2008-10-21

Mitt i ingenstans...

Hela stora världen snurrar
Jag står till midjan i gjyttja
Griper efter minsta hamlstrå
Känner hur yrseln kommer

Vilsen och ensam i tanken
Med blöta och smutsiga kinder
Hur ska allting sluta
Ska jag orka dra mig upp

Mörkret faller snabbt från himlen
Kontrasterna försvinner fort
Snart blir allt bara grått
Utan syre och utan kraft

Skalet sluts åter igen
Omgiven av hårdaste emalj
Oförmögen att visa och känna
En spillra av livets skola


//Tierra

Fotot är INTE mitt eget... det bara fanns där ute... på nätet...

2 kommentarer:

K sa...

Kramar om och hoppas på en snar lösning. Andra har ju klarat av det så varför skulle inte du göra det!
"Allt har sin tid."

Anonym sa...

Jag hoppas att denna nedstämdhet snart lättar

Kramar om gör
Annelie