Nej, den är inte mycket att hurra för... en kopp varm choklad för min något frusna kropp... och ett äpple för min mage...Dessutom samtal... ett telefonsamtal som gör att stormen tar ny fart... regnets tunga droppar slår obönhörligt... mot den redan spruckna glasrutan...
Det är svårt att se klart nu... mycket som fördunklar... och beslutens tid börjar bli nära förestående... samtidigt som det egentligen inte finns alternativ... hur ont de än må göra...
Det är så... det är jag som nu tar på mig skurkens roll... en svår roll att spela... om det nu ens är ett spel... knappast... för om det är ett spel... så vinner ingen...
Bäst att jobba lite... och skingra tankarna en smula...
Bilden har jag helt fräckt knyckt ute på stora internet...
1 kommentar:
Skurkrollen är inget vidare. Som att man först kört över någon med bilen...och sedan måste man backa över igen och kanske köra över igen...fy fan, det tär och gör så ont.
Gör pinan kort om den ändå¨måste ske så att inte så mycket hemskheter som är onödiga hinner uttalas.
Skicka en kommentar