2008-08-11

En paus... för livet...

Fokus på vägen... den som slingar framåt... smal och hal med stup på bägge sidor... en resa som måste ske på egen hand...

En paus... tid att försöka ta de tyngsta stegen... för överlevnad...

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning..."

Sir Winston Churchill - november 1942
Kanske... finns något kvar... när den sista striden är över...

Sköt om er allihop... tills vi möts igen...

//Tierra



Uppdatering 14:24

Tack K... för att du finns där... för att du lyssnar... och nu också ger mig en tillflyktsort... när stormen bryter ut...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Är säker på att det finnas mycket, mycket kvar när de sista stegen har tagits...

Kram Y

Anonym sa...

Tierra, min vän

Är det verkligen så hopplöst? i allt elände man kan tyckas uppleva, så finns där alltid något possitivt, det gäller att greppa det och spinna vidare på det där possitiva. Väldigt tråkigt att du ska behöva gå omkring och känna så, man får helt enkelt inte vara rädd för att be om hjälp av någon som förstår sig på, och som kan kanske vrida och vända på saker och ting som gör att det blir som man vill ha det.

Och jag är inte alls så säker på att vi här, är den lösningen, vi kan stötta i mångt och mycket, men vi är inte (skulle jag tro) proffs.

En sak har jag personligen iaf lärt mig, om jag har känt hopplöshet eller haft något problem (och vem har inte det?)som inte tyckas gå över, är att jag inte ska tänka på det för mycket, älta om det eller grubbla för mycket om det, då kan jag aldrig komma ifrån det, utan spär hela tiden bränsle på problemet, och det har inte hjälpt mig ett endaste dugg, snarare tvärtom.

Hjälp finns och allting ordnar sig, det är ord man måste veta om, och det är dom man ska rabbla och inte vara sen med att ta till sig.

Hjälp finns..om man själv vill, possitiva saker finns..om man vill hitta, det är bara om man inte vill, kan eller orkar som ett elände fortsätter.

Ha det så himla bra du kan, min vän..tills vi hörs igen.

/Magnus

Admin sa...

Snälla Tierra,

du vet att jag också haft stora, stora problem i mitt liv. Du kanske minns första bloggen om mina barn.

Vad jag har lärt mig är:
Om du inte söker hjälp så hamnar du i en ond cirkel. Dina tankar och funderingar leder ingenstans. I den cirkeln som du själv har skapat finns ingen utväg.

Och även om du tror idag att det är så, så behöver du någon som bryter cirkeln.
Som ger dig en ny synvinkel som oftast öppnar för möjligheter du inte trodde fanns.

Varma hälsningar

Anonym sa...

Hej!
Som jag förstår det av din vän M här ovan så upplevde han ditt inlägg som något negativt för dig eller hur jag ska beskriva det...

Jag upplevde det helt tvärt om även om du skriker ut skräck, att du faktiskt kanske är på väg nu, på riktigt, ut på okända vatten, på riktigt!

Jag vet att du klarar dig och kommer ut lycklig på andra sidan men det är en jävla resa dit och det måste få ta sin tid!

Du kommer att klara dig, man dör inte av sådant här även om man tror man ska göra det!

Som du skriver, det är början på det nya livet! Som att födas, väldigt smärtsamt! Finns här . Kram

stella sweden sa...

Hej!

Anonym sa...

Hej vännen!
Det är nog så att du måste ta alla dessa plågsamma steg på livets resa.....går inte hoppa över något.....men jag tror som Borthy att du kommer att komma fram, starkare och visare.
Sköt om dig!
kram kram

Anonym sa...

Tjena Killen!

Du vet att jag finns precis som du finns/funnits där för mig!
Dagarna är inte kul inte heller nätterna, men man får ta det steg för steg, man kan inte göra annat.
Det gör ont, man mår piss...men det är naturligt och man behöver inte alltid vara den starkaste (vet själv hur det är) men det viktigaste just nu är att du vet att det finns folk för dig som lyssnar och att du inte ska hålla det innom dig, inte ens om det är ngt "futtigt", det futtiga kan växa otroligt snabbt för en själv.
Jag höll mitt innom mig till en början (dom första 3åren, jag hade inte ngn att vända mig till då, vem ville lyssna på mig, jag ska inte belasta andra med mitt.....känns tankarna igen?). En dag tog en kompis tag i mig och krävde att jag talade om var det var, hon hade sett igenom min fasad.....*är henne evigt tacksam!*
Ser i kommentarerna att några finns här även för dig (tack till er!) och jag (och säkert andra) finns IRL. Lovar dig att det kommer att lösa sig på ett eller annant sätt, det kommer att göra ont, men du tillsammans med andra kommer att fixa detta! (det kommer vi andra att se till).
Ring mig när du vill 24/7/365!
Kram
//K