2006-12-19

Sjumilakliv...

Behövde samla tankarna innan jag skrev detta... MEN...

Vissa tillfällen vill man bara dra... kliva iväg med sjumilakliv... bort från precis allt... i går kväll var ett sånt tillfälle...

Av skäl som jag inte går in på här & nu, så kom jag hem efter jobbet igår... på osedvanligt dåligt humör... detta trots att hela dagen i övrigt faktiskt avlöpt väldigt bra... MEN sen small det...

Plöstligt kom en massa saker att ställas på sin spets... saker som berör sonens "liv"... och hur det på verkar mitt och de övriga... det var ett tag sedan det var så infekterat som i går...

Blev bara helt plöstligt så trött... trött på att tjata, trött på att han inte har jobb, trött på att han bara "kräver" saker & pengar... trött på att han nästan aldrig hjälper till...

Efter en stunds bråk, skrik och gråt gav jag upp... la mig framför TV:n... orkade inte förklara mer... när han ändå inte lyssnar... ville bara dra... kliva iväg med sjumilakliv...

Som en jätte... med landskapet under fötterna... som en karta...

Den ena foten... före den andra... PÅ VÄG...

5 kommentarer:

Anonym sa...

*funderar* Har för mig att jag hört att *sonen* är rätt gammal.
Då tycker jag att han kan skaffa sig ett eget liv.
Inte snylta på sina föräldrar.
Är man myndig har man väl inte längre rätten att kräva en massa av sina föräldrar..
Blir lite *purken* när jag hör sånt.
Hoppas allt löser sig o du slipper gå o va upp i varv pga honom OCKSÅ..
Det räcker väl med att det blir jul för dig kan jag tänka mig..
Ha det så bra du kan och låt inte det här dra ner dig för mycket
C

Isprinsessan sa...

Ibland rinner det över och det behöver göra det ibland. Och oavsett vem mottagaren är av dina eller mina ord så kan vi inte göra mer än vad vi gör. Handlingarna får var och en ansvara för själv. Kan tänka mig att just kliva ett steg bort är svårt när det gäller barnen - oavsett hur "vuxna" de är.

kram
a.

Anonym sa...

kramar om dig och ger dig tröst.
vill inte att du ska vara ledsen vännen. (v)

xxxx xxxx
xxxxxxx xxxxxxx
xxxxxxx x x xxxxxxx
xxxxxxxx x xxxxxxxx
xxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxx
xxx
x

Anonym sa...

förstår dig vännen...
känner med dig..jag har kännt samma ..vilket du vet..kramar om dig../ Anna-karin

Anonym sa...

jobbigt!
Kanske sjumilastövlar vore nått för sonen att få i julklapp?