Och jag sitter framför bildskärmens flimmer igen... utan att jag vet varför egentligen... jag borde sova... borde ge min kropp vila...Min fingrar värker igen... mina armar likaså... till den milda grad att jag knappt förmår knappa in dessa små rader... jag är nog en idiot, som inte tar tag i problemet... och ändå vet jag nog svaret... inget att göra åt... bara vila, bara jobba mindre...
Hela situationen är fel... värken ökar... vikten faller... kläder som blir för stora... sömnbristen tillbaka... en nedåtgående spriral...
Men jag begär ingen sympati... behöver bara få ur mig allt eländigt igen... klaga och svära... över min egen dumhet och oförmåga... i denna, min alldeles egna lilla "sophink"...
Förlåt... man ska inte skriva så här... det leder ingen vart och gör nog ingen glad... inte ens mig själv... och jag lär säkert ångra mig både en... och två gånger... när jag läser detta senare...
Varför ska allting vara så förbannat svårt... varför kan inget... för en enda gång få vara lite lätt... varför...
Kanske känns det bättre i morgon bitti... kanske...
//Tierra











