Antagligen är man väl inte riktigt klok i skallen... som sitter med värkande leder, en lördagskväll... och fyller i sina tidrapporter och körjournaler till jobbet via datorn...Jag har legat däckad större delen av dagen... med rullgardinerna nerdragna... och inte förmått mig ta mig ur sängen mer än för att hämta nästa glas vatten och tillhörande värktablett...
Men inget har hjälp... inget har gjort värken mindre... inte ens den där underbara vetekudden... som man värmer i mikron... och som jag fick av en vän för ett tag sedan...
Jag låg bara där i sängen... hörde hur regnet smattrade hårt mot fönsterblecket...och jag blundade ännu hårdare... försökte drömma mig bort... till en plats där allt känns bättre...
Jag orkade inte prata... hade inte kraften idag... ville bara fly undan allt som måste göras... dra mig undan från verkligheten... och jag känner mig bara så liten just nu... så ensam... i en tillvaro fylld av mörker och kyla...
För även om det finns små ljuspunkter... genom de kommentarer som en del lämnar här... så förmår jag nog inte riktigt ta dem till mig, inte ännu... hur gärna jag än vill och hur tacksam jag än är... verkligen...
Jag borde kanske snart krypa ner i sängen nu igen... dra täcket över huvudet... försöka slappna av och få kroppen att komma till ro... för kanske jag behöver få sova bort en dag till... innan den nya veckan börjar... men, men... vi får se...
Ha en fortsatt bra kväll !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar