Tisdag förmiddag... och jag har nog för tillfället tappat orden... inte ett enda letar sig fram med någon betydelse...Jag låter arbetet fylla min dag... min tid... tränger för en liten stund undan allt... allt som gör ont... allt som sker inanför den spruckna fasaden... och samlar upp kraftens ljus...
Det är just nu så stilla... alldeles stilla... tid för eftertanke... och jag låter nu min elektroniska penna vila... bara ett litet tag...
3 kommentarer:
Det har hänt en del här märker jag, jag är bloggborta bara en liten, liten stund och så händer det så mycket...
Som du säger, man kan inte ha koll på hela läget i kaos, man får försiktigt kliva vidare i spillrorna och försöka utröna vad som är vad...
Hoppas att det går bra!!!
En vacker dag kommer dina dagar att stråla av ljus o lycka..
Det kommer när du tagit dig igenom det tjocka mörkret.
Jag VET av egen erfarenthet..
Kram
XEna
Huvudet i sanden. Stundtals måste man. kram
Skicka en kommentar