Svensk sjukvård...

Ibland tror jag att saker händer... bara för att jag ska ha något att skriva om här i bloggen... som t.ex. i går kväll...

Jag hade precis klivit innanför dörren där hemma... när jag fick ett telefonsamtal... yngsta dotterna hade blivit påkörd av en bil när hon var ute och cyklade... inget allvarligt men nu satt hon ändå i kompis mammas bil... på väg till barnakuten på Karolinska Sjukhuset...

Dessutom hade polisen varit på platsen... eftersom den där DJÄVLA FEGISEN TILL BILIST smet från olyckplatsen... utan att bry sig...

Det var alltså bara att vända i dörren och att åka efter...

Väl framme vid Karolinska Sjukhuset... och efter en massa strul med avstängningar för Irak-konferansen... kom jag in till väntrummet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus... där det var proppfullt av barn som på olika sätt gjort sig illa...

Jag begriper bara inte hur vårt sjukvårdsystem fungerar ibland... det finns två akutmottagningar för barn på Karolinska... och den vi blev hänvisade till var alltså proppfull... och på den andra satt personalen och snackade om vilken bikini som de skulle ha i sommar...

Efter ca. 1 timmes väntande så fick vi till slut träffa läkaren... och, precis som vanligt när det gäller sådana här skador (en misstänkt fraktur i fotleden)... så skulle vi upp på röntgen...

Jag menar... varför ska det behövas 1 timmes väntetid... för att konstatera att det nog är en röntgenbild som behövs efter att ha blivit påkörd av en bil ??? Det var likadant för flera barn som satt där i går kväll... med brutna armar och ben...

Varför BÖRJAR man inte med röntgen... INNAN läkaren tittar på barnet... de vill ju alltid ändå ha en röntgenbild !!

Ja, ja... går upp till röntgen... och när vi passerar förbi den andra akutmottagningen... så sitter personalen fortfarande och fikar med benen i kors...

Missförstå mig INTE, jag vet hur det är att jobba på sjukhus... men varför ska det sitta 25-30 familjer på ena mottagningen... och inte en enda på den andra ???

Väntan igen... 30 minuter... 45 minuter... och så var det äntligen vår tur... 2-3 snabba röntgenbilder och sedan var det bara att vänta igen... på att läkaren ska kolla bilderna och skriva ett svar...

Det tog väl ungefär 30 minuter till... men sedan fick vi en grön lapp och instruktion att gå tillbaka till akuten och att svaret skulle FAXAS dit... 3 våningar ner !

Tur att yngsta dottern redan nu hade lärt sig hoppa runt på kryckorna... för det blev som ni förstår ett väldigt hattande fram & tillbaka... och det var återigen bara att slå sig ner i det överfulla väntrummet ännu en gång... nu bara för att vänta på att den första läkaren skulle läsa svaret i faxen...

Av ren tur... eller nått... passerade hon förbi receptionen, såg att jag stirrade på henne med en något irriterad blick... och gick därför fram till faxen och läste svaret... som nu redan legat där en stund...

Hon kom fram till oss ute i korridoren och meddelade att INGET var brutet... DÅ tackade vi för oss och åkte hem... men, just innan vi passerade ut genom dörrarna ropade läkaren efter oss och sa "Om ni inte är nöjda med vården här... kan ni alltid skriva ett brev till våra politiker... de har ansvaret"

Tyvärr... jag tycker absolut inte detta enbart är ett problem för våra politiker... det måste finnas sätt att göra sånt här mer effektivt... sånt som personalen själva måste kunna inse och göra något åt... utan att bara skylla på politiska beslut eller förutsättningar...

Jag VET att alla dessa, i mitt tycke hjältar, inom vården säkert gör sitt allra bästa... på många sätt... men ibland kan jag ändå inte låta bli att under hur de tänker...

Nu ska jag försöka sluta gnälla för idag, dottern klarade sig relativt helskinnad från olyckan... och det är det absolut VIKTIGASTE...

//Tierra

Bokutmaning...

Jaha, så var det då alltså dags igen... och denna gång är det en liten bokutmaning från Borthy... och följande "regler" gäller:

Ta fram första, bästa och närmsta bok... leta sedan upp sidan 123 och publicera (i din blogg) den sjätte, sjunde och åttonde meningen från den sidan ur boken.

I mitt fall stod följande att läsa...

"Håll käften för fan och håll käften för fan", sa Jess till Crichton respektive mig.

"Min poäng är", sa Crichton, "att du kommer att finnas med i bilden."

"Det har han lovat", sa Jess

Hämtat ur "Fallhöjd" av Nick Hornby

Jag för "stafettpinnen" vidare... och utmanar nu i min tur följande medbloggare: Gisan, Blomman, Isprinsessan och Magalös

//Tierra

Foto: Tierra

Lunch i det gröna...

En av fördelarna med att jobba här i Kista... är att det är NÄRA till naturen... och även om min "största & finaste" kamera är inne på lagning... så hindrar det ju inte att man sticker ut en stund på lunchen... med den "lilla"...

Först en sväng förbi Burger King... och sedan rätt ut på Järvafältet för äta i solskenet... sittandes mitt i ett gammalt gravfält, kanske från vikingatiden... och sedan en stund fotograferande...

Det gav i alla fall mig lite extra energi denna torsdag...







Ha en fortsatt bra dag, förhoppningsvis lika solig & varm som den vi har här i Stockholm... och en trevlig kväll !

//Tierra

Foto: Tierra

Kedjereaktion...

Bensinpriset ligger på oanade nivåer... och värre lär det bli enligt dem som vet... och det begränsar verkligen friheten för många människor... som är beroende av bilen av olika skäl...

Det ena leder till det andra... och nu har t.o.m. jag funderat på att börja cykla... till jobbet och till andra platser... i en mycket högre omfattning än någonsin tidigare...

Min nästa tjänstebil... den jag sannolikt kommer byta till nu efter sommaren... kommer vara en s.k. Flexifuel... det vill säga, den går att tanka med både bensin OCH etanol...

Etanol är ju i alla fall ca. 4 kr billigare per liter... även om bilen drar lite mer bränsle per mil då...

Men som sagt... fram tills dess gäller det att spara på alla de "dyra dropparna"... och kanske bara använda bilen till de tillfällen som är viktigast... som när man ska åka utanför stan...

Nu ska jag kanske dock inte lova för mycket... min kondition är väl milt uttryckt INTE den allra bästa... så jag får nog börja med korta turer... och bara när solen lyser ;-)

Nu är det strax lunch... och något SKA jag se till att få i magen...

//Tierra

Bilden lånade jag på nätet, fast det är en sån cykel jag har ;-)

Stadsbesök...

Jo, idag har jag varit på ett stadsbesök... Nej, jag menar inte det där stora spektaklet som går av stapeln här i Stockholm med bl.a. USA:s utrikesminister och FN:s generalsekreterare...

Jag var inne i stan... bara på grund av min alldeles EGNA och alltför vanliga klantig- och klåfingrighet... och lämnade in min allra käraste ägodel... min kamera... på reparation *suck*

I ett försök att (ja, jag VET att man inte ska det) göra rent den s.k. fokusskivan... den man ser genom sökaren... så lyckades jag bara göra saken ännu värre... och den blev alldeles "prickig & repig"...

Så nu är kameran på rengöring/reparation... och jag får nog tillbaka den först i början av nästa vecka... *suck*

Att jag aldrig kan låta bli saker... att jag alltid ska lyckas med sånt där... tyvärr är det nu bara att bita i det MYCKET sura äpplet... och betala de 7-800 kronor det troligen kostar att få det fixat...

Kanske är det tur att jag har min "gamla" Olympus E-500 kvar... för till helgen är det dags för Stockholm Marathon... och då brukar jag smyga runt (som en vanlig man) på gatorna och plåta...

Passade på att ta några bilder med mobilen... när jag nu ändå hade ett ärende in till stan... och det finns många mysiga platser... även mitt i en storstad... dessa togs på Kungsholmen med omnejd...

Men jag är fortfarande sur... för att jag alltid... är så klantig...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Maten är klar...

Reklam KAN vara kul... och den här är ju bara BÄST just nu... och "ett gott skratt förlänger livet"... tror och hoppas jag...

//Tierra

Någonsin förberedd ?

Blir man någonsin förberedd... på vad som väntar... på hur livet kommer att se ut... eller ska man inte ens försöka bry sig...

Ska man bara släppa taget... eller ska man kasta sig ut i berått mod... låta vinden föra en långt bort... till allt det okända...

Orädd... eller livrädd... medveten eller omedveten...

Jag vet faktiskt inte vad som är bäst... eller ens rätt... jag vet bara EN SAK... och det är... att jag MÅSTE...

//Tierra

Foto: Tierra

Tankebanor...

Ny vecka och jag bläddrar mellan oskrivna blad... urladdningen från förra helgen påverkar ännu stämingen... och på något vis verkade också kroppen kollapsa fullständigt i slutet av förra veckan...

Först i går eftermiddag... fick jag behålla maten i magen igen... och jag försöker nu snabbt återhämta krafterna... för att orka...

Önskar ibland att jag vore bara en liten fluga... obetydligt och liten, som kan sitta på en vägg utan att bli upptäckt... lyssna, se och ta emot alla intryck som når ens sinnen...

Bekymmerslöst kunna flyga vidare... från den ena platsen till den andra, från en dammig hylla på väggen... till en solig yta vid ett fönster... vifta upp små dammkorn med vingarna och lyftas upp av en lätt vindpust som drar genom rummet...

Eller varför inte vara en nyckelpiga... klättra grästrå upp och grästrå ner... fångas av små barnahänder och lyftas upp mot himmlens blå valv... fälla ut vingarna... och sakta, försiktigt... flyga ut i stora vida världen... och livet...

Visst låter tanken inbjudande... och ändå faller den givetvis på sin egen orimlighet... men bara att kunna DRÖMMA... och att känna HOPP... det kan betyda skillnaden...

Ord och bokstäver... tankar och text... allt i salig röra...

//Tierra

Foto: Tierra

Letar och läser...

Listan är lång... punkterna många... och jag letar, söker mig fram på nätet... juridiska regler, blanketter och dokument...

Många punkter som måste bockas av... och en del till synes nästan helt omöjliga att lösa... som t.ex. att hitta ett nytt boende... det är minsann ingen lätt uppgift här i Stockholm... men jag får väl försöka lösa det temporärt...

En annan jobbig punkt... som kommer kräva uppbådande av både mod och kraft... är att nu, till slut... berätta för alla nära anhöriga, släkt... och ev. vänner... alla de som bara sett den till synes perfekta fasaden... det hårda skalet som nu slutligen brustit...

Jag måste ta mig vidare nu... för min egen skull... och egoistiskt fokusera på att skapa ett liv jag vill ha... och det gör fortfarande ont och skrämmer...

Kanske är det också så... att det först nu... går att begripa mycket av alla de ord, meningar och texter... som fyllt dessa sidor...

Ledsen att jag är så kass på att lämna kommentarer hos er andra för tillfället... men som ni säkert förstår... går nästan all min kraft åt till annat just nu... tyvärr...

Helgen står för dörren... och jag kan bara hoppas... att den denna gång innebär en lite lugnare tid... jag avslutar med att säga...

Ha en trevlig helg !

//Tierra

Gatuliv...

Lite omväxling kanske förnöjer... det finns ju faktiskt inte bara motiv ute i skog och mark... som kan fångas med kamerans sensor... och dessutom ger det en lite annat att tänka på... mitt i allt jobbigt...








Ett försök... i den mån det ens är möjligt... att fånga stämningen under Quarnevalen i Stockholm för ett par veckor sedan...

//Tierra

Foto: Tierra

Vandringen till...

Tårar som bränner
under mina ögonlock
Jag vill bara sväva bort
över skogar, ängar, hav,
berg och gröna slätter

Jag vill hitta en vacker dal,
där jag kan finna lite ro
En grönskande dal,
med lycka och glädje

En dal dit solens strålar når,
med sin fulla glans
En dal så nära,
men ändå så långt bort

Bortom skogar, ängar, hav,
berg och gröna slätter
Vandringen till ett lyckligt liv
kan nu börja...

//Tierra

Striden är över...

I teorin är allting slut... de svåraste orden... någonsin i mitt liv har lämnat mina darrande stämband... nu är det "bara" det praktiska som återstår... och jag kämpar...

En känsla av overklighet... och jag går just nu runt i en dimma... mycket som är oklart... mycket som ännu skrämmer...

//Tierra

Kriget brutit ut...

och det finns för tillfället inga ord kvar... bara svullna ögonlock som skvallrar om den mest outhärdliga tiden... nu när hela världen är i gungning... och allt har rasat samman...

Slagfältet ligger vidöppet... och striden har bara börjat...

//Tierra

Matnyttigt...

Att något så enkelt och vardagligt... kan ge upphov till så mycket tankar... oftast kanske bara postiva tankar... men även, för en del... det allra mörkaste och mest ångestfyllda av allt...

Jag har nog tidigare i livet aldrig reflekterat speciellt mycket över detta... men på senare år har både insikten och förståelsen ökat... och jag kan inte låta bli att påverkas av det...

Att det finns så många... som varje dag går igenom ett helvete... bara för att kanske till slut lyckas få i sig den minsta lilla bit... och det är i många gånger helt obegripligt för oss andra... hur svårt det är och den enorma kraft som behövs för så till synes enkla saker...

En annan dimension av dessa ätstörningar... är att ibland kanske inte själva ätandet är det svåra... det är den enorma ångest som river i kroppen efter själva måltiden... och det kan bli en kamp mellan liv och död... med stora skuldkänslor...

Kanske är det först nu... när min egen kropp påverkas av liknande känslor... som jag inser vidden av denna djävulska sjukdom... och jag vill på INGET sätt peka ut någon enda en... men jag vet att det finns flera i min närhet... som, på lite olika sätt, går igenom just detta... och för en ibland ojämn kamp...

Jag vet numera att det finns hjälp... en mycket kvalificerad hjälp att få... men då måste också viljan och styrkan finnas... för att kunna ta emot hjälpen... och att erkänna för sig själv att man befinner sig i sjukdomens våld...

Jag beundrar verkligen alla dem som tar upp striden... för det är minsann inte någon lätt resa... och jag försöker, på alla sätt jag bara kan... att stötta och att i många fall räcker det med att bara finnas där... som ett extra skyddsnät...

Att få vara ett stöd, att få hjälpa till och att ge av sig själv... ger minst lika mycket tillbaka... och det hjälper i alla fall mig, ger en tillfredsställelse... och man känner sig behövd...

Allt måste dock balanseras... för det är mycket känslor inblandade... och man måste vara lyhörd och kunna visa empati... det värsta man kan göra... är att lägga en större skuld eller last på någon när det gäller denna sjukdom... och, återigen... ibland räcker det bra med att bara finnas nära...

//Tierra

Driver omkring...

Rör mig sakta... driver runt i ett nästan folktomt centrum... butiker som håller på att öppna... restauranger som förbereder måltider inför lunchtimmen... dofterna når min hjärna...

Runt, runt... utan mål eller mening... rastlös och med ett värkande band runt min panna... passerar jag HM-butiken för 4:e eller 5:e gången...

Kanske försöker jag bara få timmarna att gå... nå till kvällens mörker och sömnens lindrande värme snabbare...

Otillräcklig... oförmögen att se riktigt klart... trött, slut och körd i botten... sysslolösheten tär på redan utslitna reserver... och jag tar ännu ett varv runt i centrum... som nu börjar fyllas på med allt fler och fler... volymen ökar av deras steg mot golvet...

Söker mig utanför igen... den kyliga luften slår mot ansiktet... jag tänder en cigarrett... drar mig sakta tillbaka mot kontoret... och ännu några timmar utan något att särskilt att göra...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Ordlös...

Jag har inte mycket att säga för tillfället... tar till mig råden, stödet och samlar mig... sluter mig i en själslig egoism... kurar ihop min värkande och allt smalare kropp innan för skalet...

Samlar mina tankar... bygger upp modet och beredskapen inför det som bubblar under ytan... nära, nära...

//Tierra

Foto: Tierra

Håll ut...

"Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen"

"Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till"

"Guld är inte det enda här som glimmar
När jakten går på allt som liknar räddningen
Och lyckan varar bara några timmar
Det är inte den vi söker, inte den min vän"

"Håll ut, Håll ut..."

"Världen ligger helt i dina händer
och allting ser så gulligt ut från ovan
Himlen ser så praktfull ut från marken
Håll näsan över ytan tills det vänder"

"Håll ut, Håll ut..."

"Håll ut" - Lars Winnerbäck - 2001

Mår inget vidare...

Det är dags att få beklaga sig lite... för just nu mår jag inte speciellt bra... ingen som helst lust med någonting... och jag skulle helst av allt bara vilja dra iväg... bara bort... gömma mig under en sten...

Men... plikttrogen som jag ju är... så sitter jag kvar här på min lilla stol... framför datorn... och svär ve & förbannelse över allt...

Ute lyser solen... men det är minsann inte alls längre varmt, det är kallt... det skär i mina värkande leder och när jag i helgen skulle ta på min shorts för första gången i år....

Ja, då var de "plötsligt" alldeles för STORA... minst 7-8 cm tillgodo i midjan och jag kunde knappt tro det (även om det kanske inte var helt oväntat)... att jag gått ner fullt så mycket... men tydligen så är det nu ett faktum...

Beach 2011 blev kanske redan nu Beach 2008... och då tillhör jag inte ens dem som badar... inte i Sverige i alla fall... alldeles för kallt i vattnet här i landet...

Igår kväll kröp jag ner under täcket redan halv 9... släckte ljuset och la en kudde över huvudet... allt det hopplösa och mörka fann åter vägen in i min kropp, som genast fylldes av den svarta ångesten, illamåendet och salta spår över ansiktet... jag känner mig verkligen både svag och värdelös just nu...

ORDEN och sanningen ligger under ytan... bränner mot huden och vill ut... men jag stänger bara av, stänger in mig... bakom ett allt hårdare skal av enskildhet och ensamhet...

Usch... vill inte vara här... vill INTE vara... och det känns i precis hela kroppen... någon gång måste det få räcka... för klockan tickar för livet... och jag vill hinna visa VÄRLDEN...

Visa VEM jag är... visa ALLT... berätta HELA historien... för ALLA... men min egen otillräcklighet sätter käppar... NEJ, förresten... det är stockar... i hjulen...

Stockar av rädsla, otillräcklighet... och feghet... varför förstår jag inte... fattar det verkligen INTE... för jag mår bara sämre i allt...

//Tierra

Foto: Tierra

Sevärdheter...

Trots ett underbart väder i helgen tillbringade jag både lördags- och söndagskvällen framför TV:n... fick hem ett några filmer med posten i fredags och jag drog därför ner rullgardinerna... mörkla precis hela vardagsrummet... och drog igång filmerna...

Först ut... i lördags... var "Darjeeling Limited"... en härlig film från 2007 av Wes Anderson... ni vet, han som bland annat gjort filmer som "Rushmore", Royal Tenenbaums" och "Life Aquatic"

Filmens handling: Tre bröder som inte pratat med varandra på över ett år ger sig ut på en spirituell resa genom Indien... allt i ett försök att återfå kontakten med varandra.

Deras sökande spårar snart ur (av orsaker som bl.a. involverar receptfria smärtstillande tabletter, stark Indisk hostmedicin och pepparspray) och de blir strandade mitt i öknen med elva lustiga resväskor, en skrivare och en lamineringsmaskin... och en helt ny resa tar form.

Mitt betyg: 4 av 5

Film nummer två... den som fick fylla gårdagskvällens TV-ruta var "Fjärilen i glaskupan"... en mycket gripande film från 2007 av Julian Schnabel, vald till Bäste regissör i Cannes 2007.

Filmens handling: Jean-Dominique Bauby är franska Elles:s mycket framgångsrika chefredaktör. Han vältrar sig i sin egen succé och stormtrivs i strålkastarljuset.

Men en decemberdag... så förändras hela livet totalt... när han får ett slaganfall och vaknar upp förlamad på ett sjukhus. Det enda han kan röra är sitt vänstra öga. Målmedveten börjar han öva sig... på att enbart kommunicera genom att blinka med sitt ena öga.

"Fjärilen i glaskupan" är den otroliga men sanna historien... och som baseras på den självbiografi, som Jean-Dominique lyckats diktera med sitt ena öga. Det är en gripande film om en människas mod och optimism från något som kunde vara den mörkaste botten.

Mitt betyg: 5 av 5

Så... då kastar jag den tomma popcornpåsen för denna gång... har väl ett par filmer till som ligger och väntar... så det är ju inte helt omöjligt att det kommer några rader om dessa också...

Ha en bra start på veckan !

//Tierra

Närgångna försök...

Att skaffa ett s.k. macroobjektiv till kameran... för just de där riktigt NÄRGÅNGNA bilderna... är nog en av de bättre inköpen jag gjort... nu har en helt ny och spännande värld öppnat sig...

Ni har ju sett lite sådana bilder här förut... men här kommer några till... att låta själ och sinne sjunka in i... utan vidare kommentarer, texter eller ord...














Nu ska jag snart åka hem... och stoppa in både jeans och jacka i tvättmaskinen... för man blir allt lite skitig... både på armar och knän... av att krypa runt och ta sådana här bilder...

Och med dessa bilder... solen i ansiktet och med 24 grader utanför fönstret... ber jag att få rekommendera mig... och avslutar denna vecka med att säga...

Ha en riktigt trevlig och skön helg !

//Tierra

Foto: Tierra - Bergianska Trädgården 2008-05-09