Insyn...

Mina ögon ser inte mer
Ser bara marken
Där jag står
Där jag går...

Mina ögon ser inte mer
Möter inte blickar
Där jag stannar
Där jag vandrar...

Mina ögon ser inte mer
Blundar bara hårt
Där jag finns
Där jag försöker...

- - -
~ Tierra ~

Stum & tyst...

Försiktigt tassar jag runt
Stum och tyst i själen
Ensamt hungrig på livet
I ett ordlöst landskap
Ögonen slutna och våta

Utåt visas kylans fasad
Där inne stridens hetta
Stum och tyst i själen
Dimman tätnar i min kropp
Svårt att läsa vägen

Otydlig tomhet i allt
Sliten trötthet råder
Kylan kommer snabbt
Stum och tyst i själen
Inte synas, inte höras

- - -

~ Tierra ~

Tomma stegen...

"Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig"

..........

"Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler
Det är låst vid grinden
till den öde stranden
Det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden"

"Jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
Genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter"

..........

"Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden"

.........................

Text & musik - Lars Winnerbäck

Foto: Tierra

Tillstånd...

Låt mig falla ner...
Bakom den leende fasaden som alla ser
gråter hjärtat och själen ikapp
Inte nu, kanske aldrig mer
Måste nog först till botten
med ryggen mot marken

Låt mig falla ner...
Till det mörka, svarta ingen ser
meningen med livet har inget svar
Inte nu, kanske aldrig mer
Söker svaret för att nå toppen
tar sats med hela kroppen

Låt mig falla ner...
Verkligheten är så hudlöst nära
tankar, drömmar allt som kan bära
Inte nu, kanske aldrig mer
Stapplar fram, vägen är för svår
ångest som skapar sina sår

Låt mig falla ner..........

~ Tierra ~

1-2-3-4-5-6...

En plats där siffrorna är begravda... jo, så skulle man kunna kalla platsen där jag sitter på dagarna... och i ärlighetens namn är detta nog inget vidare uppdrag...

Innanför dessa tegelröda murar... finns så mycket av allt gammalt... och liknelsen av en begravningsplats... för både siffror och kanske även människor... är nog trots allt inte så särskilt långsökt...

Men, med tanke på det rådande nu världsläget... finanskriser och lågkonjunktur... kanske man snarare bara ska vara tacksam... att man har ett jobb överhuvudtaget att gå till...

Det hindrar väl en dock inte fundera... över hur det skulle vara att göra något helt annat... någon annanstans... fast det är säkert redan för sent, ens stigande ålder gör ju knappast någon MER intresserad av en... men, man ska väl aldrig säga aldrig...

På min stol... framför mina dataskärmar... med värkande fingrar mot de svarta tangenternas vita bokstäver... så vandrar jag långt bort i tanken... försöker ge drömmen en chans... om ett STORT LIV...

//Tierra

Aldrig, aldrig...

Det måste vara så... det är liksom aldrig mening att jag ska kunna får vara "glad & lycklig"... en enda kort liten stund ens... allting ska genast jävlas eller gå sönder...

När jag parkerade bilen... för en liten stund sedan... vad får jag då se... jo, någon djävla idiot har backat in i min nya bil... och gjort en repa/buckla i motorhuven !!!!

Varför ska man leva... när ALLTING i livet bara går åt h-vete...

Visst, det är "bara" en bil... i detta fall... men det går liksom igen, som en röd tråd genom allt jag gör och upplever... hur jag än bär mig åt... så går det åt h-vete...

//Tierra

Foto: En dålig bild från mobiltelefonen...

Mitt i ingenstans...

Hela stora världen snurrar
Jag står till midjan i gjyttja
Griper efter minsta hamlstrå
Känner hur yrseln kommer

Vilsen och ensam i tanken
Med blöta och smutsiga kinder
Hur ska allting sluta
Ska jag orka dra mig upp

Mörkret faller snabbt från himlen
Kontrasterna försvinner fort
Snart blir allt bara grått
Utan syre och utan kraft

Skalet sluts åter igen
Omgiven av hårdaste emalj
Oförmögen att visa och känna
En spillra av livets skola

//Tierra

Fotot är INTE mitt eget... det bara fanns där ute... på nätet...

Hav & strand...

Det var ju ett bra tag sedan... men så i lördags tog jag mig ut med kameran... ut till havet och stranden... och på något sätt... passade bilderna bäst... i svart & vitt...


Det var kyligt, vinden slet i vågorna... som slog upp mot de hårda men ack så välslipade stenarna... gång på gång... oförtrutet försökte de nå allt längre upp...


Vindpinade träd... lukten av det salta havet och tång... alltsammans fyllde mitt sinne... sköljde över mig på samma sätt som stenarna... av vågornas fräsande och bubblande svall...


Sakta försvann den svaga höstsolen ner... ner mot horisonten och havet långt där ute... och jag stod stilla och såg på... länge...


Havets styrka... mot stenarnas hårda yta... en kamp mot tiden... och hur hårda och stora en stenarna är... så mals de sakta, sakta ner... till den finaste sand... till små, små sandkorn...

Havet kändes avlägset... och stigens mjuka yta dämpade ljuden... när jag sakta drog mig tillbaka till bilen...

//Tierra

Foto: Tierra

Började ju bra...

F-n... h-vetes... j-la sk-t... URSÄKTA SPRÅKET, men jag blir så trött... och arg... på dessa idiotiska parkeringsregler...

Sedan i slutet av juli har jag parkerat bilen... varje morgon... på ungefär samma plats... och BETALT min avgift, drygt 90 kronor för en hel dag... och det har varit lugnt...

Så även denna morgon... TRODDE JAG... men tydligen stämde det inte idag... och jag har därför fått ett "litet fint presentkort" av Vägverket... nu när jag skulle ut och ta lite luft...

500 kronor i parkeringsböter !! Och skälet... jo, under perioden 15 oktober och fram till 15 april... får man inte stå på den där lilla gatan... på MÅNDAGAR... mellan 08.00 och 16.00...

Kunde man inte utrusta de där parkeringsautomaterna... med en varningssignal... som säger till, piper högt... när man betalar för tid då parkeringsförbud råder...

För att begära lite förståelse... från parkeringsvakterna som ju ser att jag betalt korrekt... det är nog att begära FÖR mycket...

De pengarna hade jag kunnat ha mycket roligare för... *suck*

//Tierra

Foto: SVT

Lika för alla...

Morgonfunderingar... man är INTE ensam...

//Tierra

Försöker stå...

men ramlar bara omkull... igen, igen och igen... det är snart ingen mening med att ens försöka resa sig... för jag ligger ändå snart där igen... med ansiktet mot marken...

Lägger mig på rygg... försöker andas... för att ta mig upp... igen...

//Tierra

Foto: Tierra

"Dancing on the edge of danger..."

Bara stod där... såg ut över Mälarens mörka vatten... rökte mina cigaretter... lät vinden blåsa genom håret, genom tankarna... lät höstens vemod och kyla smeka min trötta kropp... 30 minuter, kanske en timme...

Starka och mörka tankar... men ALDRIG beredd att ta DET där sista steget... dock svindlar tanken... och när regndropparna sen föll, så blandades de med tårarna...

Inte första gången jag var där... det är normalt en ganska vacker plats... men hösten färgar klipporna svarta och då är det mer en plats för ensamhet... och tankar...

Frusen in i märgen... bilstolens värme mot ryggen kändes bra... och när jag vred om nyckeln för att åka... hade ångesten i bröstet lättat lite... även om det mörka omsluter själen ännu...

Hösten är... och förblir en vidrig tid... en period då allting, trots sin färgprakt, dör och sakta läggs till marken... för att multna bort...

På kanten i livet... sökande efter kraften... då viljan inte räcker... och ljuset känns alldeles för långt borta... men... JAG SKA...

Och jag skriver för MIN skull... hur vidrigt brutalt det än kan vara...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Norrut...

För drygt tre timmar sedan... så satte jag mig i bilen... bara körde... E4:an norrut... med stereon på högsta volym...

Ville bara köra... tills att pengarna, bensinen... eller vägen tog slut... bort från stan... bort från allt... till någon plats där syret kan fylla lungorna... och jag åter kan andas... utan tryck över bröstet...

Men jag kom inte så långt... vände i den stora rondellen vid infarten till Uppsala... och tårarna bara rann utefter kinderna...

Så nu sitter jag här på stolen igen... med en kopp ljummet kaffe från automaten i korridoren... stirrar på bokstäverna i bildskärmens blanka glasyta...

Fy f-n vilket liv man lever... och man har bara sig själv att skylla...

//Tierra

Allt svagare...

Djupare än igår... ångesten åter tillbaka... tilltar i styrka... och jag blir svagare... sluter mig och stänger in...

Sömnlös... orkeslös... förlorad matlust... värk i kropp och själ...

Varför är jag så djälva svag ???????

Utanför fönstret regnar det... grått, trist och mörkt...

Och både hjärtat och själen gråter...

//Tierra

Över muren...

En bedövande känsla fyllde hela min kropp i morse... sömlösheten de senaste dagarna påverkar sinnet... och det är tydligt att glädjen efter helgens höjdpunkt... är fullständigt bortblåst...

Jag låg vaken under nattens sista skävande timmar... väntade in klockradions väckningssignal... och stod i valet och kvalet om jag skulle skolka från jobbet idag... ta en paus i livet... ta mig ut i den kyliga morgonluften...

Är kanske extra känslig nu... bitter på livet som någon kanske skulle säga... och det kan kanske stämma till viss del...

Det är mycket nu... det värker både i min kropp och själ... höstens mörkare tid har som vanligt lagt ett täcke över mig... och jag får kämpa för att hålla mig uppe över vattenytan...

Väggarna på kontorsrummet jag sitter i kryper närmare... och jag ska nog gå ut en stund... kanske en lite längre rökpaus... ner till vattnet här i närheten... och försöka, verkligen försöka... samla ihop lite av allt som snurrar där inne...

//Tierra

Bilden på "rymmaren" hittade jag på någon plats på nätet... någonstans bland alla dessa ord och bilder som fyller denna till synes outsinliga källa... som fått namnet Internet...

All I Need...

Om natten... när orden inte räcker till

och tankarna far runt som allra mest...

//Tierra

Två sidor av allt...

Antingen si, antingen så
Alltid två sidor av allt
Spegelbilder och motpoler

Svart och vitt, ljust och mörkt
Sanning eller lögn
Konflikt eller fred

Mjukaste dun, hårdaste stål
Alltid två sidor av allt
Över eller under ytan

Sprudlande glädje, gränslös sorg
Liv eller död
Valfrihet eller tvång

Frihetens vind, fängelsets galler
Alltid två sidor av allt
Med eller emot

//Tierra

Den som väntar på...

Nej, inte fullt så långa köer blev det... till utställningen i lördags... men den blev ändå väldigt lyckad och jag VET att de som trots allt hittade dit... fick se en massa underbara och fina bilder... och då menar jag givetvis inte bara mina ;-)

Ett STORT TACK till L, A, J, L och J... det här måste vi göra om !

Det blev en hel del besökare och vernissagestämmningen var hög... kanske tack vare det lilla glaset med "bubbel" och de salta pinnarna som vi bjöd alla besökare på...

Våra bilder betraktades med stort intresse... många trevliga och berömmande ord hördes... och jag tror minsann att det var ett par av oss som t.o.m. fick sälja ett par, tre bilder också :-)

Tyvärr... har jag inte hunnit plocka ut några bilder ur minneskortet från i lördags ännu... men det var en intensiv dag som startade redan vid 8-tiden och som inte slutade förrän framåt 22...

Till råga på allt åkte jag på något som nog närmast kan liknas med ett ryggskott... kanske för att jag klantigt nog... släpade på en del tunga lådor i kylan, både tidigt på morgonen och sent på kvällen... lådor tyngda av min kamerasamling...

Just nu känns dock ryggen ganska ok... då både natten till söndag och natten till idag tillbringats på en värmedyna... och i kombination med några lämpliga värktabletter...

Jag ska nog passa på att gå ut och sträcka lite på ryggen nu... och insupa lite av den sol som efter gårdagens intensiva regn... faktiskt tittat fram här i Stockholm...

//Tierra

Fotot är hämtat från Expressen.se... och visar köerna till en audition... i Göteborg för Idol 2007... ojojoj... att de bara orkar...

Emotsedd dag...

Inte särskilt ofta jag skrivit så här i min blogg men... jag längtar efter helgen och då kanske framförallt lördagen...

Då är det nämligen dags för vår lilla utställning... och det ska bli både spännande och kul att se hur det går... känns nervöst... men det ska nog gå bra, vi har förberett det mesta och i kväll ska jag fixa till de sista små detaljerna...

Med lite "tur" så kanske det dyker upp någon bild här i bloggen på måndag... från vårt lilla evenemang... tills dess...

Ha en trevlig helg !

//Tierra

Foto: Tierra

Går på glas...

"Går omkring på glas
på skärvorna ur livet

Alla små vassa bitar
det gör ont och blöder

Utslagen som människa
trasig på livets stig

Smärtan påminner själen
alla minnen som flytt

Spåren tydlig röda
vandrar ändå vidare

Mot ljus och liv..."

//Tierra

Mitt & ditt...

Under ytan sker sakerna... mycket smått, en del större... och många av diskussionerna handlar om gränser...

Vad som är mitt... vad som är ditt... små enkla saker... och annat större och mer väsentligt... viktigt att reda ut, förbereda...

Gränser som passeras... viktiga steg mot målet... och insikterna klarnar på bägge sidor av den markerade linjen...

Att undvika det onödiga bråket... anklagande ord... och i stället hitta konstruktiva vägar att vandra...

Framåt... om än sakta... men nu närmare... än tidigare...

//Tierra

Bilden är hämtad från nätet