Det är lite lugnare nu på jobbet... i alla fall nu när klockan snart är 5... och jag sitter här och funderar lite... och väntar...Väntar på att gå ner några trappor här i huset... vi ska ha en liten "kickoff"... eller kanske rättare sagt... ett litet samkväm...
Självklart med lite information om kunden vi jobbar med (för)... vad som är på gång och som händer den närmaste tiden... troligen även lite mat & dryck... och kanske en möjlighet att få prata med kollegor under, förhoppningsvis, lite mer avslappnande former...
Kan bli trevligt... och tankarna får lite annat att fokusera på...
Annars handlar mina tankar mycket om allt det som ligger bakom mig... allt som hänt tidigare... och allt man gått igenom, roligt och ledsamt, under livet...
Tankarna finns också in i framtiden... i allt det som ligger framför mig... vägen som säkert är lång och krokig... och det är så tydligt redan nu... att förändringarna som kan komma att ske... påverkar både familj, släkt... och inte minst vänner & bekanta...
Det är bara jag som kan klara ut detta... det är bara jag som vet hur jag vill forma livet... och det är ibland bara så obegripligt svårt att beskriva vad just allt detta kommer innebära...
Ibland, när de där riktigt mörka tankarna kryper in i skallen... då vill jag bara sticka... packa min ryggsäck full... med bara det absolut mest nödvändiga... och försvinna...
Men i ärlighetens namn... jag skulle aldrig fixa det... att bara lämna alla jag känner... fullt så ensam vill jag inte vara... även om ett nytt och annorlunda liv kommer innebära en nystart på flera sätt...
Det konstiga är dock faktiskt... att jag... efter 45 år såsom inbiten Stockholmare... faktiskt kan tänka mig att flytta från den här stan... hur otroligt låter inte det...
Kanske har jag, till slut, insett fördelarna med att flytta ut... bort från storstadens alla alternativ... vilka jag ändå aldrig kan utnyttja... ut till någon plats där skogens lugn... och naturen finns ännu lite närmare... själen & hjärtat...
Att sakta gå på grusvägen... i allén... solens strålar passerar genom lövverket... värmer ansiktet... och man får tid att andas...
Man ser bara vägen framför sig... lägger allt annat bakom sig...
Konstig... vad mycket som ryms där inne... i hjärnan ;-)
Foto: Tierra
4 kommentarer:
Ja du, Tierra..flytta gör man inte hur som helst, och när man har kommit fram till att man är redo, och vill byta till ny tillvaro coh byta storstadspulsen med småstadspulsen då går det mycket lättare att byta. Det kan kännas spännande att ta nya tag till ett nytt liv.
Här på västkusten är det många grusvägar, hav och skog och endast drygt 3 timmar till Sthlm med X2000 *blink*.
Ha det så trevligt i kväll
Magnus
Låter som du är på väg åt rätt håll..när du kan lämna stan ? ;)
Stå på dig..det kommer att gå bra om än vägen kan vara både lång & krokig..
*kram*
Det låter bra tycker jag. Du har förmodligen gått över en tröskel nu och kommit in i ett annat rum. Nu kan det bara bli bättre.
Hoppas allt blir som du vill...
PS. Jag skulle inte heller vilja lämna mina vänner, men det är skönt att veta att man kan OM man skulle vilja/Ha det fint & kram
Skickar en värmande tanke från en snörvlande XENA som endast går ut med hunden utöver att ligga och vila. Förkylningen tär på orken minsann..
Hoppas du hade trevligt igår.
XENA
Skicka en kommentar