Trist slut på bra dag...

Onsdagskväll... dagen som började bra... blev mest bara trist och jobbig när kvällen kom... och det fanns andra saker jag borde ha gjort... istället för att sitta här just nu...

Jag blir bara så trött... ibland... på allt och ingenting... trots att jag verkligen försöker... komma vidare, komma framåt...

Just nu har jag mest dåligt samvete för att jag borde varit på ett planeringsmöte... men det gick inte... och jag ville inte att någon annan skulle behöva se... orsak & verkan...

Kanske ska jag inte ta på mig saker... som jag inte vet om jag klarar av slutföra... nu kommer några andra få göra mitt jobb kanske... och det känns inte bra... eller rätt...

Jag är inte oersättlig... det är inte alls så jag menar... och det finns en massa bra personer... som kan göra det som ska göras... men jag sviker dem som litar på att jag drar mitt strå till stacken...

Men den här gången blev det nog så... och det finns annat som gör att jag inte kan göra det jag skulle... inte just nu, kanske sen...

Det var faktiskt en bra dag... idag... och allt det jag hade hoppas av denna dag... föll på plats... synd bara att kvällen inte blev som jag trodde... även om jag nog hade räknat med att hamna här framför tangentbordet... förr eller senare...

Tiden går fort... ett år passerar... ett liv försvinner sakta bort... bit för bit... och det gäller att ta för sig...

Det är svårt att titta ut genom ett fönster nu... när mörker och kyla fyller ens omvärld... och tänka sig att våren faktiskt snart kommer... med solljus och värme... vi ska bara klara av en vinter först... med än mer kyla och isiga vägar...

Kanske är knepet att dra ner på takten... stå över erbjudanden om insatser... se tiden för vad den är... och göra något bra av den...

Det blir nog så ibland... att man inte ser det som är det väsentliga... att man inte lever som man lär... att man därför lurar sig själv... och då missar målet med allt ihop...

Skulden kan sitta kvar länge... och kännas hård... och ändå borde man insett hur det är... att ibland blir det bara som det blir...

Jag väntar dock tålmodigt... för våren kommer... det vet jag ju... och jag ska klara av att invänta... alla rörelse i tid & rum... en dag lär ljuset nå fram och då kommer även min nu något frusna själ... att vakna och andas...

God natt allihop där ute i blogglandet !

Bilden hittade jag efter en stunds letande på Nätet...