Jag bryr mig inte längre nu... all mening har bytts ut... mot en allt tyngre meningslöshet... har ingen ork, ingen kraft... och jag kryper ihop under tårarnas attacker...Det tunna, sköra halmstrået finns ännu kvar... men jag tynger bara ner dess vilja att bära... jag strider i tysthet mot ångesten som gör allt för att mitt inre ska förbli ett djupt, svart hål...
Min rädsla har övertaget... min ångest vinner mark för varje minut som går... och mina värkande och blodiga händer sträcker sig än en gång upp mot ljuset... som ännu orkar visa vägen framåt... men hur länge...
Det är bara jag... som för mig själv... visa att jag vill leva igen... just nu riskerar mina tårar att släcka ljuset som kan ge ett liv...
Ingen... absolut ingen ska behöva läsa detta... då det är obegripligt i all sin mörka desperation... för ingen annan än jag vet varför... och jag har själv tappat tilltron... på det mesta...
Ändå är det ju bara så... som det alltid varit... att jag inte får eller är värd att få... känna, uppleva och älska... mig själv i allmänhet... och livet i synnerhet...
Tankarna och orden snurrar allt snabbare nu... det är panik i själens absolut innersta rum... och jag förmår inte att beskriva allt som nu brinner som en eld där inne... med brännande skador som följd...
Rannsakar mig själv... behöver ge och visa den som betyder något allt... annars är undergången nära... mer nära än jag kan uthärda vetskapen om...
Sorgen i min själ och i mitt hjärta är äkta... och kan nu bara en enda en... förlåta mitt nu så sargade inre... så har jag åter en chans att se ljuset... livsljuset... och känna möjligheternas fria vindar...
Hur kan jag bevisa... för mig själv... och för någon annan...
"When I look back upon my life...
It´s always with a sense of shame
I´ve always been the one to blame
For everything I long to do
No matter when or where or who..."
It´s always with a sense of shame
I´ve always been the one to blame
For everything I long to do
No matter when or where or who..."
//Tierra
9 kommentarer:
Du kanske tycker detta låter helt dumt och fel men när jag hade det som du, var helt konturlös i ångest fick jag oväntat men det blev ett livsviktigt stöd från företagshälsovården. Jag ringde de för mig helt okända människor och sade: Hjälp mig nu eller aldrig, och då menar jag NU!
De tog det på fullaste allvar och de var mycket professionella.
Jag kände ångesten toppred mig och suddade ut all min tilltro till mig själv. Tillslyt blev jag red för panikångesten. Observera, jag har aldrig haft sådana här besvär tidigare och kände inte igen mig. Det började när jag befann mig i din situation.
Jag går till dem i samtal fortfarande (från början fick jag sömntabletter bara för att kunna sova, panikångesten väckte mig varje gång jag somnat). Med sömntabletterna som också var ångestdämpande kunde jag så sakterliga börja överleva.
I början var dessa samtal halmstrån till normala tankar och liv.
Nu ger de mig så mycket, jag börjar till och med tycka mycket om mig själv och respektera och lära känna mig själv.
Jag skulle vilja ta dig i handen och gå dit. Kan du ringa? Kan det vara något som kan stötta dig?
Tittar in och känner inte redigt igen denna Tierra
Det var visst länge sen jag var hos dig på din msn
Hoppas att allt inte är så mörkt som det verkar
Varma kramar från din Mia på msn
Vännen! Hur mycket kan det kosta att få hjälp, jag menar då inte i pengar utan i kraft och ork att ta kontakt. Man kan ju behöva det ibland! Stor kram på dig och måtte det lätta lite snart!!!
Min kära vän! Jag har inga ord. Önskar bara att du kunde få känna dig lycklig. Snälla, försök att söka hjälp!
Tusen kramar!
Säger ingenting, håller din hand bara - du behöver inte förklara, du får bara vara. Och jag fortsätter hålla dig i handen.
kram
a.
Vet inte vad som hänt som förorsakat all denna ångest...
Kan endast hoppas att allt ljusnar...
God morgon go´a vän i etern =)
Kramar om =)
Önskar dig en riktigt bra dag, lämnar en frukostbricka, kramar om igen =)
...jag skrev ett långt inlägg till dej här igår...men gjorde väl ngt fel när jag skulle skicka det...för jag ser att det inte finns med här.. : (
Ville bara säga; sök hjälp nu! Du behöver inte bära allt ensam - det finns go hjälp att få. Du är värd att ha det BRA i livet min vän, du oxå. Jag hoppas att du inser det.
Min varmaste KRAM
//Mia
*jag finns här fortfarande.
och det gör du också.
visst, du känner dig sviken, ledsen, skyldig mm..
men glöm inte bort dig själv.
Man får vara självisk också. Jag vet
att det är fler inblandade men...
Jag vet kanske inte vad jag talar om... vad vet jag om kärlek? eller...?*
*kram kram... jag kanske bara tänker högt.*
*saknar bara min Tierra =(*
- Veronica -
Skicka en kommentar