2008-04-15

Slutgiltigt farväl...

Drygt 2 år blev det här på Blogspot... nära 1.100 inlägg... men nu är det nog dags för mig... att ta ett SLUTGILTIGT FARVÄL...

Jag vet att jag både sagt och skrivit det förr... men de allra senaste dagarna har det blivit allt mer klart för mig själv... jag varken kan eller vill skriva mer i nuläget...

Jag har under de här senaste 2 åren... mött så mycket OMTANKE OCH VÄRME... OCH UNDERBARA MÄNNISKOR... och det gör därför fruktansvärt ont... att nu sitta här och försöka skriva dessa absolut sista raderna... tårarna rinner ner för mina kinder och jag vet inte vad jag ska ta mig för sen...

Jag har inte längre orken, kraften eller orden att skriva... och även om det finns massor jag skulle kunna skriva... så är nog inte tiden mogen för det ännu... kanske kommer en dag... då jag kan öppna dörren igen... visa HELA VÄLRLDEN... vad som fanns där inne...

Jag kan aldrig i ord uttrycka hur mycket NI ALLA betytt... och det är med en enorm sorg i hjärtat... och i min själ... som jag nu lämnar bloggen och er...

Även om jag nu lämnar er... kanske också med en massa outrätade frågetecken... så vill jag be er att se uppåt och framåt... kanske kan ni nå era drömmars mål... och jag kommer ha er alla... länge... så länge... varmt i mina tankar... under RESTEN AV MITT LIV...

Med mina allra varmaste hälsningar, Tierra

19 kommentarer:

Anna K. sa...

Nej men vännen då. Vad är detta? Hur är det med dig? Har inte riktigt tid och möjlighet att surfa som förr.

Var rädd om dig. Varm kram//Anna

Anonym sa...

Tierra, jag vet precis hur du känner dig. Men allt har sin tid och uppbrott är på sikt ofta positivt. Ett sätt att gå vidare, hitta nya vägar och utvecklas som människa. Hoppas vi stöter på varandra i framtiden. Du vet ju var jag finns. Tack för alla tänkvärda ord och vackra bilder. Lev väl och ta hand om dig. /Många och varma hälsningar från din vän Thor-Björn.

Anonym sa...

Sköt om dig vännen!

Anonym sa...

då får jag lämna den sista kommentaren då vännen =(

kram på dig och hoppas du hör av dig ändå på nåt sätt....

KRAM... din vän

Anonym sa...

Tierra,
det jag önskar dig mest av allt är att du ska dela dina ord med någon nära. En person som du känner tillit till, en person som känner tillit till dig. En person som kan hålla dig i handen och säga att allt kommer att bli bra - på riktigt.

Du har så mycket att ge och så mycket att få. Jag blåser lite liv i dina vackra vingar så att du kan lyfta från marken en smula och se vilket fantastsikt perspektiv du har och vilka fantastiska egenskaper du äger.

Du är en känslig människa och känsliga människor behöver speciella, underbara människor omkring sig och det hoppas jag att du har - där ute i det verkliga livet.

Du vet var jag finns om du behöver.

Kram
a.

Gisan sa...

Men snälla...Är det verkligen slutgiltigt? Är det något som har hänt? Mina frågor radar upp sig som ett pärlband. Jag kommer sakna dig alldeles otroligt! Stora kramar och lycka till med livet!!!

Maria sa...

Åh vad jag kommer att sakna dig!! Alla dina tänkvärda ord och fina bilder. Dina härliga och uppmuntrande kommentarer hos mig kommer också att saknas. Jag är övertygad om att du kommer att finna det du behöver och du kommer ofta att finnas i mina tankar. Sorgligt med ett farväl såhär, men jag förstår ditt beslut fullständigt. Lycka till och massvis med kramar!!!!

Anonym sa...

*suckar* det kommer att kännas tomt utan dig.....kommer att sakna dig........du är väl rädd om dig?!
Kanske, kanske du kommer tillbaka!
Många kramar
Lev väl

Anonym sa...

Jag tänker inte sluta gå hit och titta dagligen. Jag hoppas så starkt att du om några dagar eller så orkar och vill börja skriva igen. Saknar dig redan. SAKNAR DIG!

Anonym sa...

Instämmer helt i vännen Amonyms suckar men respekterar helt ditt beslut...
Känner jag dig rätt så tror och hoppas jag att rätt vad det är, när du känner större kraft och inspiration får vi åter mötas på bloggen eller nåt annat medium...

Livet är att mötas och skiljas men skiljas känns alltid tungt enligt mej.
Jag önskar dej, min vän Tierra, ALLT GOTT och mina tankar finns hos dej.
vännen Socrate

Anonym sa...

:-((
både sorg och glädje..smärta och växande..utveckling och stora stora steg.
lämnar varma kramar../Anna-karin

Milla sa...

Åh det var tråkigt för oss bloggare att höra! Men jag vet att du noga övervägt detta och att det är alldeles rätt om det är så det känns. Hoppas allt kan bli lättare i livet, att vägen blir rakare och bär framåt. Hoppas någon kan hjälpa till. Kram från Milla Flower Power - ja det är bara att titta in, jag finns kvar här.

Anonym sa...

å jag som precis hittat till dig..kommer att sakna dig...det allra bästa till dig...stor kram

Anonym sa...

Kommer att sakna dig ju!! Kram!!

Anonym sa...

Du märker nog hur mycket vi saknar dig om du tittar på dina besökssiffror! Jag tror att vi alla hoppas att det snart kommer att vara ett Tierrainlägg och en fin bild här igen! Även jag så väl respekterar att du vill vänta med att blogga nu så vill jag inte att det skall vara så! Kram och trevlig helg önskar tjatmoster! :-D

Anonym sa...

Med full respekt, fast med lite sorg så önskar jag dig allt väl när du nu väljer att sluta blogga.
Jag hoppas allt blir som du vill och att du snarrt kommer må bra. Vem vet, kanske våra vägar möts igen.
Ta väl hand om dig. Jag kommer att sakna att kunna komma in till dig.
Många varma kramar
från Annelie
http://rospinglan.blogg.se/

Anonym sa...

Kom tillbaks...den här världen är så underbar..lilla fågel blå!

Tänker på den sången när jag kommer in här nu, inte för att jag minns hela sången men jag skulle så väldigt gärna vilja att du kom tillbaka lite i bloggen! kram

Anonym sa...

man smyger in här och kikar....och hoppas.....kanske idag.....åh kan du inte berätta lite grann om livet o så....nån liten bild kanske.....
kram

Anonym sa...

Kikade bara in för att se om du ångrat dig.
Kram Annelie - Rospinglan