Post-It...

Dagarna rinner iväg... men just i detta nu känns det mesta, efter omständigheterna, ganska bra... bitarna faller på plats en efter en...

Grunden att bygga på känns stadig och det gör äntligen att sinnet fått ett välbehövligt lugn... en stund inre frid i själ & hjärta...

Saker och ting klarnar... inte alls lika grumligt som bara för någon vecka sedan... och även om mycket ännu kvarstår, både praktiskt och känslomässigt... så måste jag inse... vidden av allt som nu händer... och ska hända...

Jag sitter på en stor parkeringsplats...med ett Post-It-block i handen och låter bokstäverna forma orden på den blekgula ytan... ord som bildar dessa rader... och det är inte första gången...

Runt omkring mig strömmar folk in & ut ur butikerna och till & från Systembolaget... och antagligen är det säkert en eller annan som undrar varför... varför jag sitter här...

Jag känner, i alla fall inte nu, att jag är ensam i allt... och jag tar emot stöd och omtanke från flera håll... fördelar ut det som känns tungt... och det går...

De gula lapparna fylls med text... så mycket där inne som vill ut... som vill se, uppleva, beröra och beröras... och nog är det så... att vingarna snart ska fyllas av vinden...

Jag vill... liksom människan alltid velat... jag vill flyga fritt... långt upp och se hur världen brer ut sig nedanför... och det målet känns inte längre alls lika oöverstigligt...

Den dagen... då vingarna bär... då kan allting hända... och det är ju det som jag nu måste fokusera på...

Den dagen... kommer jag äntligen kunna visa alla... vem jag är... och hur mycket riktig vänskap är värd... vänskap i alla väder, i vått och torrt... under resten av mitt liv...

//Tierra

Bilden, som är lånad på nätet... visar nästan hur det sett ut ibland ;-)