Sotiga ord...

Marken är bränd och svart,
mina fötter värkande trötta...

Likt poeten, han som har orden,
baddar jag såren med salt...

I nattens hudlösa ensamhet,
med bara tårar och rädsla som sällskap...

Ihopkrupen och naken inför verkligheten,
där sanningen är svår att förstå...

Ännu bottenlösa känslor som gror,
med skammen av att skada och såra...

Vägens markering är allt tydligare,
dock ännu fruktansvärt svår...

Att andas livets syre är målet,
med frihet för själ och hjärta...

~ Tierra ~

Bilden är lånad från nätet