2006-10-09

Oroligt i kroppen...

Känns inte bra just nu... tryck över bröstet... något som kommer krypande, något som vill ut... men jag vill inte, orkar inte...

Måste UT själv... bort ett tag... kan inte sitta här... inte nu...

Jag visste det... jag visste att ångesten skulle komma... det var bara en tidsfråga...

Förlåt mig... jag "försvinner" UT... tar bilen någonstans... samlar tankarna, rör om där inne i de "allra mörkaste" skrymslena...


Vad det leder till... ja, vem vet...

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Tierra!

Små, små rörelser... Små steg fram, mot kanten, den oupptäckta källan. Väck din nyfikenhet och stå stilla i din ensamhet om du behöver.

Spegelbilden finns alltid kvar. Alltid.

Stillheten, den kommer först när livet tvingar dig till förändring.

Som en belöning, att återge dig, det du sökte... Det du strävsamt försökt dölja, för andra och dig själv.

Livet handskas ibland väldigt, väldigt ovarsamt med oss, men vi måste tro på meningen med lidandet. Vi måste kanske inte... Men, vi borde öppna oss för möjlighterna, som lidandet och nöden faktiskt försöker visa oss.

Var riktigt, riktigt rädd om dig!

Kram från Camilla