade på lunchen... så mötte jag hela tiden föräldrar med barnvagn...

Det måste helt klart vara högsäsong... för bebisar just nu... och vad passar då bättre som vårtecken... än t.ex. en blå, liten, ensam och borttappad NAPP... ute i dikeskanten ;-)

Det enda trista med promenaden... var att se allt skräp... som också ligger som drivor... nere alla i diken, på gräsmattor och i skogsdungar...

Men, men... solens alla strålar lyckades ta sig ända in i min själ och i mitt hjärta... så just nu känns inget hinder för stort... och jag ska nu ta mig en kopp med varmt och nybryggt kaffe...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Vem tände lampan ?

Men hallå... vad är detta ?

Klarblå himmel och en stor och starkt lysande sol... och fåglar som kvittrar i buskarna... detta är man ju inte direkt bortskämd med...

Kan det faktiskt vara så... att vi nu efter denna bedrövliga så kallade vinter... äntligen får se de första trevande försöken... från VÅREN...

Man ska väl kanske inte ropa hej riktigt ännu dock... men jag måste nog erkänna att det minsann känns lite behagligare... att ha solens värmande strålar rakt i ansiktet... för jag är verkligen en sån person som behöver LJUSET... för att må riktigt bra...

Ljuset, solen, värmen... får min kropp att vakna... ta sig ur dvalan... NU kan jag åter känna tilltro... tillförsikt... och känna hur något gryr inom mig... som likt de första spröda växterna... ska få bryta fram... i ljusets strålar...

Jag tror faktisk att jag ska gå UT en stund på lunchen idag... ner till den lilla viken som ligger strax här intill... och vem vet... kanske jag lyckas fånga någon liten bild med mobilkameran...

Nu är det snart dags för ett telefonmöte... trist men tyvärr nödvändigt... så det kanske är bäst att vila fingrarnas knattrande mot tangentbordet för en stund... men jag lär återkomma...

Hoppas er dag blir fylld av SOLSKEN också !

//Tierra

Foto: Inte jag denna gång heller... lånat lite på nätet...

Lite av polsk riksdag...

Nästan helt nyss hemkommen från ett styrelsemöte... sitter jag här igen... och jag var säkert inte särskilt populär... efter en del av de synpunkter jag kom med på mötet idag...

Tyvärr fanns det ett förslag från några... ganska så inskränkta och konservativa typer... och jag kunde helt enkelt inte hålla min lilla mun...

En del människor vill liksom bara inte inse... att tiden "sprungit ifrån dem"... att det kanske krävs lite nya, fräscha infallsvinklar för att få vissa saker att fungera...

I stället för att be oss andra om hjälp... så ville just dessa personer minimera och reducera... ett av våra absolut mest traditionsrika och trevliga evenemang... till något litet och marginellt...

Nu blev det som tur var en hel del debatt... ärendet måste nu tas upp med övriga medlemmar... och kanske kommer det innebära en klar förbättring för detta evenemang...

Jag kan givetvis ha fel... jag kan ju vara helt ensam om mina små synpunkter... men då får vi ju reda på det... om ca. en månad... på nästa möte... när medlemmarna också kommer kunna vara närvarande...

Ja, ja... så kan det gå till... nu börjar mina ögonlock kännas alltför tunga... och jag har som mål... att komma till sängs före kl. 23... så det är nog dags att avsluta skrivandet för idag...

Ber att få tillönska en GOD NATT !

//Tierra

Grå, grå, grå...

Eftermiddag... och det är som vanligt grått, grått... och åter grått utanför mitt fönster... tät trafik... bilar, bussar och stora lastbilar...

Ikväll väntar ett styrelsemöte för mig... och yngsta dottern ska på sitt vanliga avdelningsmöte med scouterna... de skulle ha åkt pulka ikväll... men av det lär det väl knappast bli av...

Inte så mycket mer att berätta just nu... men om man nu ändå ska nämna något positivt... så var förmiddagen riktigt bra... och jag har t.o.m. lyckats få i mig lite lunch idag... även om det bara... blev en vanlig Big Mac & Co. med tillhörande Coca-Cola...

Ha en fortsatt bra dag och en skön kväll !

//Tierra

Som alla andra...

så måste jag väl kanske skriva en rad eller två... om helgens tävling med stort M... M som i Melodifestival 2008... den först deltävlingen av fyra... innan "Andra chansen" i Kiruna... och givetvis finalen den 15 mars här i Stockholm och Globen...

Nu när resultatet av denna första deltävling är klart... så kan jag väl bara konstatera att... FEL låt vann och... RÄTT låt vann...

Hur menar Tierra nu då, kanske ni tänker ? Jo... hur sjutton kan en sådan fruktansvärt patetisk låt... som den där med Christer Sjögren gå vidare till final ? Jag begriper det bara inte... ""I love Europe"... bara titeln får mig att må illa... snacka om att bedriva avancerat röstfiske på en mycket hög (eller LÅG) nivå... *suckar tungt*

Amy Diamonds låt däremot... gick ju helt rättvist till final... i alla fall enligt mitt tycke och smak (eller brist på smak)...

Bästa låten i lördags kväll... var nog annars just den låten som nog egentligen INTE är en melodifestivallåt... nämligen den med Suzzie Tapper och "Visst finns mirakel"... helt underbar och så berörande text... och framförandet, som i all sin stillhet... gav mig gåshud över precis hela kroppen...

Glad att den gick vidare till "Andra chansen"... för jag hoppas den verkligen kan få en ny CHANS... att ta sig ända fram till Globen...

Så... nog sagt om Melodifestivalen för denna gång... NU ska jag nog ta och jobba lite igen... för det kanske behövs...

//Tierra