Ännu en sån natt... då mardrömmarna rider min kropp... en natt då ångesten gör mitt täcke vått av kallsvett... en natt med de ständiga stegen ute i kökets tysta rum...Min kroppen skriker tyst... efter att få lite sömn och vila... men det finns ingen lyssnar... jag sätter mig i den nattkalla bilen... och med tunga, våta ögonlock... av sömnbrist och sorg... vinglar jag sakta ut i morgontrafiken...
Att vara på jobbet... mer än full av arbetsuppgifter... ger nog en viss lindring... och en chans att förtränga allt för en stund...
Nu väntar dock ett par dagar i mörker... utan den minsta möjlighet till att se ljuset... då rädslan kommer växa igen... kanske kommer också ångesten förstärkas...
Min värld krymper... jag avsäger mig fler och fler uppgifter... för att jag måste... mitt skyddande skal blir allt tjockare... och där innanför pågår striden mellan det onda och det goda... en strid för vem jag är... och vem jag kommer bli...
Varma hälsningar, Tierra
