2007-10-23

Frusen och kall...

Kylan har krupit på min kropp
Långt innanför min tunna hud
Mörkret låter det ske

Frusen långt in i märgen
Hjärtats slag som avstannar
Ljudet som klingar bort

Mina händer trevar efter värme
Letar tills de blöder
Liksom tårarna rinner

Försöker tränga undan tanken
Fingrarna söker ljuset
Rösten ropar efter hjälp

Ett löfte om värmens återkomst
Stilla i natten väntar jag
Min tro på livet stärks

Drömmen väcker mina sinnen
Sakta i gryningens timme
Då ljus och värme återkommer

Ännu är det oroliga tider
Osäker mark som beträds
Slutet fortfarande oskrivet

BloggRegistret.se

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så underbart vackert... men samtidigt hoppas jag att du inte alltid känner så svårt som du skriver. Och vilken vacker bild

Anonym sa...

Kära vän...
skickar stöd och tröst i virtuell form.

Tusen kramar / Wimsa