Jag kan inte riktig förmå mig att skriva något vettig denna kväll... inget annat än att jag känner mig väldigt ensam... känner saknad och längtan... efter något ANNAT...Ibland... kommer sådana här jobbiga tankar bara över mig... jag vet verkligen inte varför... och det är just inte heller bara tankar... utan en också stark känsla... av att vara utanför...
Trots att jag ju är omgiven av folk, mest hela dagarna... och oftast också på fritiden... och hemma... så kan jag ibland känna mig så väldigt ensam... som nu, i denna stund...
Jag har i ärlighetens namn... nog inte så många riktiga vänner... det är mer som flyktiga bekantskaper... folk jag inte har något som helt problem att umgås med, att prata och skratta med... men i övrig... ingen direkt vänskap... såsom man kanske skulle tro...
Jag har ingen killkompis... en som jag kan prata med i förtroende... någon som förstår min situation... som stöttar mig i mina tankar och beslut... har nog aldrig haft det...
Kanske har jag låtit fasaden krympa... närmare mig själv... så att fler och fler står utanför... och därför är helt omedvetna om vad som händer där innanför...
Vill absolut inte att detta ska bli en text som får er tro att jag givit upp... Nejdå, inte alls ! Det finns tecken... jag har tålamodet... och någonstans kommer jag hitta allt det jag saknar just i detta nu...
Det är bara jobbigt just nu... och jag vet att det finns de som bryr sig... som alltid kommer finnas där...
Jag vet också... att det är väldigt olikt mig... att skriva fullt så här personligt... men jag behöver nog även få ventilera sånt här... och eftersom jag det senaste året kanske varit mycket mer öppen än tidigare... så är det kanske också bara den naturliga vägen att gå...
Vet att en del av dem som läser detta kanske blir oroliga... MEN, var inte det... utan det här lilla andningshålet som min blogg är... skulle det varit ännu värre...
Det finns saker som kommer klarna... med tiden... och om man bara har just det där tålamodet... ja, då finns chansen att det blir bra till slut... då kommer även jag att kunna visa mer... av mig och den jag verkligen är...
För att må bra... är det viktigt med egen tid... men det behöver inte innebära ensamhet... ensamhet är bra... om man valt den själv...
Nu är det nog säkert flera av er som slutade läsa för... flera stycken sedan... men jag säger det igen... jag skriver för att få UT det som behöver komma ut... och ibland låter det säkert värre... än vad det är... och detta är sagt utan att för den skull förringa det jag faktiskt känner i denna stund...
Jag får avsluta detta inlägg... med ett citat från en film... "Jag har en plan..." och snart kanske saker & ting kommer fram... i ett helt annat LJUS... än vad det verkar just nu...
Som vanligt när jag skriver så här "personligt"... så tvekar jag inför att trycka på publiceringsknappen... men, eftersom ni nog just nu läser detta sista stycke... så tryckte jag nog till slut på knappen...
Dessutom... är jag nog också lite nyfiken på era kommentarer...
Nu säger jag bara... God Natt !
8 kommentarer:
Skickar en varm godnattkram till dig, vännen!
;)
Psst... Passar på att gratulera till klättringen på Bloggtoppen! ;)
Hej Tierra
Jag känner allt igen det du beskriver, visst har man folk omkring sig mest hela tiden, dag som natt, och samma som med dig har jag inga större problem att prata, skratta eller vara med folk i största allmänhet men att säga en "riktig" vän till fler än en kan jag nog inte, andra är vänner (kompisar)& bekanta. Det med en riktig kompis är, tror, jag ibland svårt att få eller hitta, dels ska man nog vara på samma våglängd i det mesta man själv gillar och värdesätter, och dels ska man nog ha kännt honom/henne rätt så länge och kanske genomgått saker tillsammans som gör att banden stärks (behöver naturligtvis inte vara så, man kan även känna på sig med engång att detta kommer att vara en riktig kompis, svårt att förklara), en riktig kompis ställer upp, frågar hur det är, helt enkelt bryr sig, för utan egen vinnings skull, det gör nog vänner/kompisar och bekanta också, men kanske det inte är det lite extra som man inte kan förklara från den riktiga kompisen.
Sen har vi då det här med tilliten, att man kan lita på den här riktiga kompisen till 150% (om det nu hade funnits) utan några som helst betänkligheter som är väldigt viktigt.
Det händer att jag är bland kanske 30 personer och känna att jag befinner mig i en "bubbla" av ingenting, om man kan uttrycka sig så.
Detta var en början till en hel roman tror jag, så jag slutar nu med orden..ha en riktig bra torsdag, Tierra, så "hörs" vi.
Magnus
Skillnaden på vänner och bekanta..
Ja du Tierra den ser man ganska tydligt. Vänner finns ALLTID kvar No matter what!
Bekanta, som de flesta är, de drar sig undan så fort det blir lite jobbigt. Vet själv av erfarenhet då jag inte har många riktiga vänner.
Just nu kanske det finns en eller max två som vet allt som rör sig i mitt huvud.. Men jag har ingen i vardagen att dela tankarna med..
I verkliga livet.
Tror det finns många som oss. Ensamma mitt i vimlet.
Men det glädjer mig mkt att du har ett ljus långt där framme i tunneln så du så småningom kan få känna dig fri att vara och leva och göra allt så som du önskar.
XENA
Ja, jag håller med Xena o Magnus... Jag har inte varit hos dig så länge, Tierra, så orolig vet jag inte om jag blir, kanske lite, och inte slutade jag att läsa heller och det var ju tur för annars hade jag inte fått "Jag har en plan" av Sickan...
Jag är oxå en sån som har väldigt få vänner och som egentligen har känt mig lite utanför i stort sett hela livet, jag har väl inte varit norm helt enkelt och vägrat bli det i många avseenden... Inte vägrat för att jag har haft lust utan vägrat för att det varit ett måste... Jag har inte kunat göra avkall på mig och min person så mycket för då skulle jag inte ha funnits kvar... Det har haft ett pris och det är att man alltid känner sig lite utanför och annorlunda men jag har nog lärt mig att leva med det, tror jag...
Ha en riktigt bra dag nu!!!!
Och kram på dig!!!
Hej!
Jag har precis hittat till dig, via din kommentar hos "Så personligt det kan bli".
Jag har också få vänner, men jag tror att "felet" ligger mycket hos mig själv. Jag har svårt att släppa någon så nära. Hmmm...det här borde jag nog tänka mer på.
Du skriver jättebra, tycker jag. Jag återkommer! /malve
Visst skiljer det väsentligt på vänner och bekanta.Precis som Xena säger,sen är ju frågan...? Kanske du inte her det egentliga behovet av att ha en sådan vän...iså fall hade du nog släppt in någon i ditt innersta. Det finns ett ordspråk somlyder ungefär så här..(plockat ur minnet)
Det är svårt att vara ensam
Men
det är svårare att vara ensam fast man är två.
Det tycker jag är ett bra ordspråk som tål att tänkas på.
Skönt att du ser dig ha en plan. Jag hoppas den går dig i händerna, så du kan få vara den människa du innerst inne känner att du är.
Ha en fin dag...jag antar och hoppas du har sol liksom jag/kram
Jag läste till slutet och du väckte så många tankar... Om vänskap... Jag inbillade mig länge att jag hade riktiga vänner, nu när jag tänker efter så inser jag att få av dem är just riktiga vänner. Kanske är det därför jag alltid kännt mig som mest ensam när jag befunnit mig på stora fester och liknande.
Du vet ju att jag också skriver allt jobbigt i bloggen och jag tänker som du, ingen orkar väl läsa eller bry sig men för mig är skrivande en fantastisk terapi. Sedan är det frivilligt att besöka mig. Personligen föredrar jag bloggar där det finns en människa som visar sig själv, inte sådana som bara handlar om yta.
Hej i natten
Blev sittande en stund, trött men hade ingen lust att sova. Så jag har snurrat runt på dina sidor en stund. Måste ju säga att du är skit bra på att ta snygga foton. Gillar massor av dem. Otroligt bra!
Till det övriga jag läst som du skrivit har jag inte mycket att kommentera...Livet är bara så för en del, så känn dig inte ensammen.
Nu ska jag iallafall leta reda på sängen för några timmars sömn. Ha det så bra
MVH godtimes
Skicka en kommentar