Och jag har levt mitt liv som ödet styrt mig,Jag var en vind som drog förbi!
Och jag har burit på, så många lögner!
Jag bara vägrar att bli fri!
Jag kunde vara som nån annan än mig själv
Men du såg mig som jag är.
Ödet var min väg
Den tog mig överallt
Tillbaka till mitt liv
Ödet var min väg
Men nu är jag mig själv
Nu vet jag vad jag vill
Och jag förstår nu, att mitt liv är till för mig!
Kom jag vill visa dig här innerst inne,
Där finns en plats jag hade glömt!
Där har jag funnit ro, att aldrig fly mer,
Där vilar allt jag hade gömt!
Där kan jag se mig själv och vara den jag är,
Och nu finns jag här för dig
Ödet var min väg
Den tog mig överallt
Tillbaka till mitt liv
Ödet var min väg
Men nu är jag mig själv
NU vet jag vad jag vill
Du visar vägen när jag inte kunde se,
Och du gav ditt liv till mig!
Du stod där ensam när jag inte kunde ge,
Men nu finns jag här för dig…
Ödet var min väg
Den tog mig överallt
Tillbaka till mitt liv
Ödet var min väg
Men nu är jag mig själv
NU vet jag vad jag vill
Och jag förstår nu… Att mitt liv är till för MIG !
"Ödet var min väg"
Nordman
1 kommentar:
Ibland svävar man som fjäder genom livet, planlöst... Hit & dit... utan vare sig riktning, mål eller mening.
Ibland vänder vindarna beslutsamt, och plötsligt befinner man sig på en magisk resa, ett äventyrligt uppdrag, där man aldrig frågar sig om vart man är på väg eller varför...
Ibland vaknar man till insikt ur sitt slumrande tillstånd och förstår att livet, det är det som skrivs i denna stund. För vår egen skull. Men också för varandras.
För att vi alla har något att dela med oss av, oavsett hur det blåser.
Oavsett hur vi tillfogas ödet... så är vi alltid oss själva närmast. Våra egna källor och liv.
Liv som någonstans är besläktat med varandras.
Kram från Camilla
Skicka en kommentar