Utför mina uppgifter
Sköter mitt jobb
Bygger livets Meccano
Men glädjen är borta
Allt går bara på rutin
Äta, jobba, sova, dö
Hinner ej ifatt tiden
Då den sakta rinner ut
Samma väg som kraften
Strävar framåt, faller bakåt
En strimma ljus genom skalet
Drömmen vid horisonten
Utför det jag måste
Bygger ännu styrka
För livets Meccano
Sköter mitt jobb
Bygger livets Meccano
Men glädjen är borta
Allt går bara på rutin
Äta, jobba, sova, dö
Hinner ej ifatt tiden
Då den sakta rinner ut
Samma väg som kraften
Strävar framåt, faller bakåt
En strimma ljus genom skalet
Drömmen vid horisonten
Utför det jag måste
Bygger ännu styrka
För livets Meccano
//Tierra
4 kommentarer:
Hejsan och tack för titten =)
Du är välkommen tillbaka...
Hoppas du har en fin dag...
När tänker Du ge ut Dina alster inom poesin, i bokform. Tills den dagen vill jag förboka ett ex.
Om du känner meningslöshet i tillvaron har du åtminstone en meningsfull sak - dina dikter. Tror att många med mej läser dem med stor behållning.
HA EN RIKTIGT FIN PINGSHELG
önskar vännen Socrate
ja livets meccano är ett av det svåraste att lägga, för det ändras hela tiden.
direkt man tror man vet så har saker och förutsättningar ändrats.
men det bästa är att bara kämpa vidare och se guldkornen då och då..
kram /Anna-karin
Hur kan orden och poesin komma så naturligt till dig?
Du skriver så tydligt, naket och vackert.
Jag är väl inte mycket till stöd just nu, är själv en förvirrad Meccanobyggare. Men, du vet att jag alltid finns här! kram
Skicka en kommentar