Mitt där i skogen står det... ett gammalt och slitet träd... så där lite i skymundan... så ensamt... nära stigen där alla passerar...Dess bark är nästan helt borta... avskavd av väder och vind... tidens tand nöter sakta ner dess yta... och mossan tar över...
Ensam bland alla andra träd... som står bredvid och tittar på... när mossan sprider ut sig... döljer alla sår och skador...
Det är dock ändå bara början... början på slutet... för det som en gång var det ett fint träd... ett av alla andra i skogen...
Livets gång... att allt till slut kommer tillbaka... till jorden... för att sedan ge nytt liv... till andra träd... och växter...
Jag sitter på en stubbe... tittar på trädet... och önskar att det kunde berätta... om allt som varit... allt som passerat förbi...
Det är är alldeles stilla... inte den minsta vindpust... inte ett enda ljud... från skogens alla invånare... en total tystnad...
Jag har suttit länge... försjunken i mina egna tankar... mina egna funderingar... på livets mening... men jag förmår mig inte gå...
Trädet tycks titta tillbaka... de gamla och torra grenarna pekar mot något... upp mot himmlen... där molnen just skingras...
Solen bryter igenom... och värmer mina slutna ögonlock... jag reser mig sakta... fokuserar kameran mot trädet... tar en bild...
Tyst vänder jag mig om... går sakta tillbaka utefter stigen... förbi några stora stenar... och jag kan inte släppa tanken...
På ett gammalt, slitet träd... ensamt mitt i skogen...
Foto: Tierra
4 kommentarer:
Har inte varit i samma situation, men sänder dig massor av värme och styrka. Finns här när du vill. *kram*
God morgon go´e vän i etern =)
Ja om dessa uråldriga träd ändå kunde berätta sin historia, det finns även ett sådant träd i den skog där Tant Rut tar sin dagliga promenad, man måste stanna upp varje gång och beskåda detta uråldriga träd och då blir man också påmind om att livet har sin gång =)
önskar dig en bra dag, lämnar en frukostbricka, kramar =)
Underbart skrivet,Tierra...men ack så sorgligt.
Jag hoppas du har någon du kan vädra dina tankar och funderingar med i din nu svåra tid..så du inte håller för mycket inom dig...för länge..du får inte tänka "nä, jag kan inte tala, skriva med honom/henne om detta"..det är det många som har tänkt, och på så sätt hållit något smärtsamt inom sig tills det har varit ohållbart.
Ta vara på dig och glöm absolut inte att det finns många axlar att luta sig emot åtminstone här på bloggen...vi är rädda om dig!
När du är redo, vet du var dina bloggvänner finns iaf.
Varma hälsningar
Magnus
Läser det Magnus skriver..
Det kunde varit jag själv som skrev det..
Kommer därför inte skiva så mkt mer idag.. Bara skriva under på allt Magnus skrev.
VI FINNS när du behöver oss, vi bloggare och vänner.
Kram
XENA
Skicka en kommentar