Det blev en lång och stillsam natt... och till trots så infann sig lugnet först när gryningen första stråk av ljus... färgade himlens sfär svagt rosaröd... och någon sömn blev det aldrig riktigt tal om...För när datorskärmen slocknat, fläkten i min datorn upphört att snurra... och när tangentbordets långsamma knattrande avbrutits... då återupptog jag mitt läsande... och jag kunde INTE LÄGGA BOKEN ÅT SIDAN... inte förrän den var till ända... och sista ordet läst, tolkat och förstått...
Det blev en märklig resa i ord genom natten... som att få se med någon annans ögon... igenkännande bakåt i tiden... och på samma gång... mot nutidens kontakter... känslomässigt och berörande...
Under vissa delar känner jag hur mina kinder blir blöta... de starka beskrivningarna fyller mina tårkanaler till bristningsgränsen... men jag måste fortsätta... läsa till sista raden... för det är inte enbart obehagliga rader... det finns andra varmare och vackrare partier... som också når långt in i själen...
Tystnaden i natten var total... bara de tunga andetagen från husets djur... ett stilla susande.... och ibland, plötsliga små, små... tunna, tunna...pip... när hunden drömde i sin korg...
Steg upp innan den vanliga morgonens irriterande signal fick luften att vibrera... tysta, lätta steg mot dörren... dörren mot yttervärldens alla händelser... ovetande om vad denna dag har i sitt sköte....
Den kyliga höstens morgonluft slog emot mig... som en örfil... kall och utan pardon... och jag svepte in mig än mer i fleecetröjans värmande trådar... på min vanliga morgonrunda... i strålarna från solens nyvakna uppgång...
Bokens sista obehagliga stycken... klingade intensivt genom mitt huvud... och jag kände verkligen av... hur liten man faktiskt är som människa på jorden...
Samtidigt... hela människans otroliga inneboende styrka... som gör att det finns de som kan, vill och orkar återge sådana upprörande saker... som övergrepp mot barn...
Tack Thor-Björn... jag förstår nu ännu lite bättre betydelsen av den underbara platsen vid Hovs Hallar... jag är stolt... över att fått vara en av dem med möjligheten att läsa... en viktigt bok...
Nu ser jag fram emot nästa del i trilogin... vill veta mer om allt som hände sen... för det finns mer att ta del av... det vet jag...
Nu tar arbetsdagen vid... dags att förtjäna uppehälle och livet...
5 kommentarer:
Hmm bara måste läsa den boken.
Vet inte om jag ska läsa den NU eller när jag är starkare själv.
Hoppas du kan känna dig lite mer positiv trots höstens intåg.
Den kommer o den går. Vi vänner finns att lyfta dig genom höstmörkret.
Ha det gott
XENA
Det är jobbigt när man inte får sova, men faktum är att det ibland kan vara värt det..om man som i ditt fall fått läsa en sådan bra bok. Hoppas din dag varit bra och att din kväll blir fin och harmonisk så du får den vila du missade i natt /kram
Mmmm... skulle också vilja läsa den boken.
Hoppas jag får chansen en dag.
*tänder några ljus, bjuder på god mat och bara sitter och pratar om allt möjligt...
med dig vännen*
Kram och ha en fin kväll!
Jag har utmanat dig på min sida
Jag hoppas att du en dag kan läsa dina egna ord och se hur känsligt och varsamt du beskriver det som sker i och omkring dig...
Värme
a.
Skicka en kommentar