Frågor utan svar...

Är detta kanske början på slutet ?
Är allt det som har hänt förgäves ?
Finns det någon minsta lilla kraft kvar ?
Är det någon mening med att ens försöka ?

Eller är det bara jag... som tycker för synd om mig själv ?

Jag vet inte... jag vet bara att det gör ont... fruktansvärt ont... och jag vet inte om min kropp och själ klarar mer... för jag är på djupt, mörkt vatten nu... igen... och vill bara fly undan...

Jag fryser... långt in i märgen... magen och huvudet värker... mina tårar rinner... och det svider på mina rödgråtna kinder...

Jag ger väl upp... gör som förväntat... ger upp allt... och jag förstår inte ens själv varför jag inte förmår.... varför ?

Om några, alltför få, timmar ringer klockan igen... en ny vecka som väntar... men orkar jag bry mig... det är ju ändå bara ett arbete... kanske ska jag fly ut istället... låta regnet rena...

Förlåt... att jag gör det nu igen... skriver med mina allra svartaste bokstäver... och ännu vill inte sömnen ge min kropp någon vila...

//Tierra

Inte meningen...

Det är så mörkt och blött denna lördagsnatt... och jag måste ärligt säga att jag just i detta nu... känner som om jag håller på att tappa hoppet och tron på mycket... det var ju inte meningen alls... att det skulle bli så HÄR...

Jag är ledsen... så trött på mig själv och min oförmåga... och att jag nu... till och med sitter här och skriver detta... i tårar...

Det är så många tankar som far runt i skallen... och ändå känner jag mig bara tom... otillräcklig för den uppgift jag inget hellre vill... än att klara av... och vad jag än kommer skriva eller säga nu... vägs det med guldvåg...

Hur ska jag förklara... och bevisa... att allt som sagts och gjorts... är den enda sanningens bokstäver... att liv utan ljus är otänkbart...

Det är kanske inte meningen... kanske ödet ändrat riktning... och jag är rädd... livrädd att förlora allt... det som gör att jag tagit mig hit... där jag är idag... och kanske känner jag så... just för att jag aldrig fått vara den som upplevt något liknande...

Problemet är mitt... felet... som gör att jag är svag och feg... och som får olyckskorpar att sväva över mitt huvud... som säkert ler med sina svarta näbbar... och kraxar "vad var det vi sa..."

Vill inte såra... vill inte lägga skuld... på den som ingen skuld heller har... vill försöka förklara... vill förstå... känna tilltro och låta hoppet växa igen... om det bara finns en minsta chans...

Å andra sidan... vad jag än skriver nu... så blir det ändå kanske bara fel... missförstått... men det är INTE meningen... heller...

Jag sitter nog kvar här... med mina tankar... ensam i mörkret och med tårfyllda ögon... en stund till... tills tröttheten äntligen slår sina klor i min kropp... om det nu är möjligt...

Frågorna är många... men jag har inga svar... inte nu... jag vet inte vad jag ska tro på... hoppets låga eller ödets väg... jag vet verkligen inte och det gör inte bara mig fylld av sorg...

Jag vill bara säga FÖRLÅT... jag vill bara hoppas och tro... vill känna stödet och värmen... när förtvivlan är som allra störst...

och sluta skriva allt sånt här... som kanske bara skadar...

//Tierra

Enya - May it be

Sitter ensam här i mörkret... i min lilla hörna... under trappan...
Spelar den bara om och om igen... tänk att få somna nu...
Sväva på lätta vingar... en plats för drömmar... fantasier...



Kanske är det så... kanske är det dags nu... God Natt !

En liten man i köket...

I eftermiddags var det dags... att börja fundera på mat... med andra ord lämplig fredagsmiddag... och för ovanlighetens skull... hade jag tyvärr... fullständig brist på fantasi... och idéer...

Vad gör jag då... jo, givetvis... jag tar lite hjälp av nätet... en bloggvän som hängt med sedan MSN-tiden... och numera har en mycket fin, trevlig och välorganiserad receptsida (blogg).

Surfade lite snabbt över till "Bullen mitt i ugnen"... letade en liten kort stund... och hittade ganska snart ett litet, lättlagat och smidigt alternativ... Kycklingröra i pitabröd !

Packade ihop mina prylar på jobbet strax efter halv 6... och tog bilen till närmaste mataffär... för att inhandlad de ingredienser som krävdes... och körde sen hem...

Tog mig väl bara ca. 20 minuter att fixa ihop maten... och jag måste säga att det blev riktigt gott... och lärde jag mig en ny maträtt :-)

Nu ska jag "snickra" vidare med lite html & java-script... det passar bra när man får sitta för sig själv... i relativ lugn & ro... även om det nu råkar vara just fredagskväll... då det säkert skulle kunna finnas lite annat... och roligare att göra...

Ha en fortsatt trevlig fredag !

//Tierra

Bilden "knyckte" jag på receptsidan som nämndes i texten ovan... ;-)

Tre saker...

I dag ska jag börja... med att skriva något som nog kan anses som både riktigt elakt... och en aning tabu... men jag måste bara få säga det "högt"... och rakt ut...

Ibland... ibland är jag såååå j-la trött på familjen... allihop, inklusive hund, katt och ödla... vill inte ha med dem att göra... jag vill ha min egen tid och göra sånt som bara jag vill...

Jag kan eller vill inte peka på något speciellt... det är bara det att känslan... den totala känslan... gör att det kryper i hela kroppen av ofrihet... och jag blir så trött på allt...

Det låter fruktansvärt... jag vet det... och jag tror nog aldrig... att jag någonsin uttryckt det så öppet... vilket gör att det känns väldigt naket och ärligt att skriva om det här... för alla att läsa...

Kanske ett misstag att göra det... men nu är det gjort...

Det andra jag tänkte skriva om idag... är att jag nog kanske... precis som några kommentarer säger... drog lite väl snabba slutsatser... i gårdagens inlägg... om min fallande besöksstatistik...

Jag tänkte nog faktiskt inte... på att många läser bloggarna via t.ex. RSS m.m... och att det i sin tur naturligtvis inte syns i statistiken...

Får be om ursäkt för min förhastade slutsats... och jag ska nu genast försöka glömma... den förhoppningsvis missvisande statistiken... jag har ju trots allt en del läsare...

Det är ju precis... så som min gode bloggvän Socrate skriver i sin kommentar... "kul med många läsare... men hellre några få riktigt goda cybervänner... än en massa ytliga..."

Kom just på en tredje sak... jag skulle skriva om idag... kollade mer på fotokurser i går kväll... och nu har jag anmält mig... hoppas på att få en bekräftelse på att jag kommit med inom kort...

I slutet av februari startar den... och under 6 tillfällen kommer jag få lära mig mer om grunderna i naturfoto... och nog får jag väl kanske anledning att berätta mer om detta senare...

Ha en bra dag allihop !

//Tierra

Vikande siffror...

Det är väl inte helt oväntat... att min besöksstatistik visar på rejält vikande siffror... och allt färre besökare...

Konkurrensen om besökare är hård... och det finns så otroligt många intressanta, spännande, berörande och roliga bloggar... där ute på "Stora stygga Internet"... och fler kommer hela tiden...

Visst... jag skriver ju INTE enbart för att få många besökare... men trenden tyder på att jag trots allt förlorar en hel del besök... och det känns lite trist faktiskt... och tomt...

Kanske är det bara tillfälligt... och jag får väl kämpa på ett litet tag till... ett mål är snart nått... och sedan får vi se vad som händer...

Det kan ju vara så också... att jag bara är lite extra tjurig...

Ha en lugn & skön kväll där ute i Blogglandet !

//Tierra

Vardaglig tristess...

Det går verkligen så trögt att skriva för mig just nu... inget känns tillräckligt "intressant eller viktigt" att skriva om... jag sitter mest bara och stirrar ut på trafiken... och på motorvägen här utanför fönstret...

Det är lugnt här på jobbet... nästan trist... och jag har tillbringat förmiddagen med att "snickra" på något nytt... men det går inte riktigt som jag vill... och då känns inte det heller särskilt kul...

Kollade just kursutbudet... i en sån där kurskatalog man får hem i brevlådan... och jag kan nog känna ett visst sug efter att kanske gå en kurs... kanske någon lämplig fotokurs... för jag har nog en hel del kvar att lära mig... det syns på de bilder ni aldrig får se här i alla fall...

Får väl se hur det blir... kurserna kostar ju en del... och man ska ju ha tiden också... men nog vore det intressant...

Nehe... vad ska jag göra nu då... får kanske ta mig an något ärende i jobbdatorns mailkorg... även om jag nog inte har den minsta lilla arbetslust alls just nu... *suck*

Får se när jag tittar in igen... ingen större idé... om jag inte har mer att säga än så här... trist men sant...

Hoppas ni får/har en bättre torsdag !

//Tierra

Bilden hittade jag på någon tysk sajt som handlade om fotokurser... lite kul...

Svart eller vitt...

En tung våt filt
Världen i svart eller vitt
Hänger över livet

Omöjligt veta svaret
Vägen är svår och smal
Smärtan värker själen

En stor tomhet på ytan
Strider under skalet
Måste orka att finnas

Saknaden och längtan
Ängels vingar berör
Vita mot allt svart

Livets tårar klara
Speglar avbildens ljus
När allt är svårt

//Tierra

In slow motion...

Kom i säng alldeles för sent i natt... jag satt uppe och fixade lite... med html, layers, javascript m.m... och 3 timmars "sömn" är för lite... alldeles för lite...

Nu är det bara koffein som gäller... massor av svart, hett kaffe... för ögonen håller sig knappt uppe... och hjärnan "jobbar" i "very slow motion" just nu...

Och jag har inte något annat intressant att skriva om heller...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Skrivkramp...

Jag är nog inne i någon sorts bokstavlig svacka... då ord, meningar och texter inte längre kommer ut... jag "trampar vatten" och idkar konstgjord andning... men når liksom ändå inte enda fram... i min vilja att skriva... fånga ordens mening...

Att få skriva... allt som inte kan sägas... att skriva... allt som nästan ingen vet... att skriva... allt det jag kan... och orkar...

Jag samlar tankarna i huvudet... men på papper eller bildskärm... är det stopp... förmår mig inte att formulera allt som jag egentligen vill ha sagt... en mental vinter... där allt frusit fast i mitt inre...

Kanske ska jag inte försöka... inte anstränga mig så hårt... då orden bara blir krystade... för obegripliga... svåra och svarta...

En period av oförmåga... som alltför ofta förr... en tid för bokstavlig vila... ibland bara för ett kort tag... som för att åter hämta andan... insupa kraft och tålmodighetens styrka... i ljusets ord och tankar...

Jag kan nog aldrig... lika lite som att andas... att sluta skriva... dela med mig av bokstävernas magiska möjligheter... men just nu är det tomt... alldeles tomt... på magi och trollkonster...

Tillbaka... jo, nog hittar de väl alla tillbaka... alla dessa versaler och gemener... små substantiv, verb och superlativ... oavsett de bara är i singularis eller pluralis...

Alla är vi brickor... eller pjäser på livets schackbräde... vi följer snällt våra inrutade liv... från vaggan till graven...

Men vad händer om man då... så där bara utan synbar orsak... eller enkel förklaring... stannar upp... ser sig omkring... ifrågasätter och kommer till insikter... upptäcker att det kanske är dags... för nästa drag... nästa steg... en annan väg...

Kan någon enda en förstå... valet av ord... meningarnas betydelse... eller är allt bara en enda stor röra i minnenas arkiv... förvirrade och betydelslösa ord... utan känsla och hänsyn...

Ordet har mycket makt... och kraft... många gånger starkare än ett vapen... de kan träffa både oskyldiga och skyldiga... texter kan ge upphov till alla sorters reaktioner och känslor... och är onekligen ett mäktigt och förunderligt verktyg...

Ändå... är vi ibland så oförsiktiga med dem...

//Tierra