2008-03-03

Förväntansfull avvaktan...

Måndag och en ny vecka... avvaktande inför... vad de kommande dagarna ska innebära... kanske en start på något nytt... eller bara ännu en återvändsgränd...

Nej, det kan bara bli bättre... jag måste se in i mig själv... vara mig själv... och bara låta allting landa...

Rom byggdes inte på EN dag... så förväntningarna... ska inte bli för stora... men det är en START... ett steg jag måste ta och borde tagit tidigare... mycket tidigare...

Det känns fortfarande mycket skrämmande... att en, för mig, totalt okänd människa... ska få höra mina mest undertryckta och innersta tankar... kanske till och med... se mina tårar...

Att skriva här i bloggen... är ju en sak... men att sitta där... öga mot öga... en kort första timme... som jag redan nu känner... kommer följas av fler... för det finns så mycket... som nu måste få komma ut...

Nu väntar jobbet... ska "lära upp" min ev. ersättare... så vi får väl se hur det går... kanske är det också bara ännu ett bevis... på att det är dags att gå vidare...

Och förresten... TACK för alla vänliga kommentarer... de värmer...

//Tierra


Bilden, som jag lånat på nätet... föreställer ett av sjukhusen här i stan...

BloggRegistret.se

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker på dig idag och ger dig lite av min telepatiska styrka ;-)
Ha det gott, allt kommer gå bra ska du se.
Kramar Annelie - Rospinglan

Anonym sa...

För mig var det fruktansvärt att säga orden till någon på riktigt första gången. Det tog väldigt lång tid till jag kom till den punkten. Det blev plötsligt verkligt.
Sen...så skönt! Så förlösande. Hoppas innerligt att du får komma till en riktigt bra människa redan på första försöket. kram

Anonym sa...

Hej vännen! Usch kändes inte bra att skriva att jag var arg.... men det är väl en sådan där ilska som kryper fram när man blir rädd..... tänker mycket på dig!!!!
Det kommer att gå bra! Nu har du tagit det första steget! Tufft blir det säkert men tveka inte att ta stöd i din omgivning!

Stooooooor kram!!!!

Anonym sa...

Hallå Tierra! Angående dina tveksamheter att tala med en främmande människa vill jag bara säga att "det är däri styrkan ligger". Att få tala fritt ur hjärtat, spy ur sig all ångest till en person som inte tar det man säger personligt och inte har nån annan relation till dej än rent yrkesmässigt, är hela grejen. Du pajar inte ett kompisförhållande genom att tala fritt utan har bara läkedom i det -tro mig - I've been there!

JAG HOPPAS PÅ DIN FRAMGÅNG!
vännen Socrate

Anonym sa...

Hoppas så mycket det gått bra för dig idag. / Borthy