I helgen drog den så in... orkanen med full kraft... och med allt vad det innebär... rörde runt bland insikter, känslor och ord...En sedan länge väntad storm... som fick flera att inse hur skört allt ibland är byggt... och hur lätt allting kan rasa... trots att ingen sett sprickorna i fasaden och därför hur hårt stormen kan drabba...
Just nu är jag i orkanens öga... ett lugn har lagt sig igen... men runt omkring snurrar orden och tankarna... i en allt högre fart...
Tiden är en viktig faktor som påverkar... tålamod och styrka några andra... det är mer som väntar, mer som kan komma ske... men det här är nog ändå bara början på en resa...
Jag måste se klart nu... sakta ta mig fram genom alla de saker som kastas upp och rivs ner av stormens härjningar... måste bistå dem som också blir lidande... och vara stark nog att se framåt...
Det kommer vara en orolig tid nu... som kräver allt... nog mer än jag någonsin tidigare insett... det kommer det påverka mycket annat och kanske kommer ingen i den omedelbara närheten förstå...
Jag tror ni förstår mycket mer... ni som under lång tid följt med på ordens resa... och jag begär absolut inte att någon ska tycka synd om mig eller stormens härjningar... jag behöver bara få skriva...
Än är resan lång... så mycket återstår... för alla... men jag försöker bara beskriva vad som händer... hur skeenden i livet påverkar...
Hur konstig det än kan låta... jag är inte helt nedslagen... även om hela situationen ger alla sorters känslor... och det är så svårt och komplicerat att skriva sånt här... kanske borde jag inte ens göra det... just för att det är för personligt...
Men... jag tar ännu några stapplande steg framåt...
Ha en bra start på veckan !
6 kommentarer:
Jag kan tänka mig att det är lite som en sjukdom. Man blir ju inte sjuk i det ögonblicket läkaren ger beskedet, det är ju något som pågått i kroppen en längre tid. Kanske månader/år innan det bryter ut. Att sedan bli frisk (om det går) sägs ta lika lång tid som det tog att bli sjuk. För det mesta hoppas/tror man att det ska bli bra på några veckor.
Sänder dig många värmande tankar och hoppas att det som blir, blir bra för alla. Åtminstone på lite längre sikt. *kram*
Skickar dig en stärkande KRAM och många tankar.
I stormens öga... lite så känner jag också. Skickar många varma, stärkande tankar till dig.
Jag tycker ändå att dagens ord från dig utstrålar ett visst lugn, som att du känner att du är på rätt plats mitt i rätt händelser - trots stormen.
Igen... varma kramar, tankar och en massa pepp till dig.
/Wimsa
Allt kommer ordna sig men allt tar sin tid.
Skickar stöttande kramar
XENA
Förstår nu vad du gör. Förstår dina tankar och rädslor och tvekan. Som jag förstår har du funderat länge och innerst inne vet du vad som är rätt för dig.
Du vet, "Någonting bättre är redan på väg!" men jag antar att du inte var läs-benägen i helgen!
Någon sade: Det är faktiskt inte hela jäkla världen att må skit ett tag, varför vara rädd för det? Acceptera och köp det så blir det inte lika farligt!
Ja, varför är man rädd för att må skit? Det tar bara verkligen emot! kram igen.
Efter en orkan har man två val.
Antingen samlar man ihop de sönderblåsta bitarna, lappar och lagar så gott det går, och fortsätter livet med ett antal sprickor i murverket.
Eller så utnyttjar man orkanens kraft som hjälp för att städa upp ordentligt och sedan bygga nytt
Skicka en kommentar