Hela min tillvaro är upp och ner just nu... mat och sömn är nästan obefintliga... lever i ett vacuum... som endast avbryts av att tårarna rinner ner för kinderna...Jag håller fast vid ett halmstrå... krampaktigt med fingrar... livet är skört och fasaden är närmare huden än någonsin...
Orden, texterna... och tankarna... stockar sig i strupen... som ligger blottad... väntar på nästa steg... den vassa eggen som utan min egen påverkan, i värsta fall, kan skära av halmstrået...
Jag måste lita på styrkan... ge såret tid att läka... låta hoppet och tron fläta samman halmtrået... och göra det starkare...
Livets låga flämtar ännu i stormens vind... och bara att få se den brinna... lindrar i den svartaste av stunder... och låter livet sakta, sakta... att återvända...
Varma hälsningar, Tierra
