Musiken fyller mina öron... fyller hela mitt inre... texterna hamrar mot trumhinnornas ytor... på allra högsta volym... och tårarna bara rinner... stänger in mig bakom musikens murar för en stund... "Vi är vallfår i vargarnas tidKänslorna växer till oöverstigliga nivåer... saknad och längtan efter det som är närmare än någonsin... men som ändå kan verka ligga längre bort än tålmodigheten klarar av att se...
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljust där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum"
"Jag klättrade ner i en bottenlös brunnUppladdning... ett sökande efter kraft... inom min egen kropps begränsningar... för min egen frihets skull... viljans kamp mot världen... och ännu fylls huvudet av tonernas meningar...
Du ska vara med om allt för att få mål i mun
Djupet är vackert men gränsen tunn
Det är ett svårt liv""
"Vi är änglar med blickarna högt i det blåHoppet finns där... och ljuset med all sin värme... omtanken för ensamma själar och vilsenhetens krypande steg... vid slutet av vägen väntar liv och frihet...
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på"
"Jag hugger i stenMusiken i mina öron fortsätter... den som sköljer rent och den sköljer bort... smärtsamma tankar och tårarnas salta rester... jag andas in... och luften lyckas även denna gång fylla mina lungor...
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur"
"Vet du vad kärlek är så säg det nuOmgiven av orden jag hittar... texternas berörande betydelse... alla sanna bokstäver... där känslan ger mitt hjärta en resa mot tunnelns slut... och återigen fylls ögonens kanaler till bredden...
vet du vad som händer sen
lägg nåt kallt över min panna
och lär mig gå på vatten"
"Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söderMåste vidare... ska klara av det... jag SKA... nå livet... och likt den lilla pojken... försöker jag se vad som finns runt hörnet...
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder"
//Tierra
Låttexterna är hämtade från olika låtar av Lars Winnerbäck - OCH VILKA TEXTER SEN !! Underbara, underfundiga och mycket tänkvärda...
Foto: Tierra
8 kommentarer:
Hej Tierra, kul att du fann mig ;) blev jätteglad över ditt besök. Ja vi får hålla tummarna att jag en dag får den dära dröm kameran. Anita
Vet du Tierra, det är bara när du själv låter dig gå vidare som du kan gå vidare..inte annars.
Vill man upplyftas av ljusare stunder och tankar..ja, då helt enkelt sopar man undan allt gammalt jävelskap och hemskheter.
Visst, kan man och kanske även bör man, analysera och tänka på lite vad det var som hände...men inte älta gammalt förgörande i all evighet..då hamnar man i det mörka intet som är näst intill omöjligt att ta sig ur, för det äter upp en.
Man får hitta något annat som lyfter en istället för att hålla fast i något som sänker en..det handlar om överlevnad.
Det som har skett har skett och det var då, nu är nu..och det är det du ska ta vara på...börja leva med nå't ljust istället för nå't mörkt.
Jag kanske låter lite bryskt Tierra, men det är så det funkar.
Hoppas verkligen det ordnar sig för dig Tierra, och att du till slut kan hitta mer ljust än mörkt.
Din vän//magnus
Han är en riktig ordkonstnär. Kramar om och önskar jag kunde hjälpa...
Lars W är i sanning en poet av Guds nåde. Så sorgsna texter/tankar men så nära många av hans lyssnare och så stärkande för sargade själar...
Du SKA klar av det Tierra och finna det som finns runt hörnet!
Jag är med dig i tanken!
vännen Socrate
För mig är det en sådan drivkraft att som du beskriver det "se vad som finns runt hörnet"....att ständigt vara nyfiken...."vad händer sen...."....att ibland kliva ut i det okända utan skyddsnät och se vad som händer....ständigt med en stark känsla av "att det ordnar sig".....hitta det ljusa, roliga, njutningsfulla, det möjliga...... inte så lätt..... men för mig det "enda möjliga". Men vi är alla olika....och tur är det! Oj vad jag svamlar...=)
hur som helst....STOR kram till dig!
Var sak har sin tid, Tierra. Tids nog kommer du vidare...
Salve!
Från Socrates blogg angående bilar och annat "jordiskt":
Häftigt. Ja, nog har man varit ganska nöjd för det mesta med sin bil - man vänjer sig även vid såna petitesser som att inte kunna öppna en dörr annat än inifrån, genom att sträcka sig in från bakdörren eller rakt över från förarsätet. Bekväm är den och högt och behagligt sitter man. När vi köpte vår SAAB 9-5'a uppstod det dock en slags "mur" mellan frugan&nittonåringen och Pontiacen. De bara vägrade köra den...som de problemfritt kört tidigare...jag tror att storleken hade betydelse i detta fallet...
Men Nej - det var nog inte samma bil, för vi var enda ägaren i Sverige, då den kom direkt från Tyskland, där den rullat innan, när vi köpte den 2002. Kunde ju dock varit samma.
Numera rullar även sedan två dagar en Opel Vectra kombi i vårt bilstall, som frugans "lillbil". Känns helt OK. Historien om hur vi kom över den kommer senare på bloggen, då den var ganska speciell den oxå.
vännen Socrate
...som oxå önskar en alldeles fantastiskt ljuvlig midsommar!
Jag har just börjat lyssna på Winnerbäck också. VIlken underbar poet! Jag har Daugava i både bilen och alla lurar som finns med mig just nu. Kan redan alla sångerna. Skall snart gå vidare och lyssna in mig på äldre. Han har kommit att ha blivit en favorit.
Konstigt att du orkar lyssna till honom och detta vackra just nu, jag kunde inte ha det så finstämt runt mig när jag var ledsen, det gjorde mig ännu mer känslosam. Behövde hålla det i från mig. Nu orkar jag och vill igen...men i bland när jag svackar så åker han ut ur bilstereon och in åker Iron Maiden eller något sådant lättsmält :-D
Jag är så glad att höra att det låter så hoppfullt här hos dig nu! Kramar
Skicka en kommentar